Hur långt sträcker sig människans ansvar?

I andra delen av seminarieserien ”Hur skapar vi en hållbar demokrati?” gästades vi av Anders Kompass som varit verksam inom Förenta nationerna och Pella Thiel, biolog och verksam omställare.

Moderator även denna gång var Stina Oscarsson som presenterade dagens rubrik, Människans ansvar eller Hur långt sträcker sig människans ansvar?

- Demokratin bygger på en rad friheter och alla dessa friheter är förbundna med ansvar. Hur levande demokratin är beror på hur vi tolkar dessa ansvar, började Stina Oscarsson dagens seminarium.

Hon fortsatte med att förklara att vi har olika syn på hur långt människans ansvar sträcker sig och tog upp som exempel en diskussion om kärnkraft där båda sidorna använde samma argument men där de kom fram till olika slutsatser. Det här visar att hur levande demokratin är beror på hur vi tolkar ansvaret.

Frågan om hur långt vårt ansvar som person sträcker sig har också besvarats med orden ”till min tomtgräns”. Där är det ägandet som står för ansvaret och en jämförelse kan göras med mobiltillverkaren som har ansvaret för produkten tills den säljs. Då övergår ansvaret till köparen.

Lydnad eller olydnad?

Stina Oscarsson föreslog ”Är det lydnad eller olydnad som upprätthåller demokratin?” som en alternativ rubrik till dagens seminarium. Och hon undrade om den som följer lagen kan bli demokratins motstånd.

Sedan var det dags för Pella Thiel att presentera sig och syn på ansvar. Hennes engagemang i miljörörelsen började redan tidigt under studietiden då hon gick en kurs i miljö. Den fick henne att ställa sig frågan ”om vi inte gör någonting, vem ska då göra det?”. Hennes val föll på att utbilda sig till biolog och på så sätt jobba för miljön. År 2009 fann hon en kurs för omställningsrörelsen och sen dess är det där hon lägger all sin tid.

Ansvaret, menar Pella, handlar om förmågan att svara som i ordet responsibility som står för ability to respond. För att kunna ta ansvar och påverka måste man ha makt men den som har lite makt kan ändå göra mycket.

- Ibland blir vi blockerade av att saker är omöjliga, omöjliga att lyckas. Det är för stort. Men vi måste våga göra saker som känns omöjliga för att lyckas.

Anders Kompass, som varit verksam i Förenta Nationerna, tog upp vad som händer när vi hotas som individer. I den situationen ligger fokus på att skydda sig själv och sällan tänker vi då på hela mänskligheten. Men de som bara tänker på sig själva kommer så småningom att ångra sina beslut.

Han menade att mänskliga rättigheter har blivit de sekulariserade människornas religion. De utmanar oss att göra gott och vara goda. De tvingar oss att acceptera att vi är födda med lika rättigheter.

- Hur stort utrymme för altruism finns det?

Genom att se på historien kan det visa sig att altruism alltid tjänat mänskligheten mycket bättre och bör därför beaktas av våra politiker och människor med makt.

Ojämlikheten har ökat

Sverige är ett av de länder där ojämlikheten har ökat och ökar snabbare än i hela världen. Ett land där också valdeltagandet sjunker konstaterade Stina Oscarsson innan hon ställde sin första fråga om hur vi ska öka utrymmet för altruism till Anders Kompass.

- Det handlar mycket om sådana här samtal. Jag är oerhört glad över så mycket mötesaktivitet jag ser, grupper som möts, träffas och minglar. För vi har ett behov av att träffas, samtala och stärka varandra. Vi kan påverka mycket i vårt eget land jämfört med länder där jag verkat, där man blir anklagad för konspiratorisk verksamhet. Det finns ett oerhört engagemang i dessa länder. De små platserna är betydelsefulla. Vi är människor med rättigheter och vi kan försöka påverka.

Under seminariet lyfte båda gästerna vikten av sammanhanget, de små rörelserna i samhället och makten och desinformation. Ett levande samspel är viktigt för att det ska fungera.

Hur ser ni på samspelet idag?

- Mycket engagemang runt om i Sverige ger mig hopp, säger Anders Kompass. Jag ser nya sammanslutningar och samtal så som detta. Våra politiker respekterar oss och vi följer upp vad som händer med vår natur, hoten mot det vi uppnått och det som är unikt.

Pella Thiel svarade att

- Mycket av demokratin som vuxit fram under 90-talet bygger på vårt uttag av energi. Vi lever i en extrem förändring och misstron ökar. Tilliten minskar och den är nödvändig för att bygga en ny berättelse. Det allra viktigaste som pågår nu är mötena mellan människor, där skapar vi den nya berättelsen. Vi är inte de där giriga utan vi bryr oss om varandra och jag tror att vi kan leva i samspel med naturen.

Nästa del i seminarieserien

Går den 10 oktober och har då rubriken "Ekonomi, arbete och människovärde".