Det behövs ett mer hållbart byggande

Marita Wallhagen

Som det är nu ges miljömärkningar, som kan liknas vid en KRAV-märkning och då tror alla att det som byggts är helt miljöanpassat trots att det finns betydligt mer som borde göras, säger Marita Wallhagen, arkitekt och forskare vid Högskolan i Gävle.    


Tanken bakom

Det första miljöbedömningsverktyget togs fram i Storbritannien 1990, varefter flera tillkommit i USA, Sverige och övriga världen. Metoderna har skapats för att påverka beslutsfattare och driva miljöbyggandet i rätt riktning på frivillig basis.

- Tanken är att anpassa byggnader och hela stadsdelar så att den negativa påverkan på miljön blir så liten som möjligt, säger Marita Wallhagen.

Globalt gäller det exempelvis växthusgasutsläpp, naturresursanvändning och avfall, men även utemiljöfaktorer, så att bland annat den biologiska mångfalden bevaras, samt innemiljöfaktorer, så att de som använder huset inte påverkas negativt.

Så styrs utfallet

Marita har analyserat de verktyg som finns för att miljöbedöma byggnader och stadsdelar. Hon har funnit att metoderna mäter och viktar olika och slutresultatet blir därmed att den uppmätta miljöpåverkan blir olika beroende på vilken metod man använder.

- Man kan alltså som byggherre välja en metod som gynnar att man t ex vill använda stål.

- Jag har hört talas om att vissa materialtillverkare som vägrar använda en metod, då de tycker att de fått för dåligt resultat med den metoden.

Påverkar bygget

I sin forskning har Marita tittat på hur miljöbedömningsmetoderna relaterar till miljö, arkitektur och arkitekter, som är en viktig grupp av beslutsfattare.

Man har jämfört byggnadsmetoder och stadsdelsmetoder, vad det är som spelar roll för skillnaden i utfall samt testat metoder på byggprojekt.

- Det här påverkar faktiskt hur vi sedan bygger, vill man uppnå ett högt betyg med en metod så får det påverkan på arkitekturen, på konstruktionen.

Samma hus olika resultat

Forskarna i Gävle testade tre olika metoder på ett hus.

  • En metod värderade att huset var bäst när det gällde innemiljökvalitet
  • En att huset var bäst när det gällde avfallsfrågor
  • En att huset var bäst när det gällde energifrågor

Även när de gällde vilka kategorier som fick sämst resultat så varierade det. 

Certifiering med brister

En brist i flera av metoderna är att vissa miljöaspekter som är viktiga för hållbar utveckling inte alls finns med, exempelvis inbyggda farliga ämnen och ekosystemtjänster.

- Det finns projekt som blivit certifierade, där man ser ett hus med tillhörande gräsmatta och det saknas biologisk mångfald!

När det gäller stadsdelsmetoderna så kan man certifiera en hel stadsdel utan att en enda byggnad egentligen på något sätt uppfyller några miljökrav.

- Det är ju inte krav på att uppfylla alla kriterier i t ex metoden LEED eller BREEAM, för att få högsta betyg så behövs att man uppfyller ca 85% av kraven. Du kan skippa det kriterium som gäller byggnader och ändå bli certifierad.

Svårt för konsumenten

Den stora variationen i miljökrav och sätt att mäta miljöprestandan i den byggda miljön gör att det blir väldigt svårt för konsumenten och för de som jobbar inom byggsektorn att veta vad som är bra och dåligt.

- Som det är nu så får man en miljömärkning som kan liknas vid en KRAV-märkning och då tror brukare och andra att det som byggts är riktigt bra och helt miljöanpassat trots att det finns mer som borde göras.

- Beslutsfattare får inte rätt underlag och behöver inte jobba mot ännu högre mål. Vi måste vara tydliga med att dagens miljöbedömningsverktyg endast certifierar att den här produkten, byggnaden eller stadsdelen är bättre än en konventionell. 

Kraven har knappt höjts

Metoderna har utvecklats för hur man kan göra allt lite bättre och inte utifrån att detta är miljömålen och hit måste vi komma. Om det är för svårt att få högsta betyg finns det en risk att intresset för miljöbedömningar blir svalt.

 - Om alla skulle bygga miljöcertifierat så skulle man ändå missa viktiga miljöfaktorer eftersom nästan ingen metod täcker in alla miljöaspekter. Dessutom är kraven inte tillräckligt höga.          

- Jag har förståelse för att de inte kan ta med allt men förhoppningsvis kommer kraven att höjas. Under de nio år då jag forskat så har inte kraven höjts speciellt mycket trots att miljöproblemen som byggnader orsakar är mer aktuella än någonsin. 

Nytt verktyg från Högskolan i Gävle

Forskare vid Högskolan i Gävle har bland annat utvecklat ett verktyg för att göra en förenklad livscykelanalys där byggnaders miljöbelastning, utsläpp under hela livscykeln, är inkluderade.

En studie visar att i Sverige , med el och fjärrvärme med relativt liten klimatpåverkan, borde tas mer hänsyn till byggnadsmaterialens miljöpåverkan.

- När det gäller val av material finns mer att göra och här måste vi tänka längre, ha ett livscykelperspektiv och ta hänsyn till materialens totala miljöpåverkan. 

Behövs livscykelanalys

Marita säger att det behövs ett livscykelperspektiv som tar hänsyn till att vår planet har gränser. Där det finns störst risk för att dessa gränser redan har överskridits är gällande biologisk mångfald, klimatpåverkan och kväve- och fosforcykeln.

- Miljövärderingsverktygen borde fokusera ännu mer på att se byggnader som en del av vårt ekosystem och bygga ihop miljö, stad och arkitektur.
 


Marita Wallhagen disputerade den 21 oktober på KTH i Stockholm med avhandlingen "Environmental Assessment Tools for Neighbourhoods and Buildings in relation to Environment, Architecture, and Architects"

 

För mer information, v v kontakta:
Marita Wallhagen, Arkitekt, Tekn Dr, avdelningen för bygg- energi- och miljöteknik vid Högskolan i Gävle
Tel: 0706 00 96 68
E-post: marita.wallhagen@hig.se


Text: Douglas Öhrbom
Foto: Ove Wall