Ismer och den fria tanken

När den femte och sista delen av seminarieserien för hållbar demokrati inleddes med den tonsatta dagsedeln Istid av Stig Dagermans tog man ut svängarna och lät publiken delta i refrängen. Inbjudna gäster för dagen var Erik Helmerson, ledarskribent på Dagens Nyheter och Maria-Pia Boëthius, författare och journalist. Som vid de tidigare seminarierna stod Stina Oscarsson som moderator.

Faran med partipolitiken

Simone Weil har skrivit om hur lätt det är att som medlem i ett politiskt parti sluta tänka själv och gömma sig bakom partiets åsikter. Det visar sig ofta genom uttryck för att man tycker på ett visst sätt, för att man har den politiska färgen, och därmed stannar diskussionen.

Demokratin kräver att människorna organiserar sig och att medborgarna visar mod och tvivlar på givna sanningar.

— Jag har ständigt längtat efter att tillhöra, men samtidigt insett att min lust att förstå meningsmotståndaren är för stor. Så fort andra tycker samma sak blir jag livrädd, sa Stina Oscarsson. Livrädd när människor tänker att det finns bara ett sätt att tänka rätt.

Som exempel tog hon upp trollkarlen som avleder vår uppmärksamhet och får alla att se åt ett håll medan han snabbt kan utföra sitt trick. När alla tittar åt ett håll missar de det som pågår vid sidan av. Vi behöver de som tittar ditåt men även de som inte är lika följsamma.

— Vi måste våga kasta bort berättelserna och hitta nya. Förstå vårt behov av att tro på någonting, och tro på det tillsammans, men samtidigt inse faran med att göra det, sa Stina Oscarsson.

Vi vill ha medhåll och starka hurrarop

Erik Helmerson började med att tala om alternativhögern som växer kraftigt i USA och sprider sig i världen genom att människor studerar deras metoder. Idag talas det mycket om identitet medan man förr pratade om klass. Människor idag tycker om att identifiera sig och vill ha en subgrupp att knyta sig till. Intresset för att blanda sig med andra grupper blir allt mindre.

— Ju starkare subkultur du har desto mer utrymme i medierna. Ger vi de här extrema typerna för mycket utrymme? Frågade sig Erik Helmerson.

Genom att skapa en skandal med ett idiotiskt uttalande får man uppmärksamhet och kan sedan gå ut med en halvhjärtad ursäkt. På så sätt kan man använda skandalen som argument.

— Ska man strunta i att skriva om detta? Vi har inte lyxen att inte uppmärksamma dessa och strålkastarljuset behövs för att det ska synas, sa Erik Helmerson.

Som motmedel pekade han på utbildning där vi måste utbilda i att demokrati inte är något vi kan ta, eller får ta, för givet.

Människorna är oftast bättre än sitt rykte

Efter nästan femtio år inom media sa Maria-Pia Boëthius upp sig som krönikör för ett år sedan. Sedan dess har hon upptäckt allt mer hur medierna väljer att skildra ondska och där man censurerar bort de goda handlingarna och människorna.

— Vi måste göra om hela medievärlden, vi måste bli fritänkande människor som söker sanningen och som berättar minst lika mycket om de goda. För vi har skapat en depression, sa Maria-Pia Boëthius.

Hon tog också upp det senaste upproret med #metoo där kvinnor över hela världen gör uppror. Ett uppror som hon menade är hoppfullare än något hon sett tidigare. Hon belyste den möjlighet som sociala medier skapar och kan användas till. Medierna har berättat om det här tidigare, menade hon, men inte fått något gehör utan blivit anklagade för att vara lögnare.

— Utan demokrati hade kvinnor aldrig vågat, sa Maria-Pia Boëthius. Och nu kommer kvinnorna i världen och berättar att det inte är så illa som feministerna sagt, det är mycket värre. Vi måste starta om hela journalistiken för media är ändå så underminerade av nätet. Och vi måste berätta om världen på ett helt annat sätt.

Vidare föreslog Maria-Pia Boëthius att kanaler som Facebook och Twitter ska ägas av brukarna, tillhöra public service och vara fritt från reklam vilket Erik Helmerson motsatte sig då det i så fall skulle innebära att dessa kanaler inte längre skulle vara gratis. Facebook, menade han, skulle inte funnits om det inte fanns en kommersiell service kopplad till den. Det i sin tur skulle innebära att man inte hade kunnat marknadsföra kanalen och den hade då aldrig blivit så stor och fått en sådan genomslagskraft som den har idag.

Utbildning som motkraft

Även om gästerna denna gång hade ganska skilda åsikter var båda överens om att utbildning är ett medel för att öka kunskapen om demokrati och för att lära sig att hantera sociala medier är viktigare än någonsin.

Det här var den sista delen i seminarieserien ”Hållbar demokrati” som gått under hösten. Men den fortsätter till våren. Information kommer på webben.

Läs mer om Seminarieserien "Hur skapar vi en hållbar demokrati?"

Text: Anna Hellqvist
Foto: Ove Wall