Fredrik Jahnke

Min avhandling handlade om barn och ungas språkliga meningsskapande och begripliggörande i relation till religion. Empirin hämtades från elever i den svenska kommunala grundskolan (årskurs 3, 6 och 9). Undervisningen i skolan var inte avhandlingens huvudintresse, fokus låg i stället på barn och ungas berättelser i sin egen rätt. I avhandlingen anlade jag också en mycket bred blick på religion och inkluderade således tal om olika företeelser långt bortom det vi vanligtvis talar om som religioner (det vill säga olika världsreligioner).

Resultaten visade, bland annat, att barn och unga har ett visst intresse för religion och andras tillhörighet, men undviker att tala om det i någon större utsträckning. En anledning till det är att eleverna ville undvika att stöta sig med någon och visa sig intolerant. Jag talar om detta som att tal om religion offras på toleransens altare. Resultaten visade också att elever i den svenska skolan har ett ganska begränsat språk och begränsad erfarenhet att tala med varandra om religion, och den språkliga flexibilitet detta kräver. Dessa och andra resultat i avhandlingen öppnar upp för en rad religionsdidaktiska utmaningar och diskussioner. Några av dessa diskuterar jag i avhandlingen, andra är underlag för vidare forskning.

I avhandlingen, och efter denna, har jag intresserat mig för och problematiserat olika religionsdidaktiska begrepp, framför allt safe space och religious literacy. Min ambition har varit att göra dessa begrepp mer enhetliga, och därmed mer användbara inom den religionsdidaktiska forskningen, men också att relatera dem till mitt empiriska material.