Med en upplevelsekarta som täcker hela Stockholms kommun och som innehåller nästan 2000 upplevelser har forskarna ett underlag för att förstå hur olika områden upplevs.
Istället för att, som man vanligtvis gör när man studerar stadsmiljön, titta på en faktor åt gången, så kan de nu se vilka stadsområden som är attraktiva för många olika typer av människor och som kan bidra till en bättre hälsa och social hållbarhet för stadsbefolkningen.
- Det handlar egentligen om att se staden som ett komplext system där det är en massa olika saker som samverkar hela tiden, säger Karl Samuelsson.
En stad öppen för olikheter
Karl säger att resultaten från forskningen visar att om man vill planera bra stadsmiljöer så handlar det mer om vilka man ska försöka undvika än om exakt vilka som är de bästa.
- Man ska kanske inte försöka hitta den bästa typen av stad utan bara försöka undvika den sämsta typen av stad eller stadsområden, då vinner man mer för alla.
På upplevelsekartan kan de se att det finns många olika typer av områden som har en mångfald av positiva upplevelser, där vissa passar vissa typer av människor och andra passar andra typer av människor.
- Det är ju så vill vi ju ha staden, öppen för många olika typer av människor. Intressant är att det finns fler positiva än negativa upplevelser och att de negativa tenderar att vara mer lika varandra.
Lugn och ro är viktigt även i Stockholm
Den vanligaste kategorin av positiva upplevelser, kännetecknas av lugn och ro och av att vara i naturen och den näst vanligaste kännetecknas av att uppleva kultur eller historia.
- Det är intressant tycker vi, detta är i Stockholm och det är överraskande och tankeväckande för hur man bygger en stad. Vi hade en kategori som handlade om shopping och en annan som handlade om att träffa nya människor, gå på restaurang och så vidare, men de var inte alls lika populära.
Och att kunna vara sig själv
Så finns det vissa miljöer, de är få men de finns, som nästan samtliga upplever som negativa. Den vanligaste kategorin av negativa upplevelser är kopplad till att man känner att man inte kan vara sig själv, att det är svårt att gå eller cykla, att man blir trött av för många människor och intryck och att man inte känner sig säker.
- Det handlar om miljöer där man inte känner sig fri helt enkelt och vi tolkar det som kopplat till att det är platser som är jobbiga att röra sig på.
Tidigare har mer alltid setts som bättre
Karl säger att det tidigare när man studerat hur människor rör sig i staden inte varit fokus på ett upplevelseperspektiv, utan mer på tillgänglighet och då har man antagit att mer alltid är bättre.
Om infrastrukturen gör att folkflöden koncentreras så kan det vara en nackdel då det leder till för stora folkmassor och för stressiga miljöer under vissa delar av dagen, slår han fast. Samma område, till exempel de centrala delarna av Stockholm, kan också på kvällen bli folktomma och otrygga då inga bor där.
- Tillgänglighet är såklart någonting man vill ha i stan, men det nya vi kan visa är att det finns en brytpunkt, om man centrerar folkströmmarna till vissa platser så mycket som man har gjort i Stockholm.
Om man byter från perspektivet att man ska bygga en stad till att man ska bygga livsmiljöer för människor så blir det, menar han, mer tydligt vad man ska försöka åstadkomma och vad man ska försöka undvika.
Att till exempel blanda upp Stockholms innerstad med boende, så att det finns människor där även på natten. Kanske flera små centrum för att undvika den extrema centreringen.
- Den här strukturen som redan finns i Stockholm är extremt svår att ändra på, men man kan göra ett försök att inte göra situationen värre.
Framförallt, säger Karl, kan detta vara intressant att ta till sig för mindre städer som växer snabbt så att de undviker att sätta sig i den här sitsen.
- Redan när man planerar nya områden, kan man ha en strategi för att avlasta när man designar själva gatunätet. Bygga många småcentrum i stället för ett centrum, kan vara en bra strategi för att avlasta.