"Ord kan döda"

2019-01-29 

På måndagen möttes Göran Rosenberg och Stina Oscarson på Högskolan i Gävle, som en del av Dagermanseminariet, i ett samtal om nödvändigheten att verkligen samtala även med dem som tycker annorlunda.

Göran Rosenberg


Göran Rosenberg har uttryckt tvivel över dagens offentliga samtal som främst bedrivs i sociala medier, det han kallar "asociala medier", därför att han anser att de söndrande och destruktiva effekterna när det gäller de offentliga klimatet och det offentliga samtalet är för stora.

- Min erfarenhet av att försöka att förstå hur förintelsen blev möjlig har också kommit mig att försöka förstå den typ av retorik, den typ av ordanvändning, som till sist gjorde förintelsen möjlig.

Ord kan döda

Han hävdar med bestämdhet att ord kan döda, att ord under vissa omständigheter kan orsaka skada, såra, men också döda. Att det finns en lättvindighet idag i synen på ord, där var och en tycker sig ha rätt att säga vad de vill, när som helst, till vem som helst.

- Jag har fått rätt mycket på huden därför att jag skulle mena att jag på något vis vill censurera vad folk säger. Men det är verkligen inte vad jag har sagt, utan vad jag har sagt är att vi måste betänka ords verkningar och ta vårt ansvar för det vi säger, i synnerhet offentligt.

Yttrandefriheten måste ha en jämlikhet

Göran tror att vi alla har vant oss vid en insikt eller erfarenhet av det han kallar yttrandefrihetens kultur, en kultur som han ser som nära förknippad med demokratin. Där åsikter står mot åsikter och uppfattningar mot uppfattningar och där man inte ska underskatta betydelsen av att det också får ta sig skarpa uttryck.

- Den är den kultur jag har vuxit upp med, levt med och varit journalist i och det är den jag reflekterar utifrån när jag säger någonting i det offentliga. Det måste finnas en jämlikhet i yttrandefriheten, denna möjlighet att ställa ord mot ord.

De "asociala medierna"

Detta är den yttrandefrihetens kultur som vi levt i i flera generationer, säger han, fram till nu. Den stora förändring som skett associerar han främst med framväxten av de sociala medierna.

Göran bedriver en kampanj för att döpa om sociala medier till "asociala medier", Vars resultat han beskriver som filterbubblor, ekokammare, falska nyheter, troll och alla de här orden som cirkulerar. Där det som sägs inte nödvändigtvis sägs i avsikten att bli förstådd.

- Detta är mycket mycket allvarligare, tror jag, än vad vi har förstått, därför att det bryter sönder möjligheterna till det jag skulle kalla en ansvarets yttrandekultur. Här är inte principen ansvar, utan jag säger vad jag vill och jag struntar i vad du tycker.

Att göra sig missförstådd medvetet

- Avsikten kan vara att skapa missförstånd, att ljuga och bedra, att missleda och att hetsa. I den här kulturen finns också en stark möjlighet att, mycket skickligt och allt skickligare, göra sig missförstådd medvetet.

Han säger att många är rädda att vara ute på den offentliga arenan idag därför att risken är stor, om man har sagt något som någon av de här subgrupperna inte gillar, att råka ut för twitterstormar och drev.

- Jag vet att många drar sig för offentligheten, därför att priset börjar bli för högt. De som dras till den här offentligheten det är fel folk, det är narcissister, människor som älskar att exponera sig och som drivs av detta. Men det är inte säkert att det är dem vi behöver.

Det pågår en kommunikationsrevolution

Övergången från det skrivna ordet, till framförallt bildens och den rörliga bildens enorma genomslag, ser han som en gigantisk kommunikationsrevolution.

- Jag säger inte att det nödvändigtvis är sämre, men det är annorlunda. Bilder kan lättare än text fås att vädja till känslor än till intellekt och förstånd. Den reflekterande texten försvinner ju inte, men den kommer inte att användas på samma sätt.

- De asociala medierna uppmuntrar oss till att se världen bara med våra ögon, men för att vi ska kunna upprätthålla ett samhälle där ett samvete kan utvecklas och upprätthållas, är det offentliga samtalet helt nödvändigt. Vi kan vara hur mycket individer som helst, men ibland måste människor göra saker tillsammans, säger Göran Rosenberg.

Stina Oscarson

Stina Oscarson vill fokusera helt på det samtal som äger rum mellan två människor i samma rum. Hon pratar inte längre ens om det offentliga samtalet då hon ser det som pågår runt omkring snarare som ett slags åsiktskrig mellan en rad olika åsiktskorridorer.

- Samtalet har blivit så vansinnigt laddat och så farligt att ta, eftersom man tar sig rätten att kasta vad som helst på meningsmotståndare. Det är också så många som bojkottar samtalet med sina meningsmotståndare och jag tror att vi till stor del har förlorat kunskapen om vad ett riktigt samtal är.

När åsikter blivit ens identitet

Stina ser som en förutsättning för att ett samtal ska kunna äga rum, att man har möjligheten att försöka se världen med den andres ögon och att den allra viktigaste förutsättningen är att man själv är beredd att ändra uppfattning.

- Men hur många är beredda att ändra uppfattning i ett klimat där åsikter till stora delar har blivit ens identitet.

Är samtal alltid möjligt?

Hon tror inte längre att samtalet alltid är möjligt men hon tror att, där våld blir utgången, det alltid tidigare i historien funnits en punkt när ett samtal hade kunnat ha en avgörande betydelse.

- Det är därför jag väljer att fortsätta tro på samtalet för jag tror att vi måste ta det innan det är försent. För det kan komma en dag, det kommer en dag, när det är försent.

Här säger hon att hon verkligen kan känna hur tiden har förändrats. Att det ungefär samtidigt som SD kom in i riksdagen, började smyga sig in en idé att bojkotta människor med andra åsikter, att vägra ta samtalet med dem.

- Man säger att genom att samtala så normaliserar man åsikterna, men jag vill normalisera människor men inte åsikterna. Politiskt så fortsätter man att bojkotta människor och jag tror att det är helt fel väg. Så länge det finns en vilja till samtal från den andra, så vill jag försöka.

Göran tillägger här att det grundläggande för det offentliga samtalet, är att du måste bli sedd för den du är och inte som en nidbild.

-Idag, karikeras, förminskas, förnedras och till sist avhumaniseras meningsmotståndaren och det är det som undergräver allt samtal till sist, slår han fast.


Text & foto: Douglas Öhrbom



Dagermanseminariet kommer att fortsätta under våren och Stina Oscarson hintade om några intressanta gäster som man har bjudit in, något som gladde den stora publiken i Valhall.

Dagermanseminarier
Publicerad av: Douglas Öhrbom Sidansvarig: Veronica Liljeroth Sidan uppdaterades: 2019-01-29
Högskolan i Gävle
www.hig.se
Box 801 76 GÄVLE
026-64 85 00 (växel)