Denna nyhet är äldre än 6 månader och är kanske inte aktuell längre.
Uppväxten i Pakistan har sporrat Asifa Iqbal att undersöka vilka miljöer som skapar otrygghet och hur vi kan bygga områden där människor känner sig säkra.
Asifa Iqbal. Foto: Britt Mattsson
Asifa Iqbal är arkitekt i grunden och jobbade som det i hemlandet Pakistan innan hon för cirka tio år sedan sökte sig därifrån för att läsa en masterutbildning. Valet föll på Sverige och hon forskade och doktorerade vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm innan hon flyttade till Gävle.
– Jag bodde i storstaden Karachi och var ensamstående mamma, vilket inte var så lätt. Jag sökte kurser i både Tyskland och Sverige och fick svar först från Sverige. Min lärare i Pakistan hade också rekommenderat mig att söka en utbildning i Sverige, säger hon.
Vid KTH tog hon en civilingenjörsexamen i spatial planering samt en doktorsexamen i fastighet och byggande. Hennes intresseområden och tidigare forskning omfattar stadsplanering, fastighetsekonomi och miljökriminologi.
– Jag har undersökt hur parker och grönområden påverkar människors beteende och hur det i sin tur påverkar huspriserna i området. Vilken känsla får du när du vistas i en särskild miljö? På så sätt går det att se hur vi kan skapa öppna områden som är säkra och inkluderande för alla.
Hon jobbar utifrån det globala målet nummer elva som handlar om hållbara städer och samhällen; ”Att göra städer och bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara.”
– I min forskning har jag framför allt fokuserat på kvinnor och mitt intresse kommer från min bakgrund som arkitekt i Pakistan. De kulturella skillnaderna är stora mellan våra länder. I Pakistan är kvinnors frihet att göra egna val begränsad jämfört med hur det är för kvinnor i Sverige. Därför har man hittat olika lösningar för att skapa mer frihet åt kvinnorna där som annars lever i ganska kontrollerade miljöer.
Asifa Iqbal. Foto: Britt Mattsson
I Pakistan har Asifa Iqbal observerat särskilda parker, bussar och taxibilar som är avsedda enbart för kvinnor. Till exempel finns parker med grindar, vakter och gränser som skyddar från insyn.
– Naturligtvis är det ingen idealisk lösning. Men jag har undersökt dessa lösningar och såg då att unga kvinnor som hade 1–2 barn såg parkerna som en plats där de kunde umgås med varandra i ett par timmar och känna sig fria. I dag är det fler kvinnor som upplever en större frihet än det var för tio år sedan och nu är kvinnor i Pakistan mer fria att göra vad de vill. Men jag hoppas att det ska förändras ännu mer framöver.
Vilka miljöer som känns trygga respektive otrygga är väldigt individuellt och beror mycket på vilken tid på dygnet du är ute, om det är mörkt eller ljust utomhus, om du är man eller kvinna, hur gammal du är och i vilket sammanhang det är.
– Vissa kan känna sig trygga i en folkmassa för då är det många människor runt omkring. Men samtidigt upplever vissa då en risk för sexuella trakasserier eller fickstölder. Är du på en lugn och mörk plats kan det finnas en rädsla för att någon ska dyka upp bakom dig.
De gemensamma nämnarna som ofta upplevs skapa otrygghet är mörka tunnlar, områden med graffiti och övergivna områden med övervuxna buskar där någon kan gömma sig.
– Många arkitekter och planerare arbetar utifrån olika riktlinjer för att skapa säkra platser och förebygga brott. Genom att utforma den byggda miljön på ett särskilt sätt går det att förebygga brottslighet med hjälp av design. En lösning är att skapa områden där en bra blandning av alla typer av byggnader, som bostäder och kaféer, kan bidra till att skapa en säker plats vid olika tidpunkter på dygnet.
Text: Anna Sällberg
