Fysisk aktivitet och delaktighet viktigt för högre livskvalitet vid cancerbehandling

Att få ett cancerbesked är en mardröm både för den som drabbas och för de anhöriga. Livet ställs på ända och ofta startar då en lång kamp för överlevnad. Viktiga beslut kring behandling ska fattas samtidigt som en dräglig vardag ska fortsätta.

– Ofta hamnar fokus inom vården mest på de medicinska aspekterna av cancerbehandlingen och de mer vårdvetenskapliga frågorna kan vara ganska eftersatta. Men i en sådan svår och skör situation är cancerpatientens vårdvetenskapliga behov nog så viktiga för personens livskvalitet, säger Anna Efverman.

Hon är docent i vårdvetenskap och jobbar som universitetslektor med både forskning och undervisning vid sjuksköterskeprogrammet på Högskolan i Gävle. Hennes forskning handlar just om de vårdvetenskapliga aspekterna för en patient före, under och efter cancerbehandling.

– Min forskning fokuserar på att minska symptom och öka funktion, aktivitet och arbetsförmåga vid långvarig ohälsa, särskilt kopplat till cancersjukdom. Det kan handla om att stödja patienter till en bättre vardag under och bortom sin cancersjukdom, att underlätta återgång till arbete, öka livskvaliteten och främja ett hälsosamt liv.

Mer delaktig = bättre livskvalitet

Nyligen har hon presenterat en studie som handlade om patienters erfarenheter av delaktighet vid beslut om cancerbehandlingen inom vården. Där har Anna Efverman sett stora skillnader beroende på till exempel ålder, kön, utbildningsnivå, civiltillstånd med mera.

– Delaktigheten är viktig, för de som erfar att de i högre grad är delaktiga i behandlingsbeslutet upplever bättre livskvalitet både under och efter sin cancerbehandling. Resultatet visade att de grupper som upplevde mindre delaktighet var bland annat män, äldre, personer som inte bodde med någon partner, personer med lägre funktion i vardag och arbete, men också högutbildade personer. Det kan ha koppling till vilken förmåga, men också vilka förväntningar, olika personer har på att vara delaktiga i behandlingsbeslutet, säger hon.

Resultaten kan användas av vårdpersonal

Delaktighet kan i det här fallet handla om att patienten upplever sig ha tillräcklig kunskap om vad behandlingen innebär och medför och upplever sig själv som en aktiv aktör i de beslut som fattas.

– Eftersom den här studien visade att de som i högre utsträckning var delaktiga i behandlingsbeslutet också upplevde bättre livskvalitet så tycks det väldigt viktigt att stödja patienter i att förstå den behandling som väntar och vilka biverkningar som kan följa, för att få en känsla av delaktighet, säger Anna Efverman.

Hur kan resultaten från den här studien användas?

– De kan användas av vårdpersonal för att få mer information om vilka grupper av patienter som kan behöva uppmärksammas lite extra och få mer stöd för att känna sig mer delaktiga.

Anna Efvermans forskning är knuten till behandling vid olika typer av cancerdiagnoser.

– Frågorna är generella eftersom det handlar om den nedgång i fysisk funktion som en patient får vid cancerbehandling. Att förbättra den fysiska funktionen är av stor vikt, inte minst med tanke på arbetslivets utmaningar i dag då vi förväntas jobba länge och vara i arbete till större del trots långvariga ohälsotillstånd. Behoven är personcentrerade snarare än kopplade till en viss diagnos.

Just nu jobbar hon med en annan studie där hon tillsammans med flera medarbetare följer upp överlevande cancerpatienter flera år efter behandling. Hon samlar in data som rör deras hälsa, kapacitet, aktivitet och om de är i arbete eller olika grad av sjukskrivning.

– Det är väldigt värdefullt att hitta olika kännetecken hos de här personerna som är kopplade till vad som är lyckosamt för att återfå funktion, få bättre livskvalitet och vara fysiskt aktiv på en nivå som ger hälsovinster.

Vilka lärdomar har du fått genom din forskning?

– Det är väldigt inspirerande för det märks att det går att göra skillnad för personer under och efter långvarigt ohälsotillstånd. Därför känns det viktigt att göra de här studierna i nära samverkan med dem som är drabbade och med patient- och anhörigföreningar.

Utifrån de studier hon jobbat med kan Anna Efverman dra några slutsatser när det gäller faktorer som kan vara avgörande för att en patient ska kunna må så bra som möjligt under och efter en svår period med sjukdom.

– Det är viktigt att stötta personerna till bättre symtomlindring och kontroll över sina symtom så att personerna vågar och kan bevara sin aktivitet i så stor utsträckning som det går under en cancerbehandling. Fysisk aktivitet, till exempel promenader, har i forskning överlag visat sig vara väldigt viktigt. Där finns en svår utmaning i och med att det är så tufft att både mäkta med tillvaron när du är svårt sjuk samtidigt som du ska kunna lita på att det är bra att röra på sig både under och efter behandlingen. Där har vi en stor funktion att fylla.

Läs Anna Efvermans publikationer i databasen DiVA.

Text: Anna Sällberg