Sanaya Singh: ”Jag har det sociala arbetet i blodet”

Präglades av Mumbais slum

Hon trivdes bra hemma hos sina föräldrar och hade aldrig några uttalade planer på att flytta långt, men samtidigt fanns där alltid ett intresse för nya kulturer.

Då hon så skulle välja utbildning, och hennes mamma samtidigt hade ett utbyte med Stockholms universitet, var Sverige inte helt främmande. Vilket land kan vara bättre än Sverige med sin sociala välfärdspolitik, tänkte hon och fastnade för en ny utbildning på Högskolan i Gävle, Internationella socionomprogrammet.

- Det viktigaste var att få kunskaper som jag kunde ta med tillbaka till Indien för att kunna hjälpa och stötta de som har det svårt, säger Sanaya Singh.

2008 kom hon till Sverige och hamnade i en klass med personer från hela världen och som ensam från Indien satsade hon på att snabbt lära sig svenska.

– Jag valde att bo på Campus och att vara med på de olika aktiviteterna som andra studenter hade. Det var den bästa och roligaste tiden under studierna.

Hon träffade sin blivande man under tiden på Högskolan i Gävle, tillfrågades under utbildningen om att stanna kvar som assistent på utbildningen och blev kvar i Sverige.

– Idag kan jag inte förstå att mina föräldrar skickade mig till en annan kontinent som 17-åring, men de litade på mig och jag är tacksam för att jag fick den chansen, säger Sanaya Singh.

Covid och nedstängningen av Indien

2019 föddes Sanayas dotter och i början av 2020 planerade hon och hennes man att spendera två månader tillsammans i Indien. De packade sina väskor och reste, planen var att umgås med hennes familj, se Indien tillsammans och vila efter dotterns ankomst.

Det ingen räknat med, och som skulle göra resan till en helt annan upplevelse, var Covid-19.

- Vi hamnade i en nedstängning av hela landet, i en av världens största städer, med mycket stora klasskillnader. Där personer saknar personnummer, barnen följer med sina föräldrar när de jobbar För det fattas barnomsorg för alla, även när de jobbar med avfallshantering. Där du föds in till det liv du får, säger Sanaya Singh.

Det finns över 1 miljon personer i Mumbai som arbetar för en daglig lön, många av jobben kräver att de måste vara ute på gatorna, men så infördes utegångsförbud för samtliga. Den enda lösningen för många av dessa arbetare, som nu var utan inkomst, blev att lämna storstäderna för att åka hem till sina byar igen.

Samtidigt innebar nedstängningen att nästan alla möjligheter till transporter i landet försvann. De som måste lämna blev därför tvungna att gå tillbaka till byarna.

– Det kunde handla om hundra mil att gå, svårt nog för friska personer och föräldrar med barn, men omöjligt för sjuka och gamla.

Barnen och kvinnorna mest utsatta

Barnen och kvinnorna är mest utsatta i det vardagsliv som finns för de fattiga i Mumbai och för Sanaya och hennes mamma blev det självklart att hjälpa till så mycket som de kunde. Tillsammans kontaktade de 10 socionomstudenter från universitetet i Mumbai för att organisera projektet ”Jeevan Pravah” (The stream of life). Sanaya kontaktade företag i Indien, lokala politiker och sina kollegor på Högskolan i Gävle för att få hjälp med resurser till att kunna hjälpa på plats.

Projektet startade i mars 2020 och växte till 2000 – 4000 individer som hjälpte personer i Mumbai och Maharashtra.

– Vi organiserade transporter för familjer, handlade åt dem som inte kunde gå ut och ordnade med skolor och aktiviteter för barnen som många gånger behöver en paus från att ta hand om sina föräldrar och hushåll.

- Vi skrev också ner arbetet som blev ett kapitel i en bok, där man kan läsa om förstahandsupplevelser från socialarbetare i Indien under covidnedstängningen, säger Sanaya Singh.

Skapade en skola för barnen och gav kvinnorna hjälp

För de flesta kvinnor i alla samhällen är mens tabubelagt, men även under en nedstängning behöver kvinnor och tjejer bindor och skydd. De kvinnor som vandrade hade ofta inte tillgång till rena sanitetsbindor och många blev sjuka av smutsiga trasor.

– Vi såg till att det fanns sanitetsbindor när vi åkte ut för att hjälpa kvinnorna.

Skolorna stängdes omedelbar och barnen var tvungna att stanna hemma med sina föräldrar och fick ofta ta hand om hushållet. De kunde inte träffa kompisar eller skydda sig när missbruk och våld ökade till följd av nedstängningen.

– Vi skapade en mötesplats för barnen och ett bibliotek där det fanns böcker, datorer och leksaker, så att barnen kunde få en paus. Vi hade också en hjälptelefon dit barn kunde ringa för att få hjälp.

- Vår hjälporganisation är fortfarande aktiv tack vare de lokala socialarbetarna och studenterna som hjälpte oss att börja Jeevan Pravaah. Vi hoppas att den ska kunna fortsätta att hjälpa människor även efter covid-19. Det indiska samhället måste göra mer för att reformera och skydda den hjälp som redan finns. Vi funderar på att åka ner nu igen efter min förlossning, som är beräknad om tre veckor, säger Sanaya Singh.

Den här artikel är hämtad ifrån Leve! du kan läsa den och fler artiklar här på sidan för Leve!