Det finns i huvudsak två typer av ingrepp för könsstympade kvinnor: öppningsoperationer då kvinnorna blivit ihopsydda, och klitorisrekonstruktioner.
Öppningsoperationer rekommenderas av WHO och av läkarorganisationer både i Sverige och utomlands, och vården vill få dem gjorda så snabbt som möjligt. Men kvinnorna vill oftast vänta med tills inför födsel.
- För många har det blivit en del av deras identitet att vara ihopsydda, och de är oroliga för hur operationen ska påverka dem socialt och att den ska få inverkan på deras äktenskap. De är dessutom vana vid att det ser ut på ett visst sätt, och att operationen ska göra att det inte blir bra estetiskt. Här behöver kommunikationen förbättras mellan patienterna och vården, säger Malin Jordal.
"Symbolisk upprättelse"
Klitorisrekonstruktion är kontroversiellt. Inom vården anser många att operationerna gör mer skada en nytta eftersom kirurgen kan komma åt nerver som påverkar kvinnornas känsel negativt till följd av operationen. Många kvinnor som opererats upplevde att ingreppet stärkte deras självbild och förbättrade sexlivet.
- Många kvinnor som söker klitorisrekonstruktion hoppas på någon form för symbolisk upprättelse, de känner att könsstympningen är en form av brott. Ingreppet har en stor psykologisk betydelse då kvinnornas självskattning förbättras vilket i sin tur leder till att de är mer bekväma sexuellt, säger Malin Jordal.
Gemensamt för kvinnorna är också att de är väldigt tacksamma när de får hjälp, att någon faktiskt erkänner deras trauma och behov. Men också för att vårdresurser kan gå till att operera dem och att det prioriteras i vården.
Krävs bättre uppföljning
Vårdpersonalen är rädda för risker med rekonstruktion, att det ska bli förvärra och inte ha någon bra effekt. De tror inte att en operation kan öka kvinnornas möjligheter till ett bättre sexliv.
- Vården fokuserar på medicinska risker och medicinskt resultat och inte på det psykologiska. Man vill så klart skydda kvinnorna, men riskerar också att ta ifrån dem deras eget perspektiv, säger Malin Jordal.
Malin Jordal har gjort ett flertal studier om könsstympade kvinnor. De två aktuella är dels en översiktsstudie av 38 vetenskapliga undersökningar av både kvinnornas och vårdpersonalens uppfattningar kring rekonstruktion och liknade operationer, dels en intervjustudie med 25 kvinnor som sökt hjälp av vården på grund av könsstympning.
En viktig slutsats av forskningen är att dialogen mellan patienter och läkare och övrig vårdpersonal behöver förbättras, både före och efter operationerna. Att patienter och läkare exempelvis bygger upp en mer tydlig vårdplan tillsammans skulle underlätta för kvinnorna.
- Människor är komplexa och det här är intima ingrepp som är extra känsliga. Inför operationen behöver patienterna tydligt få veta vad som ska ske, och det krävs mer ingående uppföljningar när ingreppet är genomfört. Man behöver fråga kvinnorna vilken nytta de haft av operationen och om vården bör förändras, säger Malin Jordal, som också framhåller att det behövs fler studier i ämnet, särskilt av vårdens syn på rekonstruktioner.
