Fredrik Svenssons intresse för Cormac McCarthy, känd för att ha skrivit ”The Road” och ”No country for old men”, väcktes tidigt i hans akademiska karriär.
- Jag skulle skriva C-uppsats i Engelsk litteraturvetenskap och funderade på ämne. Då tipsade en kompis om McCarthys senaste roman ”The Road”, som jag inte hade läst, och på den vägen är det, säger Fredrik Svensson.
Täta romaner
Fredrik fastnade för tvetydigheten i McCarthys författarskap, att händelseförloppet ofta lämnas öppet för olika tolkningar som alla kan vara lika giltiga. Men han är också svag för texternas formspråk.
- Det finns en slags musikalitet där som är vacker och njutbar att läsa även om den också kan vara förförisk, på ett ganska problematiskt sätt. Han har ett sätt att smälta samman meningar med väldigt lite interpunktion som är vanligt i King James-versionen av bibeln.
McCarthy skriver mycket om människans förhållande till naturen. Det är täta romaner, som är tunga och ofta pessimistiska, men ändå inte utan hopp.
- Ett tema i McCarthys författarskap är att världen inte bryr sig om individer. Allt vi har är varandra, men det i sig är ganska fint. Det framträder en bild av människan som obetydlig men också full av handlingskraft och med möjlighet att göra avtryck.
Ägnade avhandlingen åt McCarthy
Fredrik Svenssons valde att forska efter att först ha läst in en gymnasielärarexamen, utöver litteraturstudierna. Han kom senare att ägna sin avhandling åt McCarthys författarskap.
Därför var det logiskt, om än oväntat för Fredrik, när författarens förlag hörde av sig för drygt ett år sedan och ställde frågan om han ville skriva efterordet i en ny svensk översättning av McCarthys andra roman, ”Outer Dark”, från 1968. Efterord är en text som används i slutet av en bok, ofta fristående från berättelsen, och texten skulle handla om McCarthys författarskap.
- Eftersom jag har suttit och jobbat i arkivet där McCarthys tidiga utkast förvaras vet jag hur extremt noga han processar sina egna texter och vilka krav han ställer på dem. Så det var nästan lite för spännande att ge sig på att försöka ”förklara” de här texterna på ett sätt som författaren själv, snart 90 år gammal, möjligen skulle kunna bedöma som intressant nog för ta plats in en av hans böcker.
Fredrik valde att tacka ja. I våras var rättigheterna på plats, och han kunde börja skriva efterordet. Det fanns bara en hake:McCarthy ville själv läsa och godkänna texten.
- Det var utmaning. Han har ett rykte om sig att vara svår att tillmötesgå och har ställt upp på extremt få intervjuer. Men han har skrivit en del språkvetenskapliga texter själv, så jag utgick från dem och jag var tvungen att skriva på engelska först för att han skulle kunna läsa, för att sen översätta texten till svenska.
Forskar och undervisar
- Och som min gamla handledare sa: om McCarthy dissar efterordet kan jag stoltsera med att han personligen såg till att min text aldrig fick gå i tryck, och om han godkänner är ju det också roligt. Win win.
Efterordet (läs ett utdrag nedan), som i bokform är 5-6 sidor långt, kom att handla om de språkliga val författare gör och vilka risker det medför när språket ersätter verkligheten.
Fredrik forskar fortfarande, och undervisar, i litteraturvetenskap på Högskolan. Och han har inte övergett McCarthys författarskap:
- Jag har några artiklar på gång. En av dem handlar om hur jag har närmat mig McCarthy teoretiskt, och en annan handlar om Emily St. John Mandel’s postapokalyptiska roman ”Station Eleven”, som gavs ut 2014.
FOTNOT: Tidningen Ljusnan publicerade en intervju med Fredrik Svensson i oktober om uppdraget att skriva efterordet. Lär artikeln här (abonnemang krävs).