Nataliia har många års erfarenhet av att undervisa och forska inom pedagogik på universitetsnivå och i april var det tänkt att universitetet i Kiev där hon jobbade skulle anordna en internationell konferens.
– Jag ville tillbaka till undervisningen och till forskningen. Vi kan inte låta oss tystas. Det var psykiskt svårt, men jag kände att vi behövde sköta vårt arbete och genomföra undervisning för våra studenter, för vi måste tro att vi ska vinna. Att vi upprätthåller kvaliteten på vårt arbete och vår utbildning kommer att ha betydelse för vår framtid, och skapa förutsättningar för oss att kunna bygga upp vårt land igen.
Behövde hitta en tryggare plats
I början var en del kollegor skeptiska till att anordna en konferens när deras land var mitt i en kris.
– Flera sa till mig: är du galen Nataliia? Det pågår ett krig i vårt land. Men sedan lyckades vi ändå genomföra konferensen med över 100 deltagare från olika länder. Alla var väldigt tacksamma och sa att vi hade fört dem tillbaka till livet igen.
I maj började familjen känna att Nataliia och sonen borde lämna landet och hitta en tryggare plats. Men maken kunde inte följa med eftersom inga män mellan 18 och 60 år fick lämna Ukraina. Hon skickade ansökningar och idéer kring forskningsprojekt till universitet i flera olika länder.
Ett brev fick hon snabbt svar på. Det var brevet hon hade skickat till Högskolan i Gävle.
– Vi hade en god kommunikation och jag kände mig trygg med att åka till Gävle. Jag fick hjälp med att ordna alla papper, hitta en lägenhet att bo i och en skola för min son att gå i. Jag är så tacksam att jag fick komma hit och jag har väldigt stöttande kollegor.
Forskar om förskollärares digitala kompetens
Nataliia har fått en tjänst på Avdelningen för utbildning och ekonomi, inom utbildningsvetenskap, och hon undervisar bland annat förskolestudenter i pedagogik med koppling till digitalisering och värderingar.
Hon anställdes i höstas genom Högskolans medlemskap i den internationella organisationen Scholars at Risk, som värnar den akademiska friheten runt om i världen. Organisationen hjälper forskare som av olika anledningar är utsatta för fara i sina hemländer och inte kan vara verksamma där.
Nataliia brinner för forskning och nu fokuserar hon på ett nytt forskningsprojekt om hur förskollärares digitala kompetens ser ut och hur de använder den i skolmiljön. Huvudfrågan är: ”Hur påverkar digitaliseringen den pedagogiska miljön och vilken påverkan har den på förskolebarns socialisering och social relationsutveckling?”
– Det skiljer sig mycket i Ukraina mot hur det ser ut i Sverige. På förskolor i Ukraina är användningen av digital utrustning tillåten, men framför allt av pedagoger. Barn får använda digitala verktyg mycket sällan och mycket begränsat. Det pågår heta diskussioner i Ukraina kring digitalisering inom förskolemiljön. Den typen av diskussioner finns även i Sverige, och i andra europeiska länder, därför är det intressant att undersöka vilken påverkan digitaliseringen har på barn.
"Jag är konstant orolig"
Nu bor Nataliia i en lägenhet i Gävle tillsammans med sin son som går i skolan här. Hon gläds åt snön som gör vår omvärld gnistrande vit. Det är hennes favoritårstid, berättar hon.
När jag frågar hur hon nu upplever att kriget har påverkat henne får hon tårar i ögonen och blir tyst en stund.
– Det blir väldigt känslosamt för alla minnen kommer tillbaka. Jag tänker på mitt jobb och på min familj.
Känner du oro över att din man fortfarande är kvar där?
– Jag är konstant orolig. Det är ju min man. Jag blir särskilt orolig när jag ser meddelanden på telefonen om flyglarm och så vidare. Ibland har jag bett honom att gå till ett skyddsrum.
Nataliias man är ingenjör och jobbar med hissar. Han står med på en lista över personer som kan bli inkallade i kriget, men just nu tillhör han en grupp som jobbar med att återuppföra byggnader som förstörts i striderna.