De vill inte vänja sig vid kriget i hemlandet Ukraina. Samtidigt som striderna fortfarande pågår försöker de som är kvar där att leva ett så bra liv som möjligt, berättar lärarstudenterna Anastasiia Mykhtoniuk och Olesia Hoban. När de fick chansen att åka på en utbytestermin till Gävle tvekade de inte en sekund.
Anastasiia Mykhtoniuk och Olesia Hoban. Foto: Anna Sällberg
Vi träffas i Högskolans bibliotek en krispig höstdag när löven lyser röda utanför fönstren. Både Anastasiia Mykhtoniuk, 20 år, och Olesia Hoban, 21 år, tycker om hösten och njuter av att vara utomhus i den klara luften.
– Landskapen är så fina här och atmosfären är avslappnad och fridfull. Jag uppskattar skogen jättemycket och att det inte finns en massa höga byggnader i Gävle. Vi har till exempel hyrt cyklar genom Sportoteket och cyklat runt för att upptäcka omgivningarna, säger Anastasiia.
De kom till Gävle i augusti och vägen till Sverige var inte helt lätt. Luftrummet ovanför Ukraina var stängt och flygtrafiken fungerade inte på grund av det pågående kriget. De fick åka buss till Polen och sedan vänta länge innan de kunde flyga därifrån till Sverige.
När de väl kom till Sverige upplevde de ett varmt välkomnande.
– Vi hade läst att svenskar inte är så lättillgängliga, att de är reserverade och inte så pratsamma. Men vi har mött väldigt hjälpsamma människor och vår vistelse här i Sverige har hittills varit väldigt trevlig, säger Anastasiia.
De bor på Campus Sätra och åker buss till och från Högskolan för sina studier i engelska för lärarstudenter, där de studerar tillsammans med svenska studenter. Deras universitet i Ukraina brukar vanligtvis erbjuda utbytesstudier i grannländer som Polen eller Rumänien, men i och med ett nytt Erasmus+-program inom Europauniversitetet EU GREEN, som Högskolan ingår i, erbjöds de nu möjligheten att studera i Sverige.
– Det kändes som en fantastisk möjlighet att få prova på studentlivet och studier utomlands. Särskilt under en längre tid också, en hel termin, då vi annars bara brukar kunna åka på korta utbyten, säger Olesia Hoban.
Olesia Hoban och Anastasiia Mykhtoniuk. Foto: Anna Sällberg
De trivs med studierna vid Högskolan och har upplevt en del skillnader mot studierna i hemlandet.
– Undervisningen är väldigt annorlunda jämfört med i Ukraina. Här blir vi mer indelade i grupper och får sitta och diskutera tillsammans. Här förväntas studenter också vara mer ifrågasättande och vi ska kunna bedöma studiekamraters arbeten till exempel, säger Anastasiia.
De uppskattar studentlivet här och Gefle Studentkårs samt studentföreningarnas arbete.
– När vi kom hit och inte kände någon fick vi möjlighet att vara med när de anordnade grillfest och andra aktiviteter, vilket var jättebra eftersom vi annars hade lite svårt att anpassa oss till allt nytt när vi kom hit, säger Olesia.
Både Anastasiia och Olesia kommer från den västra delen av Ukraina och deras universitet ligger ungefär tre kilometer från gränsen till Slovakien. De har regelbundet kontakt med sina familjer som bor kvar där och de följer nyheterna.
– Vår region har känts ”tillräckligt säker” och det har inte var några missilattacker där. Det finns fortfarande en del flyktingar kvar i vår region och när kriget bröt ut pausades våra studier eftersom allt blev väldigt komplicerat. Flyglarmen är fruktansvärda och man vet att det sker missilattacker på andra ställen, säger Olesia.
De brottas med motstridiga känslor när det gäller situationen i hemlandet.
– Å ena sidan är man tacksam över att missilerna inte nått oss, å andra sidan känns det jobbigt att säga att man på något sätt börjar ”vänja” sig vid kriget, för då känner man skuld. Det är inget som man vill vänja sig vid. Du vill kunna hjälpa till och det är lätt att jämföra sig med andra som lider mer. Det skapar mentala svårigheter, säger Anastasiia.
De befarar att det nu kommer att bli lika kommande vinter som det var förra vintersäsongen.
– Det var blackouts och strömmen slutade att fungera. Ljuset kunde slockna när som helst, mobilen funkade inte, du kunde inte ha kontakt med omvärlden och det fanns inget wifi. Vi hade ström kanske två timmar om dagen. I början visste vi inte när vi skulle ha ström och när inte. Men sedan blev det mer organiserat; vissa gator hade ström särskilda timmar och andra gator andra timmar. Vi försöker att vara optimistiska. Våra föräldrar pratar om positiva saker och försöker att leva så bra som det går, säger Olesia.
När studierna vid Högskolan i Gävle avslutas i januari planerar de att fortsätta att fördjupa sina studier i hemlandet och att kunna jobba som lärare. Sedan tre år tillbaka jobbar redan Anastasiia som så kallad online-lärare. Hon undervisar i engelska på distans online och har undervisat personer mellan 8 och 50 år.
– Det är en nyttig erfarenhet. I Sverige är de flesta människor bra på engelska, så är det inte i Ukraina. Vi ville veta vad hemligheten är bakom att svenskar är så bra på engelska och då kändes Sverige som ett bra val för att studera engelska. Vi märker att här kommunicerar man väldigt mycket på engelska i undervisningen. Jag har valt att bli lärare eftersom jag vill hjälpa människor att få ny kunskap och att lära sig engelska, säger Anastasiia.
Text: Anna Sällberg
