Göran Rosenberg har uttryckt tvivel över dagens offentliga samtal som främst bedrivs i sociala medier, det han kallar "asociala medier", därför att han anser att de söndrande och destruktiva effekterna när det gäller de offentliga klimatet och det offentliga samtalet är för stora.
- Min erfarenhet av att försöka att förstå hur förintelsen blev möjlig har också kommit mig att försöka förstå den typ av retorik, den typ av ordanvändning, som till sist gjorde förintelsen möjlig.
Ord kan döda
Han hävdar med bestämdhet att ord kan döda, att ord under vissa omständigheter kan orsaka skada, såra, men också döda. Att det finns en lättvindighet idag i synen på ord, där var och en tycker sig ha rätt att säga vad de vill, när som helst, till vem som helst.
- Jag har fått rätt mycket på huden därför att jag skulle mena att jag på något vis vill censurera vad folk säger. Men det är verkligen inte vad jag har sagt, utan vad jag har sagt är att vi måste betänka ords verkningar och ta vårt ansvar för det vi säger, i synnerhet offentligt.
Yttrandefriheten måste ha en jämlikhet
Göran tror att vi alla har vant oss vid en insikt eller erfarenhet av det han kallar yttrandefrihetens kultur, en kultur som han ser som nära förknippad med demokratin. Där åsikter står mot åsikter och uppfattningar mot uppfattningar och där man inte ska underskatta betydelsen av att det också får ta sig skarpa uttryck.
- Den är den kultur jag har vuxit upp med, levt med och varit journalist i och det är den jag reflekterar utifrån när jag säger någonting i det offentliga. Det måste finnas en jämlikhet i yttrandefriheten, denna möjlighet att ställa ord mot ord.
De "asociala medierna"
Detta är den yttrandefrihetens kultur som vi levt i i flera generationer, säger han, fram till nu. Den stora förändring som skett associerar han främst med framväxten av de sociala medierna.
Göran bedriver en kampanj för att döpa om sociala medier till "asociala medier", Vars resultat han beskriver som filterbubblor, ekokammare, falska nyheter, troll och alla de här orden som cirkulerar. Där det som sägs inte nödvändigtvis sägs i avsikten att bli förstådd.
- Detta är mycket mycket allvarligare, tror jag, än vad vi har förstått, därför att det bryter sönder möjligheterna till det jag skulle kalla en ansvarets yttrandekultur. Här är inte principen ansvar, utan jag säger vad jag vill och jag struntar i vad du tycker.
Att göra sig missförstådd medvetet
- Avsikten kan vara att skapa missförstånd, att ljuga och bedra, att missleda och att hetsa. I den här kulturen finns också en stark möjlighet att, mycket skickligt och allt skickligare, göra sig missförstådd medvetet.
Han säger att många är rädda att vara ute på den offentliga arenan idag därför att risken är stor, om man har sagt något som någon av de här subgrupperna inte gillar, att råka ut för twitterstormar och drev.
- Jag vet att många drar sig för offentligheten, därför att priset börjar bli för högt. De som dras till den här offentligheten det är fel folk, det är narcissister, människor som älskar att exponera sig och som drivs av detta. Men det är inte säkert att det är dem vi behöver.
Det pågår en kommunikationsrevolution
Övergången från det skrivna ordet, till framförallt bildens och den rörliga bildens enorma genomslag, ser han som en gigantisk kommunikationsrevolution.
- Jag säger inte att det nödvändigtvis är sämre, men det är annorlunda. Bilder kan lättare än text fås att vädja till känslor än till intellekt och förstånd. Den reflekterande texten försvinner ju inte, men den kommer inte att användas på samma sätt.
- De asociala medierna uppmuntrar oss till att se världen bara med våra ögon, men för att vi ska kunna upprätthålla ett samhälle där ett samvete kan utvecklas och upprätthållas, är det offentliga samtalet helt nödvändigt. Vi kan vara hur mycket individer som helst, men ibland måste människor göra saker tillsammans, säger Göran Rosenberg.