Linda Widar talar även utifrån egen erfarenhet. Hon bor själv i Malmö och distansarbetar regelbundet därifrån. Hon har en lägenhet i Gävle som hon bor i när hon jobbar på plats på Högskolan i Gävle.
– Nu försöker jag att vara i Gävle under längre sammanhängande perioder, men det är ganska slitsamt. Enkel resa med tåg tar 6,5 timme. Man blir väldigt styrd av sitt arbete och det blir som att hela livet handlar om att anpassa sitt liv efter sitt arbete för att det ska funka. Det är en utmaning, men det är också självvalt.
Höga kortisolvärden bland distansarbetarna
Hon hoppas att hennes forskning i framtiden ska kunna användas som en kunskapsgrund och att man utifrån den ska kunna utveckla riktlinjer med rekommendationer kring hur distansarbete kan utformas, så att människor som distansarbetar kan ha en god arbetsmiljö och hälsa.
– Det här ämnet ligger mycket i tiden eftersom det är en arbetsform som alltfler arbetsplatser erbjuder. Dessutom är distansarbete och dess effekter på hälsan ett relativt outforskat område, särskilt bland yrkesgruppen universitetsanställda.
I den andra studien som hon jobbar med nu har hon rest runt till högskolor och universitet och samlat in salivprover för att mäta kortisolnivåer hos dem som deltar i forskningen.
– Det jag kan säga utifrån kortisolproverna grovt sett är att det verkar som att de som arbetar på distans har högre kortisolvärden i saliven, vilket kan vara en indikation på att de upplever mer stress.
Hur är det att jobba som doktorand?
– Det är lika delar hopp och förtvivlan på något vis. En skräckblandad förtjusning. Att jobba som doktorand är fantastiskt på så vis att jag får lära mig så otroligt mycket hela tiden. Man blir väldigt utmanad och tvingas försätta sig i väldigt obekväma och jobbiga situationer som att stå och prata inför mycket folk eller föreläsa på engelska. Sedan är det ju en tidspress. Jag har ett visst antal år på mig att prestera en viss produkt, så det är lite blåslampa i nacken. Sedan ingår det i min tjänst att jag får undervisa mycket och det tycker jag är väldigt roligt.
Text och foto: Anna Sällberg