Läskompisen Bella ska hjälpa små barn att utveckla sitt språk

En röd liten fingerdocka vid namn Bella ska bidra till att väcka barns intresse för läsning. Bella är en del i projektet Bokstart som involverar bibliotekarier, forskare, distriktssköterskor på barnavårdscentraler, förskollärare och logopeder. Tillsammans jobbar de för att få föräldrar att läsa mer för sina barn.

– Det intressanta med det här projektet är att vi är så många medverkande där alla har samma mål. Vi lever i ett komplicerat samhälle där vi behöver kunna förstå och förklara saker. Då har högläsning i tidig ålder en avgörande betydelse för vilket ordförråd du har som tonåring, säger Elisabeth Björklund, lektor emerita i didaktik och lärare som länge undervisat på Högskolan i Gävle.

Startade med hembesök i England

Varianter av projektet har funnits runt om i världen i många år. För cirka 20 år sedan började det med att man i England gick hem till familjer i socioekonomiskt eftersatta områden och gav dem ett bokpaket för att uppmuntra till kommunikation mellan barn och föräldrar genom högläsning.

I Sverige startade några pilotprojekt i de största städerna för ett par år sedan. Efter det gick Kulturrådet ut med att även andra i Sverige kunde söka medel för att jobba med språkutveckling med de minsta barnen, 0–3 år.

– Mötet med föräldrar är viktigt och vår metod i Gävleborg går ut på att vi delar ut en bokkasse med en bok och berättar varför det är viktigt att läsa högt för sina barn, säger Christine Wennerholm, verksamhetsutvecklare med inriktning på regional biblioteksverksamhet i Region Gävleborg.

Men här handlar det inte om att gå hem till familjer, utan ansvariga så kallade ”bokstartare”, som till exempel kan vara en bibliotekarie, besöker barnavårdscentraler vid ett tillfälle då en distriktssköterska samlat ett gäng sexmånadersbebisar med föräldrar under en förmiddag.

– Bokstartaren träffar dem och ger föräldrarna en bokkasse med en bok och läskompisen Bella. De berättar varför det är viktigt att läsa tillsammans tidigt och hur man kan läsa för en bebis som är så pass liten. För alla är inte bekväma med det, säger Christine Wennerholm.

Hon betonar samtidigt att det inte behöver handla om att läsa i ordets rätta bemärkelse.

– Vi brukar säga att man pratläser, man berättar. I många andra kulturer förekommer mycket mer muntligt berättande. Huvudsaken är att man kommunicerar med barnen, till exempel att prata om vilka kläder man tar på sig när man går ut. Ofta har man bråttom då, men det är jätteviktigt.

Små barn vill läsa samma bok flera gånger

Elisabeth Björklund har forskat om de yngsta barnens litteracitet. Det är ett relativt nytt skrift- och bildbaserat begrepp som omfattar olika läs-, skriv och ritaktiviteter som de yngsta barnen ägnar sig åt. Det kan till exempel handla om att bläddra i en bok, peka på bilder och prata med andra om det som fångat barnets intresse.

– De riktigt små barnen, 0- och 1-åringarna, behöver inte läsa en bok från början till slut. Det kanske räcker med första sidan eller att prata om en bild i boken. De vill gärna höra samma sak flera gånger. När man är så liten kan man inte fånga ett helt innehåll, men de uppfattar enstaka saker som ändå är upplevelser för dem och som är otroligt viktiga för deras framtida språk, säger hon.

Hur läser man bäst för de minsta barnen?

– Att sitta i ett lugnt rum är A och O. Och rutiner är viktigt. Det kan vara bra att man alltid börjar på samma sätt, till exempel med en klappa händerna-sång eller liknande. Sedan bör man läsa och berätta ur samma bok under en längre tid. En händelse eller ett ord i en bok kan bli en berättelse i sig. Det är viktigt att barnet får vara med och peka och prata, säger Elisabeth Björklund.

Mötet med föräldrar och sexmånadersbebisar är det första steget i projektet Bokstart. Nästa steg blir några månader senare då familjerna får en inbjudan till biblioteket där de får en gåvobok och möjlighet att utforska biblioteksmiljön.

Sedan är tanken att nästa steg blir när barnen börjar förskolan. Förhoppningen är att några förskolor i länet ska agera modeller och jobba med hur de kan bygga läsmiljöer genom att låta barnen vara delaktiga.

– Man måste mötas på barnens nivå, inte bestämma över dem. Vi tror att om man själv har fått vara med och skapa en läsmiljö på sin förskola så blir det också kul att sitta där och läsa, säger Christine Wennerholm.

Mår barnet bra mår föräldrarna bra

En annan del i projektet omfattar logopedi. Vid 2,5-årsåldern gör BVC en kontroll av barns språk och tal och vid behov skickas en remiss till logoped. I en sådan utredning kan det ingå ett så kallat ”språkpiller” med rekommendation om att föräldrar ska läsa vissa typer av böcker för att öva på specifika ljud, ord och andra saker kopplade till språk.

– Det föds ungefär 3 000 barn i Gävleborg per år. Av dem remitteras cirka 500 sedan till logoped och många av dem är pojkar. Det är en hög siffra och vi har ansökt om medel för att göra en forskningsstudie kring ämnet, säger Christine Wennerholm.

I förlängningen är det här en hälsofråga också, anser hon.

– Man mår bra av att läsa högt och se att sitt barn har roligt. I vårt språknätverk myntade vi tidigt ett uttryck: Mår barnet bra mår föräldrarna bra och mår föräldrarna bra mår barnet bra. Vi hoppas att barnen som får ta del av den här bokkassen i framtiden får ett språk som gör att de kan läsa, får det lättare i skolan och sedan kan uttrycka sig i den demokrati som vi lever i, säger Christine Wennerholm.

Text och foto: Anna Sällberg