Denna nyhet är äldre än 6 månader och är kanske inte aktuell längre.
Jämställdhet, diskriminering och lika rättigheter för alla. Det är stora ämnen som hamnar på Högskolans lika villkor-samordnare Kajsa Svaleryds skrivbord. I det här avsnittet av HiG-podden hör du henne berätta om varför det är så viktigt att frågor som rör bland annat jämställdhet, trakasserier och lika villkor för alla uppmärksammas mer.
Kajsa Svaleryd, samordnare för lika villkor.
Ena dagen står Kajsa Svaleryd i Högskolans entré Rävhallen tillsammans med Gefle studentkår och serverar frukost till studenter. Nästa dag sitter hon i en arbetsmiljökommitté eller utbildar chefer om jämställdhetsintegrering.
– Jag har förmånen att ha ett jobb där ingen dag är den andra lik. ”Men jobbar du ensam?” frågar vissa mig. Nej, jag är inte ensam. Det är det som är tjusningen med att vara samordnare. Jag har 700 kollegor och 16 000 studenter som jag jobbar tillsammans med, säger hon med ett leende.
Kajsa Svaleryds roll innebär att hon ansvarar för frågor som rör lika villkor, diskriminering, trakasserier och kränkande särbehandling. Hon är dessutom samordnare för ett regeringsuppdrag som rör jämställdhetsintegrering inom Högskolan i Gävle.
– Jag har både ett student- och ett medarbetarperspektiv. Så jag jobbar både strategiskt och övergripande med styrdokument, kartläggningar och analyser och så samverkar jag mycket med kåren och håller i föreläsningar.
Hon är utbildad förskollärare i grunden. Sedan har hon även studerat medie- och kommunikationsvetenskap, genusvetenskap och diskrimineringsrätt. Innan hon tog sig an lika villkor-jobbet på Högskolan i Gävle jobbade hon på kommunledningskontoret i Gävle kommun och hade en liknande roll där. Hon har även haft andra uppdrag med fokus på jämställdhetsfrågor.
– Jag tror att mitt intresse för området väcktes tidigt på gymnasiet när lärare i både religion och psykologi var duktiga på att få med det perspektivet och fånga intresset. Sedan har det följt mig hela tiden. Just det här med inkludering, att få höra till. Att man inte ska bemötas av normer som förminskar, förlöjligar, stänger ute eller begränsar människor, säger Kajsa Svaleryd.
Varför är det viktigt att uppmärksamma frågor som rör jämställdhet och normer?
– Tittar vi på statistik i landet, inom alla samhällsområden, så ser vi att beroende på vad du har för kön, ålder, sexuell läggning, religion eller etnicitet så möter du olika hindrande strukturer. Tillhör man normen ser man kanske inte att en del dörrar är öppna för vissa och stängda för andra. På ett lärosäte är det viktigt att både studenter och medarbetare känner sig trygga och att man hör hemma och har möjlighet att utvecklas.
Kajsa Svaleryd, samordnare för lika villkor.
På Högskolan i Gävle finns det olika typer av frågor som kan passera Kajsa Svaleryds arbetsbord. Det kan handla om transparenta karriärvägar, det vill säga att undersöka hur medarbetare gör karriär inom akademin, och säkerställa att till exempel inte ålder, kön eller etnicitet har någon betydelse.
– Det kan också handla om hur vi jobbar med trakasserier, hur fördelningen av forskningsmedel ser ut eller introduktionen till nya studenter. Det är viktigt att vi har tänkt till så att oavsett vem du är så ska du känna att du inte möter några osakliga hinder när du kommer hit till Högskolan.
I sitt jobb märker Kajsa Svaleryd att det finns strukturer och traditioner i vårt samhälle som i vissa fall kan hålla oss kvar i förlegade mönster och värderingar. När hon håller i utbildningar eller workshops är ofta värderingsövningar ett moment där deltagarna får utmana sina tankebanor.
– Den farligaste fördomen är att du inte har några fördomar. Det handlar mycket om att bli medveten om dem och hitta strategier för att inte agera på sina fördomar. Det är så viktigt.
Vad är din drivkraft?
– Jag tror att det är det här att jag har en vilja att skapa struktur och tydlighet. Jag vill jobba med utvecklingsfrågor som motiverar och engagerar i stället för att det ska kännas svårt och hindrande. Det är först när vi synliggör något som vi kan hitta ett engagemang att förändra. Det är nyckeln till mycket, att synliggöra.
Text: Anna Sällberg
Foto: Britt Mattsson
