Denna nyhet är äldre än 6 månader och är kanske inte aktuell längre.
Positioneringslarm ökar friheten för personer med demens
Annakarin Olsson, universitetsadjunkt vid Högskolan i Gävle visar i sin forskning hur både personer med demenssjukdom och deras anhöriga med hjälp av ett passivt positioneringslarm i vardagen kan känna en större frihet.
Hon undersöker i avhandlingen ”Daily life of persons with dementia and their spouses supported by a passive positioning alarm”, hur personer med demens och deras närstående upplever utevistelse samt erfarenheterna och effekterna av att använda ett passivt positioneringslarm.
Ursprunget till forskningen
Annakarin Olsson, legitimerad sjuksköterka, som undervisat i sitt tidigare yrke som ingenjör, sökte en doktorandtjänst på Högskolan i Gävle 2007, där hon kunde få använda sina kunskaper inom geografisk informationsteknik.
Det handlade om ett samarbetsprojekt mellan näringslivet, Gävle kommun och ett teknikföretag där man försökte hitta en typ av teknik som skulle verka stödjande för personer med demens.
Finns det en önskan om att få vara ute?
Personer med demens bor idag i större utsträckning än tidigare kvar i det egna hemmet med stöd av närstående, vanligtvis en make/maka, vilket kräver extra stödinsatser.
Ett sätt att stödja och stärka både personer med demens och deras närstående kan vara att använda informations- och kommunikationsteknologiska (IKT) stöd.
Personer med demens intervjuades om sina upplevelser av utevistelse och även närstående om deras upplevelse av att använda IKT-stöd i den dagliga omsorgen av personer med demens.
Bekräftelse av den egna identiteten
Resultatet av studierna visade att personer med demens upplevde utevistelse som en bekräftelse av sin identitet, ”självet”. Närstående upplevde att användningen av det passiva positioneringslarmet gav en trygghet och säkerhet för både för dem själva och för personen med demens.
Både person med demens och deras närstående uttryckte, vid olika tidpunkter, värdet av positioneringslarmet i sina liv.
Genom test och kontroll av det passiva positioneringslarmet, utvecklades successivt en tillit till tekniken och den egna förmåga att använda den. Dessa villkor var en förutsättning för att personer med demens och närstående skulle uppleva det passiva positioneringslarmet som värdefullt.
Antalet oberoende utomhusaktiviteter ökade
Antalet oberoende utomhusaktiviteter ökade för några personer med demens vid användning av det passiva positioneringslarmet, samtidigt som en minskad oro rapporterades för några närstående.
Slutsatsen är att användning av ett passivt positioneringslarm i det dagliga livet för personer med demens boende i det egna hemmet kan ge en frihet, stödja och stärka känslan av oberoende hos personer med demens och deras närstående samt ge en känsla av trygghet och säkerhet för dem båda.
Annakarin Olsson disputerar den 22 maj, kl. 13.00 vid Örebro Universitet, Hörsal P2, med avhandlingen ”Daily life of persons with dementia and their spouses supported by a passive positioning alarm”.
Opponent är Louise Nygård, professor vid Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet. Huvudhandledare har varit Claudia Lampic, docent vid Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet. Bihandledare har varit Maria Engström docent vid Akademin för hälsa och arbetsliv, Högskolan i Gävle.
För mer information, v v kontakta:
Annakarin Olsson, doktorand, Akademin för hälsa och arbetsliv Högskolan i Gävle, 026-64 88 12, annakarin.olsson@hig.se