Denna nyhet är äldre än 6 månader och är kanske inte aktuell längre.

2014-09-10


Kan lokaltidningen överleva

- Jag vill höra dem säga att de är oberoende granskare av makten och jag tror att affärsidén är journalistik, säger Mats Hyvönen, medieforskare vid Högskolan i Gävle.

En av de mest välbekanta produkterna, för oss 40-plussare åtminstone, är ju en tidning. Till och med hunden kan ju lära sig att hitta den. Men helt plötsligt historiskt sett så får vi syn på den med nya ögon - Vad är det här?

Det var så Mats började. Han själv läser tidningen varje dag utan undantag, och den dag tidningen inte kommer blir frukosten förstörd. Men så frågade han sig själv varför frukosten blir förstörd. Är det för att han måste få grepp om världen?

- Nej, det är ritualen, jag läser tidningen likadant nu som jag gjorde för 15 år sedan. Jag har mina favoriter och de jag undviker på grund av blodtrycket. Då började jag fundera, vad är en tidning?


Hur de legitimerat sig

Mats har studerat hur lokalpressen har marknadsfört och beskrivit sig själv och hur man har legitimerat sin egen verksamhet.

Hur man har beskrivit sig själv med den självpåtagna uppgiften som finns i journalistiken och hur det har använts för att profilera de lokala tidningsföretagen, granska makthavare, förmedla världen och verkligheten.

Bara det de skrivit om sig själv

Han har bara tittat på sådant som har publicerats i tidningarna inför läsarna. Allt från ledarartiklar med sina "Mission statements" till småannonser. Alla texter där man på något sätt skriver om sig själv har ingått i undersökningen.

- Jag har väl en 10-12 fulla A4-pärmar, det är ju 90 år och fyra tidningar, Gefle Dagblad, Arbetarbladet, Ljusnan och Söderhams-Kuriren.

Över tid och respektive tidning

Han har jämfört över tid och respektive tidning. Hur skriver Gefle Dagblad om sig själv idag jämfört med på 80-talet eller före kriget? Och också jämförelser mellan Hälsingland och Gävle och mellan liberal och arbetarrörelse tidning.

- Det intressanta är rörelsen över tid, för tidningarna är som väntat ganska lika varandra. Vad är det som vid olika tidpunkter har lyfts fram? Vad har man betonat?

- Vad jag landar i är en periodisering, fyra perioder.



Första perioden : -1935 Mobilisering
Då hade tidningarna fortfarande en politisk uppgift, det handlade om mobilisering, framförallt i arbetartidningar. Man hade under den här perioden också ett ganska auktoritärt tilltal till läsarna där tidningen upplyser och uppfostrar sin publik.


Andra perioden 1935-60: Teleprintern
Nu gör teleprintern gör sitt intåg, samtidigt som tidningarna blir mindre politiska. Neutral förmedling tillkommer som ideal och de absoluta sanningarna bli färre. Även den lilla lokaltidningen förmedlar den stora världen.
- Man är som New York Times. Detta var den tid då man hade högst svansföring. Även Norrlansposten är en del av det världsögat.

- Att granska makten borde ha funnits med hela vägen, men det gjorde det inte riktigt. Den här förmedlingsidén med teleprintrar tog över fullständigt.

Tredje perioden: 1960-1990 Granskning
Journalistiken professionaliseras och de idéer vi är bekanta med idag formaliseras. Här uppkommer det moderna idealet om den oberoende journalistiken som granskar makthavarna. Tidningarna lyser upp dolda skrymslen för läsaren, man granskar och gräver fram saker i ljuset.

Fjärde perioden: 1990- Konstruktion
Nu har lokaltidningarna blivit alltmer lokala igen och man är ett villkor och en förutsättning för en lokal gemenskap. Man skriver idag att vi förmedlar inte längre hela världen, utan vi är här för din skull. Vi står på läsarnas sida.

- Man kan ju fundera som medborgare, när man börjar prata om lokal gemenskap och stå på läsarenas sida. Det är inte riktigt det jag vill höra utan jag vill höra att man säger vi är oberoende granskare av makten.

- Och här kan man ana ett brott, för under alla dessa perioder har ändå journalistiken varit kärnverksamheten. Och jag tror att affärsiden är journalistik!


En turbulent tid

- Det är en turbulent tid vi lever i nu när vi pratar om att tidningar dör. Men då blir ju frågan: Vad är det som hotas då, är det något tidlöst? Det är det förmodligen inte utan det är saker som alltid har varit i förändring.

Dagstidningar utan journalistik

Dagstidningar utan journalistik vore inte historiskt unikt, dagstidningar har funnits mycket längre än journalistik. I det riktigt långa historiska perspektivet vore det inte helt unikt att lämna det granskande lite åt sidan, så gjorde man på 1800-talet.

- Men vi kan ju inte ha ett modernt samhälle utan journalistik. Man kan föreställa sig att journalistiken alltid kommer att finnas kvar men kanske hittar den andra former.

Vad ska komma

Det är många som spekulerar nu vad som skall komma. Dessa tidningar började ju som politiska projekt och har haft olika ägare under perioder. Men idag ingår alla i samma koncern, Mittmedia.

En väldigt offensiv koncern som ganska tidigt har bestämt sig för "Digitalt först" och kanske man till och med tänker att man inte behöver ha dessa gamla varumärken med sig i framtiden.

- En ganska omskakande tanke, Gefle Dagblad som grundades 1895 kanske inte är någonting man behöver ha med sig in i framtiden, det kanske är en annan produkt.

- Är den helt digital, har papperet någon betydelse? Vad ska de göra när vi har fler och fler plattformar och kanaler att tillgå, var finns lokaltidningen i detta? Detta tänker man på på Mittmedia dagligen.

Det måste ordna sig

Mats är inte så pessimistisk, han är övertygad om att det alltid kommer att behövas den här typen av aktörer lokalt. Läsplattan som är det stora som hänt sedan 2010 tror han kan bli de här tidningarnas räddning, för där kan människor tänka sig att lämna papperstidningen och gå över digitalt.

- Och då får man ju den stora inkomsten för lokaltidningarna, som alltid varit annonser.

- Sedan hur det kommer att se ut och hur man definierar det här uppdraget man tagit på sig, det behöver inte vara ristat i sten. Det kan bli helt annorlunda, med mycket mer involverade läsare till exempel. 




Mats Hyvönen disputerar den 12 september vid Mittuniversitetet i Sundsvall med avhandlingen "Lokalpressens självbilder 1920-2010 - Exemplet Gävleborg"




För mer information v v kontakta:
Mats Hyvönen, universitetsadjunkt i medie- och kommunikationsvetenskap Högskolan i Gävle
E-post: mats.hyvonen@hig.se


Text: Douglas Öhrbom
Foto: Ove Wall

Publicerad av: Douglas Öhrbom Sidansvarig: Douglas Öhrbom Sidan uppdaterades: 2014-09-11

Relaterade länkar

Högskolan i Gävle
www.hig.se
Box 801 76 GÄVLE
026-64 85 00 (växel)