Gå till eugreenalliance
Sök

Denna nyhet är äldre än 6 månader och är kanske inte aktuell längre.

Mamma och pappa hanterar ett barns död olika

2020-02-07 

Medan mammorna får mest stöd i att få prata med andra om sina känslor så söker papporna ofta ensamheten, gärna i naturen, säger Fereshteh Ahmadi, professor i sociologi vid Högskolan i Gävle.

naturbild

Fereshteh Ahmadi har genom en enkätundersökning frågat föräldrar i Sverige, som under sitt liv har förlorat ett barn, om vilka metoder de använt för att hantera den existentiella krisen och hur de kunde finna kraft att gå vidare i livet efteråt. Urvalet kommer från två olika föreningar för föräldrar som förlorat ett barn.

Hon kunde då se att kvinnor och män hanterar krisen olika och att det skiljde sig åt mellan olika åldrar, social bakgrund och om man hade en tro.

- Vi vill lyfta dessa frågor för att på så sätt hjälpa de som i framtiden går igenom liknande livskriser, säger Fereshteh Ahmadi.

Mammorna behöver få prata

Den vanligaste metoden för att hantera krisen som använts av föräldrarna var att prata med andra om sina känslor. Så många som 68 procent uppger att man gjort så hela tiden eller åtminstone ofta. Det, tillsammans med att skriva om det på sociala medier, är mammornas vanligaste metod för att få kraft att hantera situationen.

Papporna söker ensamheten

Den andra vanligaste metoden har varit att få vara ensam och fundera över livets mening. Det är pappornas vanligaste metod tillsammans med att vara i naturen för större känslomässig tillhörighet och att lyssna på musik. 50 procent uppgav att de lyssnade till musik ofta eller hela tiden.

Naturen som kraftkälla

Att söka sig till naturen för större känslomässig tillhörighet var det tredje vanligaste sättet för föräldrarna att hantera sin kris. Nästan 60 procent av föräldrarna gjorde detta hela tiden eller ofta. Vanligt var också att se naturen som en viktig resurs och att lyssna till naturens musik.

Att samtala med sitt barn

Det fjärde vanligaste sättet var att prata med sitt avlidna barn i sina egna tankar. Över hälften gjorde så hela tiden eller ofta.

- De vanligaste sätten som föräldrarna använder för att hantera denna kris är att man pratar om sina känslor, tänker på livets mening eller samtalar med sitt döda barn. Samt att man finner en plats för sin sorg, som att närvara i naturen, säger Fereshteh Ahmadi.

Det som betytt mest

Det som deltagarna i studien sade hade störst påverkan på hur väl man anser sig ha klarat att hantera sorgen, är när föräldrar tänkt på en kraft som de har inom sig. 36 procent uppgav att de ofta eller alltid tänkte på detta sätt och 17 procent att de alltid tänkte så.

Andra strategier som haft stor betydelse för hur väl man lyckats hantera sin sorg, är då föräldrarna haft en stark känslomässig kontakt med andra människor eller tänkt på sitt liv i ett större sammanhang.

Majoriteten lyckas

Ett kanske lite överraskande resultat är att sex av tio föräldrar i studien tycker sig ha lyckats bra med sin krishantering, endast en av tio tycker att man klarat det dåligt.

De samhällsgrupper som anser att man hanterat krisen bäst är de i åldersgruppen 50-59 år. Andra grupper som klarat sin kris relativt bra är de med högskoleutbildning och då barnet varit äldre än 26 år vid dödsfallet.

Svårare ju yngre barn och föräldrar

Ju yngre barnet och föräldrarna varit, samt då barnet begått en suicidal handling, desto sämre klarade föräldrarna krisen.

Studiens resultat:

  • De i åldersgruppen 50-59 år hanterade krisen bäst
  • De med högskoleutbildning, och de fall där barnet varit äldre än 26 år vid dödsfallet, klarar sig relativt bra
  • Föräldrar som ofta tänkt på en kraft som de har inom sig har bättre lyckats hantera sorgen.
  • Föräldrar som haft en stark känslomässig kontakt med andra människor eller tänkt på sitt liv i ett större sammanhang lyckas bättre
  • Mammornas vanligaste metod för att hantera krisen var att prata med andra om sina känslor
  • Pappornas vanligaste metod för att hantera krisen var att ensam fundera över livets mening
  • Endast ett fåtal föräldrar uppgav att de sökt hjälp från religionen, tänkt på eller bett till gud
  • Ju yngre barnet och föräldrarna varit, desto sämre har de klarat krisen
  • Om barnet begått en suicidal handling kan det göra hanteringen av krisen svårare
Kontakt

Fereshteh Ahmadi, professor i sociologi vid Högskolan i Gävle
Tel: 070-717 19 07
E-post: fereshteh.ahmadi@hig.se


Text: Douglas Öhrbom

Publicerad av: Douglas Öhrbom Sidansvarig: Anders Munck Sidan uppdaterades: 2021-06-01
Högskolan i Gävle
www.hig.se
Box 801 76 GÄVLE
026-64 85 00 (växel)