Forskarna nämner begreppen aktiv och passiv heder. Aktiv är en direkt kontrollutövning, till exempel från en pappa till en dotter.
– Hon kanske inte får gå ut efter skolan eller till fritidsgården. Sedan kan det sitta patriarker i andra länder i familjenätverket i släkten som försöker utöva påtryckningar från det landet. Så kontrollfunktionen kan även finnas långt bort, säger Stefan Sjöberg.
Den passiva hedern beskriver de som mycket mer abstrakt.
– Den är svårare att ta på och den passiva hedern bygger ofta på skam. Tjejerna blir bärare av sin egen övervakning. Det är inbyggt i dem själva att de känner att de gör fel och att de inte borde göra vissa saker, säger Nessica Nässén, universitetsadjunkt i socialt arbete och en av forskarna som granskat metoden med Shanazi hjältar.
"De kan inte förändra på egen hand"
Shanazi hjältar är nu en permanent verksamhet inom Gävle kommun och det planeras för en tjejgrupp, ”Shanazi hjältinnor”.
– Det är ett positivt initiativ, samtidigt som det är viktigt att alla involverade är ännu mer medvetna och gör risk- och konsekvensanalyser, till exempel om unga tjejer ska gå ut i utsatta områden. Det krävs en stor beredskap, säger Nessica Nässén.
Forskningen vid Högskolan i Gävle visar på flera positiva effekter av metoden och en framgångsfaktor har varit att det funnits en tydlig organisationsstruktur.
– Samverkan är nödvändigt och det krävs ett starkt stöd från andra aktörer, kommunen och andra i civilsamhället. Shanazi hjältar kan inte förändra på egen hand, utan det här är en samhällsfråga som handlar om att motverka segregation, för det är en grogrund för att den här typen av miljöer växer fram, säger Stefan Sjöberg.
Text: Anna Sällberg