Sök

Vi måste släppa idén om att mindre belastning är bättre

”Balans” och ”lagom” - det är nycklar till ett arbete som kan göra dig i bättre form. Inom ramen för Fortecentret ”Kroppen i arbete — från problem till potential” har Svend Erik Mathiassen arbetat med att utveckla och pröva det som han kallar Guldlocksprincipen.

Svend Erik Mathiassen

Svend Erik Mathiassen är professor vid Centrum för belastningsskadeforskning och förvånar kanske en och annan när han med eftertryck säger:

- Vi måste släppa principen ”ju mindre belastning desto bättre”. Istället behöver vi fråga oss: ”vad kan jag göra i jobbet som ökar belastningen”? Det är nödvändigt att öka den fysiska arbetsbördan i många moderna arbeten, för att få bättre hälsa och arbetsförmåga. Många gånger kan en mycket måttlig insats ge en tydlig bonus.

I ett arbete kan människor ha för mycket kroppslig belastning, och de kan ha för lite - och så kan det vara precis lagom belastning. Det är precis som när Guldlock kom in i björnfamiljens hem och fann stolar, gröt och sängar, som var ”för lite, för mycket och lagom” för henne, när det gällde storlek, temperatur och mjukhet.

Guldlocksprincipen går alltså ut på att hitta lagom kroppslig belastning, i balans med återhämtning. Det handlar om hur vi utformar det fysiska arbetet, hur intensivt det är, och hur anställda kan växla mellan olika arbetsuppgifter. Tillsammans med forskarkollegor från Danmark och Australien formulerade Svend Erik Mathiassen principen (eller visionen) 2018, utifrån olika tankar och idéer som de tre länge burit på. Idag några år senare, 2021, finns ett nätverk med 25 forskare i fem länder som prövar principen i projekt i praktiken.

Gåmöten och höj- och sänkbart bord

Guldlock handlar inte om någon comeback för den gamla pausgymnastiken. Inte heller om friskvårdssatsningar med gymkort, att använda på fritiden.

- Vi vet att det oftast blir de som redan tidigare är aktiva på fritiden som utnyttjar dessa möjligheter, men inte de som behöver det bäst, säger Svend Erik Mathiassen. Istället gäller det att utforma arbetet så att alla behöver röra sig mer under arbetsdagen. Detta ska inte vara beroende av individens eget initiativ.

Ett enkelt exempel på hur det går att få in mer rörelse och belastning i arbetet är att placera skrivaren långt bort från användarna. Höj- och sänkbara bord är vanliga numer, för att minska det farliga sittandet, men där hänger det oftast på individens eget initiativ: höja och sänka, eller samma hela tiden?

På senare år har en del prövat gående möten. Deltagarna kan i viss mån få upp pulsen genom att öka takten - dock inte mer än att de klarar av att prata utan att flåsa för mycket.

Mer rörelse i allmänhet ser Svend Erik Mathiassen som ett första steg, för att förbättra välmåendet och förhindra ohälsa. Men den stora utmaningen, och möjligheten, menar han ligger i det där med att få upp pulsen. Det ger mer ork och prestationsförmåga, och förebygger hjärt-kärlsjukdomarna, med mera.

För att få upp pulsen måste vi som bekant ta i utöver det vanliga. Och detta kan människor se olika på, beroende på var och när de gör det:

- Tunga fysiska aktiviteter på fritiden, i gymmet och löparslingan, mår vi bättre av. Men vi mår sämre av mer belastning på jobbet. Det går inte ihop, säger Svend Erik Mathiassen.

Han förklarar att det självklart finns jobb där det är svårare, eller rentav omöjligt, att tillföra ökad fysisk belastning, utan att problem uppstår. Men han är helt övertygad om att det går i de flesta jobb!

Från teori till praktik

Nu är forskarna på stadiet från teori till praktik, från vision till verklighet. De har några pågående guldlocksprojekt, och några på gång, i nära samverkan med arbetsgivare och anställda.

I varje projekt börjar de med att kartlägga arbetet och de anställdas hälsa och kondition. I starten på åtgärdsdelen sitter alla tillsammans och forskarna berättar om nyttan av att belasta kroppen mer. På gula lappar skriver anställda ner idéer om hur de kan få in mer kroppsansträngning i arbetet. De sätter upp idéerna väggen, diskuterar och sållar fram vad de vill börja att pröva. Efter en försökstid följer forskarna upp: blev de anställda i bättre form?

Förskolebarnen höjer de anställdas puls

Ett av de första projekten har de genomfört vid en dansk förskola, berättar Svend Erik Mathiassen. De anställdas arbete där var till mer än 40 procent sittande. De hade i stort sett inga moment som höjde pulsen tillräckligt för att förbättra konditionen (bara 0,7 procent av tiden). På fritiden ägnade de mer tid åt pulshöjande aktiviteter (3,5 procent), men var också ännu mer sittande (60 procent). Tidigare försök med hälsofrämjande åtgärder på arbetsplatsen hade inte fungerat.

- I diskussionerna kom det fram idéer om att förändra hur de leker med barnen, för att få mer pulshöjande inslag under arbetsdagen, säger Svend Erik Mathiassen.

De utformade tre “Guldlockslekar”, Äggjakten, Guldlockståget och Kaninjakten. Lekarna innehåller de klassiska inslagen ”jaga och fånga”, men har också inslag av att hoppa och sträcka ut sig, med mera. I en av lekarna genomför de anställda ytterligare fysiska aktiviteter innan jakten börjar.

En viktig framgångsfaktor är att barnen tycker att de här lekarna är så roliga, att de vill leka dem varje dag. Så det hänger inte bara på de anställda själva att de får sina pulshöjande inslag i arbetet.

Forskarna gick också ytterligare ett steg för att puffa på barnen, och därmed de anställda. Varje gång barnen leker en ”Guldlockslek” får de sätta upp ett klistermärke, med olika färger på en tavla. Det gäller att få upp alla olika som finns. Detta är ett mycket effektivt sätt att höja de anställdas puls: barnen kräver det!

Just nu utvärderar forskarna om lekarna lyckas förbättra de anställdas form. Men det tar tid innan det går att säga något om detta, för träning leder ju inte till förbättringar över en natt.

Svend Erik Mathiassen

Målkonflikt om lådlyft

- I en studie på en dansk fabrik diskuterade vi mycket om hur vi kunde hitta arbetssituationer där arbetarna kunde få upp sin puls, genom att göra arbetet tyngre under en begränsad tid, säger Svend Erik Mathiassen.

- En idé var att de måste lyfta flera lådor. Vi hade också ett förslag om att göra lådorna tyngre. Men efter ett tag fick vi veta att de hade strukit idéerna om lyft. Orsaken var att de bedömde att risken för olycksfall skulle öka, och att de kunde få ont i ryggen av de tyngre lyften. Så det vi vinner stort på ena sidan, med att komma i form, kan vi förlora lite på andra sätt, genom små ökningar i risker. Men man verkar inte ha insett att man vinner mer än väl på gungorna, vad man förlorar på karusellen.

Rättvis fördelning av vårdtyngd

Ett nystartat projekt, inom hemtjänsten i Trondheim i Norge, visar hur forskarna kan hitta olika sätt att öka belastningen.

- De norska forskarna började med att se på hur de anställda tog sig till brukarna, med bil, cykel eller till fots. Det skiljde sig mycket mellan olika områden i Trondheim. Kunde man fördela brukarna annorlunda, så att alla fick variation i arbetet när de tog sig mellan brukarna? Det var inte så lätt, för i centrala staden fungerade det inte att åka bil. Då började de istället att titta på hur tungt själva arbetet med brukarna är, vårdtyngden, som varierar beroende på behoven.

Där finns stora skillnader. Arbetet går att fördela mer rättvist, så att alla får del av pulshöjande arbetsuppgifter, utan att bli överbelastade totalt sett.

Till sist: i Australien ska forskarna studera hur man kan få in mer rörelse och mer pulshöjande uppgifter för de alltför stillasittande lokförarna. Det låter inte helt lätt.

- Nej, jag vet inte hur de ska göra. Studien har bara börjat och det ska bli spännande att få se vad den resulterar i, säger Svend Erik Mathiassen.

Danmark, Norge, Australien… men Sverige då?

- Det kommer! Vi siktar på att få igång en studie snart, säger han.

Text: Mats Utbult
Foto: Mattias Högberg

Publicerad av: Catarina Carlsson Sidansvarig: Magnus Isaksson Sidan uppdaterades: 2022-02-25
Högskolan i Gävle
www.hig.se
Box 801 76 GÄVLE
026-64 85 00 (växel)