Rörelseomfång hos kvinnor med nacksmärta

Rörelseomfång i övre och nedre del av halsryggen hos kvinnor med långvarig nacksmärta - en jämförande tvärsnittsstudie

Skattning av nackens rörelseomfång är rutin vid klinisk undersökning av patienter med nackbesvär. Likaså används mätning av nackens rörelseomfång ofta i klinisk forskning. Vanligen mäts vinkeln mellan huvud och bål, dvs. nackens sju leder betraktas som en led. Vi vet sedan tidigare att nackens olika delar har olika rörelsefunktioner och att vissa typer av nackbesvär är kopplade till försämrad funktion hos nackens övre del. Därför har vi utvecklat en metod för att mäta böjningsrörelser i nacken separat för övre och nedre del av nacken.

I en första studie har undersökt skillnader i rörelseomfånget mellan 102 kvinnor med långvarig nacksmärta och 32 kvinnor utan nackbesvär. Resultaten visar att gruppen med nacksmärta har nedsatt rörelseomfång i såväl övre som nedre del av nacken jämfört med kontrollgruppen. Vidare fann vi att nedsättningen av rörligheten i den övre delen av nacken hos personerna med nacksmärta endast förekom vid bakåtböjning. Graden av nedsättning i gruppen med nacksmärta var även relaterad till grad av smärta och självskattad fysisk funktion. I en fördjupad studie kommer vi att närmare undersöka mekanismerna bakom den riktningsspecifika nedsättningen av rörelseomfång för att få en bättre förståelse av störningar i nackens funktion vid nacksmärta

Ansvarig

Samarbetspartners

Forskare vid CBF