Sätt att skapa nyttig variation

En rörelse som upprepas om och om igen är inte densamma hela tiden — forskning visar att vi har en inbyggd variation i rörelsemönstren. Kan denna naturliga variabilitet användas för att skapa nyttig belastningsvariation, t.ex. i arbeten med repetitiva arbetsmoment?
 
- Utmaningen är att få till ett någorlunda varierat rörelsemönster utan att det påverkar produktionen. Det säger Divya Srinivasan, som kom till Högskolan i Gävle för en tvåårig post-doc 2010.
 
Att sk motorisk variabilitet skiljer sig mellan människor och att den ändras vid smärta och av träning, har forskning visat. Forskare har också sett att faktorer som arbetstempo och precisionskrav påverkar den motoriska variabiliteten. Divya är mitt uppe i förberedelserna av en studie som handlar om att skapa nyttig belastningsvariation.
 
Från Madras till Michigan
Divya föddes och växte upp i Indien, i Madras. Där tog Divya Bachelor's i Electrical Engineering, och med målet att fortsätta studera reste hon till Michigan, USA. Vid universitet i Michigan, där det finns bortåt 600 studieprogram varav flertalet räknas bland de 20 bästa I USA tog Divya Master's i både Biomedical Engineering och Industrial Engineering i 2008.
 
Nästa steg blev forskarstudier inom biomedicinsk teknik. I avhandlingsarbetet studerade Divya öga-hand-koordination hos personer som arbetade med båda händerna samtidigt. Hon utvecklade en modell som simulerar hur människor rör sig, och modellen kan användas för att analysera ergonomiska förhållanden inom industrin.
 
Från Michigan till Gävle
Efter disputationen fick Divya via kollegor, samarbetspartners och världsomspännande nätverk kontakt med professor Svend Erik Mathiassen. Det öppnade möjligheten att dels börja forska inom området belastningsskador, dels komma till en etablerad och stark forskningsmiljö.

Det var Centrum för belastningsskadeforsknings forskning inom motorisk kontroll som lockade Divya Srinivasan till Sverige. Hon kom i september 2010. Den forskning hon planerar och förbereder tillsammans med Svend Erik Mathiassen och andra forskare vid CBF, handlar om hur belastningen vid repetitivt arbete kan förbättras genom ökad variabilitet. Arbetsrotation och pauser är idag vanliga åtgärder, men inom vissa branscher kan de leda till störningar i produktionen. Och då återstår att försöka ändra i själva arbetsuppgiften.

Mäta variation och kraft i rörelserna
Målet med Divyas forskning är därför att hitta metoder att öka variabiliteten genom att justera faktorer, som arbetstakt, svårighetsgrad, mentala uppgifter, arbetsstationens utformning.

I studien ska komplexa rörelser och dess precision mätas. Divya förbereder en studie i laboratoriet där 30-40 försökspersoner ingår i första testfasen. Hon har skapat en modell av en arbetsplats för pipettering av vätskor till provrör, där försökspersonerna - biomedicinska analytiker som inte har belastningsskador - ska utföra sitt monotona, repetitiva arbete som kräver både precision och viss kraft.

Under tiden mäts t.ex. variation och fart i rörelsen med hjälp av ett avancerat sk Motion tracking system. Förutom rörelserna kommer EMG, EKG och den kraft som används vid pipetteringen att mätas.

Ytterligare en pipetteringslab kommer att byggas i CBF:s laboratorier i Umeå.  Där ska andra frågor studeras, exempelvis hur likadant en person arbetar under två olika dagar.

Divya samarbetar i sin forskning med tidigare kollegor vid universitet i Michigan och med en forskargrupp vid universitet i Aalborg, Danmark. Hennes post-doc finansieras av ett anslag från EU:s Marie Curie satsning på forskarmobilitet.

Publicerad av: Zara Lindahl Sidansvarig: Annika Strömberg Sidan uppdaterades: 2017-11-30
Högskolan i Gävle
www.hig.se
Box 801 76 GÄVLE
026-64 85 00 (växel)