Den första delen av projektet om nya parrelationer är en intervjustudie (2010-2012) finansierad av FORTE, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Dnr 2009-0720).
Projektets syfte var att studera attityder till, förväntningar på och erfarenheter av nya intima relationer på äldre dar, i ljuset av teorier om intimitetens omvandling och nya demografiska förhållanden i det senmoderna livsloppet. Empirin bestod av kvalitativa intervjuer med 10 män och 18 kvinnor (63-91 år) som efter 60 inlett en ny relation eller var dejtande singlar (6 dejtande singlar, 11 särboende, 7 samboende och 4 gifta). Intervjuteman var: 1) Vardagslivet som singel/i en ny relation, 2) Den nuvarande relationens historia, 3) Relationshistorien under hela livsloppet, 4) Framtidsperspektiv.
Tidsparadoxen
Resultaten visar att två aspekter av tid – tidsparadoxen – strukturerar nya relationer på äldre dar och skiljer dem från relationer tidigare i livet: Å ena sidan har man mycket fritid efter arbetslivet och barnens flytt hemifrån att odla en relation. Å andra sidan har man begränsad livstid. Detta skapar djupa men också ”ömtåliga” relationer där man är mer rädd om varandra än tidigare i livet. Man vill förverkliga sina relationsplaner inom snar framtid, eftersom man har en begränsad livstid. Det är inte ovanligt att ingå relationer med någon man haft ett förhållande med tidigare i livet för att man inte har tid lära känna nya personer.
Relationskedjan – partnern en resurs för autonomi
En ny intim relation på äldre dar medför en rekonstruktion av det sociala nätverket (barn, anhöriga, vänner), så att tid och energi förs över på den nya partnern. Äldre ser en ny partner som en resurs både för att kunna leva ett parsocialt liv och för autonomi (att kunna gå på teater, restaurang, resa mm utan att förlita sig på andra) – speciellt att inte bli en ”börda” för de vuxna barnen. Barnen uppges vara positiva till att föräldrarna skaffar ny partner på äldre dar men skeptiska till äktenskap av arvsskäl. Eventuella konflikter grundar sig i hur den förra relationen avslutades. Det vi benämnt som relationskedjan innebär en hierarkisk organisering av det sociala nätverket, där partnern alltid är ”den första” man vänder sig till för olika typer av stöd.
Processperspektivet
I ett relationshistoriskt perspektiv visar resultaten hur attityderna till relationer och val av relationsform förändras efter man träffat en partner. Studien visar en viktig diskrepans mellan singlars attityder till ”hypotetiska” relationer och samlevnadsformer och attityder man har i en konkret relation. Nya relationer på äldre dar kännetecknas av kontinuerlig förhandling, t.ex. om samlevnadsform, integrering av den nya partnerns familj och nätverk, omprioriteringar vid förändrat hälsotillstånd. Tvärsnittsstudier av singlars attityder riskerar därmed ge en felaktig och underskattad bild av äldres intresse för nya relationer.
Relationshistorien
De relationshistoriska berättelserna visar på stora normativa förändringar: från uppväxtnormer där sex endast accepterades inom äktenskapet, till nutida normer där sex accepteras – men äktenskap ifrågasätts; från äktenskapsfokuserade uppväxtnormer till nya normer där alternativa samlevnadsformer är accepterade; samt stor variation i relationskarriärer under livsloppet.