En tredje ålder av självförverkligande
Inom familjesociologin talas ofta om att intimiteten i det senmoderna samhället är befriad från dess barnalstrande funktion och därmed inte begränsad till en viss period i livet. Man hävdar också ofta inom socialgerontologin att adderandet av friska år till livet skapat en "tredje ålder" av självförverkligande, i vilket intima relationer kan tänkas spela en väsentlig roll.
Trots detta har lite forskning, både i Sverige och internationellt, intresserat sig för nya intima relationer på äldre dar och den roll de spelar i de äldres liv.
Detta trots förändrade demografiska förhållanden där människor både lever längre och nya generationer med potentiellt nya värderingar kommer upp i hög ålder. ”Tills döden skiljer oss åt” får en ny betydelse för äktenskap i ett samhälle där människor lever allt längre. Det finns i Sverige idag drygt en miljon singlar (ogifta, skilda, änkor/änkemän) i åldrarna 60+, majoriteten kvinnor. Det har blivit vanligare både att vara skild och att skilja sig som äldre. Nästan hälften av alla frånskilda i Sverige idag är i åldrarna 60+. Och det finns idag fler frånskilda än änkor/änkemän i åldrarna 60–90 år. Relationer avslutas alltså inte längre i huvudsak på grund av den ena partnerns död.
Syftet med de två studierna om nya romantiska relationer och parförhållanden är att studera attityder till, förväntningar på och erfarenheter av nya intima relationer på äldre dar. Vi kommer att studera de här frågorna både ur ett genusperspektiv och mot bakgrund av biografiska erfarenheter, utifrån både en kvalitativ intervjustudie och en större enkätstudie.