Jag är docent i pedagogik och undervisar i lärarutbildningen som lektor. Mina två huvudfält är Religious Education/Religionsdidaktik samt Curriculum research/Läroplansteori. Jag deltar regelbundet i det nationella nätverket för religionsdidaktik (NFR) samt i forskningsgruppen Studies in Educational Policy and Educational Philosophy (STEP).

Jag har tre huvudintressen som återkommer i min forskning. Det första handlar om hur utbildning kan bidra till elevers och barns självständighet genom ett elev- och barncentrerat lärande, assisterat av (förskol-)läraren. Exempel på sådana aktiviteter är lärarledda diskussioner om kontroversiella frågor i ämnena samhällskunskap och religionskunskap. Ett annat är hur förskollärare tar sin början i barns intressen när de undervisar, eller hur lärare förser varje barn med en egen dator för att eleverna ska söka information på ett självständigt sätt. Vilka dilemman som läraren ställs inför och vilka didaktiska överväganden som blir nödvändiga att göra – är två centrala, didaktiska, frågor i anslutning till sådana pedagogiska aktiviteter.

Det andra intresset handlar om hur utbildning kan befästa eller stärka ett fungerande pluralistiskt samhälle som också innefattar gemensamma värden, såsom till exempel mänskliga rättigheter eller andra så kallade ”värdegrunder”. Hur representeras mångfald i lärarens kunskapsinnehåll, eller i deltagandet hos de studerande som representerar olika bakgrunder och kulturer? Exempel på sådana undervisningsfrågor är hur läraren tar upp likheter och skillnader mellan religioner och hur ”trygga rum” kan (eller inte kan) etableras mellan de studerande. Också här inbegriper de pedagogiska aktiviteterna dilemman som gäller fostran till något sammanhållande, gemensamt kan förenas med bejakande av skillnader. Ett exempel avser hur elever med traditionella familjevärderingar ska bemötas utifrån liberala normer i majoritetssamhället. För att kunna bidra till hållbar utveckling i ett pluralistiskt samhälle fordras att läraren överväger förhållandet mellan mångfald och gemensam värdegrund.

Det tredje området härrör ur ett intresse för samverkan med det omgivande samhället sedan några år tillbaka. Frågan här handlar om hur organisationer kan utvecklas för att befrämja pedagogisk utveckling, eller så kallad verksamhetsutveckling, hållbart över tid (utan bero för mycket på nyckelspelare). Hitintills har framför allt förskolans kvalitetsarbete belysts på olika nivåer, liksom studiet av den så kallade mellannivån, där förskollärare får ett ansvar för att utveckla verksamheten samtidigt som hon arbetar som förskollärare. Några viktiga frågor här är hur gemensam förståelse kan etableras mellan olika aktörer mellan ledningsfunktioner och (förskol-)lärare och hur professionalitet som bygger på kvalificerat kunnande kan få en framträdande roll, utöver vad som förväntas via policykrav och kontrollinstanser.