Jag har deltagit i Almedalsveckan för första gången. Det var både nyttigt och inspirerande att besöka Almedalen under några dagar. Syftet var att se och lära och delta aktivt i olika seminarier och diskussioner. Vi ska nu fundera på om det här är en mötesplats för oss att delta i och hur det kan göras på bästa sätt.
Under några dagar i besökte jag Visby tillsammans med kanslichefen på rektorskansliet Micael Melander och kommunikationschef Tommy Löfgren. Det var första gången för oss alla tre att besöka politikerveckan i Almedalen.
Miljön i Visby är unik. Seminarier och mingel hålls till exempel i gamla ruiner, som här St Clemens kyrkoruin.
När jag hade bestämt mig för att åka så blev jag inbjuden av analysföretaget Kairos Future att delta i ett rundabordssamtal om makten i framtidens arbetsliv. Samtalet handlade också om jämställdhet och mångfald i arbetslivet, vilket är frågor jag behandlat i min forskargärning tidigare.
Under tre intensiva dagar deltog vi i ett stort antal seminarier, framför allt kopplat till högskolesektorn. Det blev diskussioner med kollegor och representanter från andra statliga myndigheter, men också näringslivet, politiker, forskningsfinansiärer och andra organisationer.
Seminarierna har handlat om frågor som intresserar oss eller är viktiga för oss. Till exempel internationalisering, och hur ska högskola och näringsliv samverka i framtiden, samt hur kan vi främja vetenskapens bidrag till samhällsutvecklingen. Flera diskussioner handlade om styrning av högre utbildning och forskning i framtiden i ljuset av den pågående styrnings- och resursutredningen, den så kallade Struten.
Rundabordssamtal om makt och jämställdhet i arbetslivet i ett seminarium arrangerat av Kairos Future.
Andra ämnen har handlat om forskningskommunikation, grundutbildningens koppling till efterfrågan på arbetsmarknaden, samt lärosätenas autonomi och avsaknad av densamma inom grundutbildningen, där den statliga styrningen genom anslagspolitiken och högskoleförordningen är stark. Här fick jag inspel till en utredning initierad av SUHF (Sveriges universitets och högskoleförbund) som jag har blivit ombedd att leda, examensordningsutredningen.
Almedalen är inte bara en räcka seminarier, det är också spontana möten och mingel. Veckan är precis så myllrande och mångfacetterad som rapporteringen ger sken av. Det är som en jättestor marknadsplats där både små och stora samhällsaktörer möts och försöker påverka varandra. Här kan man stöta ihop med partiledare, opinionsbildare, journalister och mer eller mindre ”kända” personer i myllret av människor och organisationer. Man träffar gamla kollegor och andra vänner och bekanta man inte sett på flera år. Man kan också hitta nya samverkanspartners och möjliga framtida samarbeten. Vi har ett exempel på det med oss hem och som vi ska titta närmare på i höst.
Det är inspirerande att lyssna, men också att själv aktivt delta i seminarier och diskutera olika sakfrågor. Några dagar i Almedalen kan leda till fördjupade relationer med redan existerande nätverk, men man kan också få nya och spontana kontakter. Lite partipolitik hann vi med också, genom att lyssna till Jan Björklunds och Annie Lööfs tal på respektive partidag.
Nu har vi varit där och fått en viss uppfattning hur andra aktörer arbetar, framför allt inom vår högskolesektor, och nu ska vi fundera på om vi ska fortsätta att delta i den här veckan och på vilket sätt. Jag kan se flera olika alternativ; vi är ett medelstort lärosäte och skulle därför behöva samverka med andra för att få genomslag. Det kan vara med regionen, med olika aktörer i Gävleborgs län, eller tillsammans med andra lärosäten. Vi har likartade utmaningar och frågor som vi vill driva eller diskutera. Ett annat alternativ kan vara att erbjuda våra forskare som talare eller deltagare i andra organisationers seminarier och debatter. Vi ska ta plats och vara med i samtalet och även sätta agendan ibland. Men göra det på ett klokt sätt.
Helt klart har några dagars vistelse i Almedalen varit givande och inspirerande. Man upplever verkligen att det är en viktig mötesplats.
