Häromdagen var Valborgsmässoafton och den firades traditionsenligt med en kase i Regementsparken vid Högskolan. Många Gävlebor hade slutit upp, trots att det länge var osäkert om någon brasa skulle kunna tändas. Eftersom det var vindstilla och kasen som vanligt praktiskt taget låg ute på Gavleån, så gjordes bedömningen att det skulle gå bra. Och det gjorde det.
Ylvas vårtal 2019.
Precis som förra året sjön Gefle Drängar in våren, den här gången förstärkta av den manliga delen av Forsbacka kammarkör. Väldigt stämningsfullt! Och precis som förra året höll både Gefle Studentkårs ordförande (det här året Elin Westrin) och jag som rektor tal. Det var andra gången jag höll Valborgstal och även inför den här gången hade jag funderat över varför vi i detta land envisas med att tända brasor så här års, särskilt i år med alla skogs- och gräsbränder som har härjat runt i landet. Förklaringen är väl att vi, trots alla förändringar i vårt samhälle, är väldigt förtjusta i traditioner. Många av dessa traditioner är en blandning av hedniska och kristna riter.
Men förutom detta, så kan man också undra vad kasen vid Gavleån har med Högskolan att göra? Som jag förstår det är detta en tradition som påbörjades under den tid som regementet huserade i det som nu är Högskolans lokaler och som sedan har fortsatt med flera rektorer före mig som har hållit vårtal. En mycket trevlig tradition!
En annan mycket trevlig och bra ”tradition” är att Per Bill, landshövding i Gävleborgs län, ett par gånger per år bjuder in länets riksdagsledamöter och chefer för statliga myndigheter för ett möte i slottet. Detta gick av stapeln i måndags och på programmet stod information om Arbetsförmedlingens kommande förändringar i länet och vad vårändringsbudgeten innebär för de olika myndigheterna. Från Högskolans sida berättade jag att den inte innebär några större förändringar för oss, lite mindre pengar till utbildning (-3,9 Mkr) och lite mer till forskning (2,8 Mkr) än vad vi räknat med.
Jag berättade också att över 11 000 personer har sökt till utbildning vid Högskolan i Gävle som sitt förstahandsval, och att det är en ökning jämfört med förra året. Vi kan även i år konstatera att är Högskolan i Gävle är den populäraste högskolan i landet när det gäller antalet förstahandssökande till program och kurser. Detta är givetvis glädjande, men flera av deltagarna vid mötet på Gävle slott tyckte att det är bekymmersamt att vi måste tacka nej till över hälften av de sökande, detta i ett län med ett stort behov av personer med högre utbildning. På mötet var vi överens om att vi tillsammans kan göra mycket för kompetensförsörjningen i länet. Tillsammans med Susanne Ås Sivborg, generaldirektör för Lantmäteriet, kommer jag att bjuda in länets riksdagsledamöter för ett möte både på Högskolan och på Lantmäteriet. Jag gissar att vi bl.a. kommer att diskutera hur vi kan arbeta för att starta det civilingenjörsprogram i lantmäteriteknik som vi planerar att starta 2020. Till det behövs både ett utökat utbildningsanslag och nya grepp för att rekrytera studenter.
Kasen vid Gavleån nära Högskolan i Gävle.
Avslutningsvis skulle jag vilja berätta om en god nyhet. Ansökningssiffrorna för hösten visar också att den satsning på Ämneslärarprogrammet med inriktning mot årskurs 7-9, matematik och teknik har gett resultat. Utbildningen innebär att studenterna varvar arbete i skolan med studier och är på det sättet unik. Den är också unik om man tittar på antalet förstahandssökande och hur det ser ut på andra lärosäten, där det är enstaka förstahandssökande vid jämförbara program. Till HiG:s utbildning har hela 47 personer sökt i förstahand!
