Här kan du läsa intervjuer med några av våra studenter på programmet Civilingenjör i Lantmäteriteknik. De berättar vad de tycker om utbildningen och om hur det är att bo och plugga i Gävle.
%20Jacob%20och%20Max.jpg)
Under 2020 startade en ny utbildning i Gävle, som är unik för hela Sverige. Jakob Bergsten och Max Fahlgren Brodin blev nyfikna att testa. Idag går de andra året på Civilingenjörsprogrammet med inriktning mot lantmäteriteknik. Och båda har redan fått prova arbetslivet.
Jakob Bergsten flyttade från Stockholm till Gävle för att studera på basåret. Han ville sedan gå en civilingenjörsutbildning.
– Jag hade först tänkt mig KTH, men såg att det här programmet dök upp. När jag läste på hemsidan verkade det vara intressanta kurser. Och nu vet jag att det till och med är bättre än jag förväntade mig. Särskilt kurserna i datasystem och programmering. Mycket är praktiskt och jag får göra roliga projekt.
Det finns många kurser som han ser fram emot att läsa. Till exempel tillämpad programmering, geologi, vågrörelse och optiklära. I trean är det dags att välja inriktning. Antingen tekniskt lantmäteri eller GIS. Jakob kommer att välja GIS, som innehåller mycket programmering.
– Efter examen vill jag jobba med systemutveckling inom GIS. Kanske vill jag utveckla program.
Det var Max Fahlgren Brodins mamma som tipsade honom om det nya civilingenjörsprogrammet. Då läste han en fristående mattekurs i Stockholm.
– Hon visade mig information om utbildningen och det lät spännande. Jag fastnade särskilt för att man fick jobba med mätning av självkörande bilar, skrattar han. Geodata och det andra lät också intressant.
Max har tidigare rest en hel del och jobbat på McDonalds. Även om han alltid tänkt plugga vidare så var det viktigt att invänta rätt tillfälle.
– Jag ville känna att jag var redo att plugga. Många som börjar direkt efter gymnasiet är skoltrötta och hoppar kanske av. Men jag var verkligen redo.
Även Max gillar programmeringskurserna, men kommer ändå att välja inriktning mot tekniskt lantmäteri. Där handlar mycket om geo-data. Han tycker om det praktiska, att vara ute och mäta.
– Dessutom är det en bred inriktning, vilket är bra. Det är svårt att veta vad man kommer att jobba med efteråt.
Båda ser stora möjligheter inför framtiden. De vet att de utbildar sig till yrken som efterfrågas av många arbetsgivare. Redan efter första året har de fått testa sina nya färdigheter. Båda har sommarjobbat på Lantmäteriet. Max fortsätter att arbeta där en dag i veckan, samtidigt som han studerar.
Jakob berättar att det kan vara lite otäckt att söka ett femårigt högskoleprogram.
– Det var samma sak för mig. Men tänk inte på att det är fem år. Jag tar ett halvår i taget, om det går bra så fortsätter jag. Och det går bra. Man ska inte tänka att man är för dum för att läsa ett visst ämne. Allt handlar bara om vilket mindset du har när du går in i det. Vem som helst kan, bara man är mogen.
Han tycker även det är viktigt att göra en ordentlig research.
– Nöj dig inte med att hitta ett program med ett intressant namn. För namnet säger inte så mycket. Läs i stället på vilka kurser som ingår i programmet.
Max tillägger att det är viktigt att inte ge upp för snabbt, om du väl börjat.
– Ge det en chans, så du hinner komma in i högskoletänket. Döm inte programmet för tidigt. Du kommer inte att älska alla kurser. Gör din tentamen i alla fall. Det kan vara viktigt senare. Jag får till exempel tillgodoräkna mig min mattekurs från Stockholm.
Både Max och Jakob berättar om fördelarna med att gå i en liten, sammanhållen klass. De är bara 12 studenter och har kommit varandra nära. Trots att många kurser skett på distans under pandemin.
– I början hade vi aktiviteter och middagar. Vi har i stort sett alla kurser ihop. Jag känner alla i klassen och kan samarbeta med vem som helst, säger Jakob.
Max berättar att deras programansvariga och lärare får alla att trivas.
– Alla är så omtänksamma. Det märks att de är passionerade för ämnet och de bryr sig verkligen om oss och vår utbildning.
%20Tilda%20och%20Linn%20Webb.jpg)
Att både få en bred bas med många möjliga utvecklings- vägar men samtidigt en inriktning mot lantmäteriteknik lockade Linn och Tilda, båda snart 20, till Gävle.
Civilingenjörs-programmet med inriktning mot lantmäteriteknik är helt nytt i Gävle och unikt i Sverige. Linn och Tilda är två av arton studenter i den första kullen som ser fram emot att lära sig utveckla tekniken bakom GPS-teknik och självkörande bilar.
L: Jag har det litegrann i släkten med en morfar som är arkitekt, bland annat, och har väl tänkt att civilingenjör är något jag skulle kunna tänka mig att läsa till. Tekniken utvecklas ju hela tiden och det här känns som något man vill vara med på. Sen vet jag inte riktigt än vad jag vill jobba med, men det finns ju många möjligheter att välja det sen, både efter utbildningen och under. Jag kanske kan tänka mig att jobba med någon form av projektledning inom det här området till exempel.
T: Jag har väl aldrig riktigt vetat vad jag vill jobba med. Jag gick Naturprogrammet på gymnasiet just för att kunna välja sen och har haft lätt för de ämnena, som matte till exempel. Sen har jag varit intresserad av andra saker, som arkitektur och samhällsplanering. Och det känns som att det kommer in sådana delar i den här utbildningen också. Det är en bra kombination.
L: Jo, det kanske man gör. Men som civilingenjör mot lantmäteriteknik så är vi de som dels kan utveckla tekniken som gör kartorna, men också annan teknik som använder geodatan. Som t ex självkörande bilar och olika typer av appar som använder geodata och GPS-teknik. Det är ett framtidsyrke.
T: Man har ju också förstått att digitaliseringen är en stor omställning inom det här området nu. Både i Sverige och i hela världen. Tittar man bara på Sverige så är det en stor efterfrågan på den här kompetensen. Dels för att branschen står inför ett generationsskifte men också för att den här digitala kompetensen behövs när all samhällsplanering ska digitaliseras över hela landet. Det kommer att finnas jobb när man är klar.
Både Linn och Tilda hade med sig ett tekniskt intresse men Tilda vill ändå slå ett slag för att man inte behöver vara klassens stjärna för att kunna läsa till civilingenjör.
– Jag hade nog en bild av att högskolestudier innebar att man satt i en stor hörsal med en lärare som stod längst fram och föreläste. Men vi är bara 18 stycken i klassen och man har mycket mer kontakt med lärarna än jag kanske trodde, man kan fråga en lärare om man behöver. Hittills tycker jag inte att det är så svårt som man kanske tänker att det är.
Tilda är uppväxt i Alfta utan Bollnäs, ungefär 12 mil från Gävle. På pendlingsavstånd kan man tycka, men Tilda valde ändå att flytta till Gävle inför sina studier. Även Linn är inflyttad, från Nyköping.
L: Just i år är det lite speciellt eftersom COVID19 satte stopp för insparken. Så hittills har vi mest lärt känna de i klassen, det tar kanske lite längre tid att lära känna folk utanför klassen utan insparken. Men alla i klassen är supertrevliga och vi är ganska blandade i åldrarna även om de flesta kanske är under 30 i vår klass.
T: Ja, jag tycker det är kul att klassen är så blandad. Vi är lika många tjejer som killar.
T: Jag gillar Gävle. Det känns som en bra storlek på stan. Man kan cykla typ överallt och det går bra med bussar. Det är lite nytt fortfarande och det här är första gången jag bor själv, men jag tycker att det känns bra. Och jag har ju nära hem så jag kan åka hem en eftermiddag om jag har lust och vill träffa familjen till exempel.
L: Jag sökte den här och en utbildning i Linköping, som ju låg närmare för mig. Dessutom bor min pojkvän i Norrköping, så det kändes på sätt och vis lättare att välja Linköping. Samtidigt tyckte jag den här inriktningen var mer spännande och stan är trevlig, jag hade inte varit i Gävle innan. Men jag fick en jättefin studentlägenhet precis vid skolan och även skolan är fin med superfräscha lokaler. Det känns som att jag gjorde rätt val.
