Jag ska till USA men först måste jag klara matten

Namn: Julian Strömqvist
Program: Ekonomiingenjörsprogrammet

Allt är upp till dig. Det gäller bara att få det gjort.

NÄR JULIAN VAR liten bodde han i Florida. Han berättar att det var underbart att vara barn och kunna leka där det alltid var sol och värme.

– Om jag själv får barn vill jag att de ska få växa upp på samma sätt. USA är mitt slutgiltiga mål. Det känns mer som om jag hör hemma där borta. I Sverige är många så försiktiga. Jag tror att om man lyckas så mår man nog bättre om man bor där.

Basåret blev vägen in till Ekonomiingenjörsprogrammet

Nu går han sin första termin på Ekonomi-ingenjörsprogrammet. Året innan läste han basåret, för att få behörighet att söka in.

– Alla mina tidigare jobb har fått mig att vilja plugga vidare. Jag har jobbat som säljare, i bussgarage, matbutik och allt möjligt. Jag hade dåliga betyg i gymnasiet. Men en dag bestämde jag mig att göra något.

Han berättar att han alltid haft resurser för att kunna lyckas. Men först var han lite som alla andra, som väntar på det perfekta ögonblicket.

– Men allt är upp till dig. Det gäller bara att få det gjort.

Han flyttade från Söderhamn och bor nu på söder i Gävle.

– Jag har fått en underbar start i Gävle, det känns jättekul. Vi hade inspark och allt sköttes så bra. Det var ingen alkoholhets, allt var bara roligt.

Han funderar redan nu på att fortsätta med en master efter sin examen.

– Jag vill ha en utbildning som väger tungt. Det är såklart viktigt att det finns möjligheter att jobba internationellt. Jag ska bara se till att klara matten först, skrattar han. Matten ÄR jobbig.

Han förklarar att ekonomiingenjörer är som en brygga mellan ekonomer och ingenjörer. Där­för finns det stora möjligheter till jobb när han är färdig. Den förra kursen var organisations­lära. Det var det roligaste han läst i hela sitt liv.

Avkoppling med historiska romaner

Han brukar koppla av genom att läsa skönlitte­ratur. Då sover han bättre. Han gillar historiska romaner, särskilt 1700-1900-talet.

– Det är spännande på många sätt. Jag tycker om att läsa från den tiden, när industrisam­hället började. Det var en roligare tid, för det hände mycket. Jag tycker om när det känns som om jag var där.

Han visar mig en favorit, Jag minns min gröna dal. En klassiker om en familj som jobbade i en kolgruva i Wales. Julian har fått den av sin farmor. Hans farfars namn står innanför pärmen, och trots att han inte längre lever, så finns han ändå kvar. Kanske som en inspira­tion.

– Farfar var duktig på att läsa och skriva och han värdesatte den här boken. Därför känns det fint att ha den kvar hos mig.

När vi skiljs åt ska han tillbaka för att plugga matte. Han har sin plats där, längst in i bibb­lan.

– Jag är alltid där, om jag inte har lektion. Det här är som ett jobb, min lön är betyget.