Denna nyhet är äldre än 6 månader och är kanske inte aktuell längre.

2015-11-24


Motiverande samtal underlättar arbetet med livsstilsförändring

Ann-SOfie Östlund

Landstingen satsar på motiverande samtal för att få till en livsstilsförändring hos patienter, när det gäller t ex tobaksanvändande, riskbruk med alkohol eller för lite fysisk aktivitet. Det handlar om att så frön, inte om att predika, säger Ann-Sofi Östlund, doktorand vid Högskolan i Gävle.


Motiverande samtal (MI)

Metoden kom till på 80-talet inom beroendebehandlingen och har på grund av de positiva erfarenheterna kommit att användas på allt fler livsstilsrelaterade problem.

2011 kom så nationella riktlinjer från Socialstyrelsen för sjukdomsförebyggande metoder. Detta som en guide för vårdpersonal i hur de ska hantera de stora problemen som följer av t ex tobaksanvändande, riskbruk med alkohol eller för lite fysisk aktivitet. Och då rekommenderades bl a rådgivande samtal, MI är en av de metoder som föreslås.

Primärvården

Ann-Sofi Östlund har i sin forskning tittat på hur distriktssköterkor och sjuksköterskor i primärvården använder motiverande samtal.

I en enkätstudie, utförd i tre län, har hon frågat hur mycket utbildning de fått i att använda sig av motiverande samtal, hur ofta de använder MI och vad de tycker de har för förutsättningar.

- Cirka hälften av primärvårdssjuksköterskorna hade gått utbildning i MI. Många tyckte sig också använda tekniken, även de som inte fått utbildning, säger Anna-Sofi Östlund.

Att så ett frö

Vid intervjuer med 20 primärvårdssjuksköterskor från två län, uppger de som använder metoden att MI verkligen har underlättat arbetet med patienterna.

- Förr tyckte de att de bara stog och stampade och att ingenting hände. Men nu känner de att de kommer ett steg vidare varje gång och också att patienten blir hjälpt och motiverad.

Tanken med MI är att man ska väcka insikten hos patienten, vilken sedan själv skall komma med idéerna. Det handlar om att så ett frö, inte om att predika.

- Man ska inte pracka på dem: "Du ska gå hem och göra det här..." Utan man ska fråga; Hur tänker du själv? Vad skulle du kunna göra?

På samma nivå

MI ska göras på ett empatiskt och respektfullt sätt. Patienten ska aldrig känna sig anklagad eller dömd. Att motivera patienten att själv komma till insikt, det är det som är andan i MI.

- Och att man gör det på samma nivå. Patienten är ju expert på sig själv och på sitt liv, vi ska bara hjälpa dem vidare i det.

- Det ingår i MI att också bekräfta. Att jag förstår att det här är jobbig för dig och att man har ett samarbete.

En respektfull metod

Primärvårdssjuksköterskorna tycker att det är en respektfull metod. De har känslan av att ansvaret inte hänger på dem längre. Även om förändringen inte kommer, så har man kanske sått ett litet frö i alla fall och det tycker de känns bra.

- Tidigare så kände de att de skulle få patienten att gå ner i vikt. Men nu är det patienten som måste göra denna förändring själv, även om de ska hjälpa patienten dit.

Rätt förutsättningar saknas

Så primärvårdssjuksköterskorna tycker att metoden är bra, men de tycker också att de inte får rätt förutsättningar. De upplever att efter utbildningen på två dagar så händer inget mer.

- Det intressanta var att de flesta tyckte de fått för lite utbildning i MI. De tror på metoden men det är få som fått någon feedback, uppföljning eller handledning och därför tycker de att det är svårt att komma vidare.

Skolade i det gamla sättet

Medelåldern på primärvårdssjuksköterskorna är också över 50 år och de är skolade i det gamla sättet att ge råd och nu måste de tänka om helt i den här metoden.

Förr gav man bara råd: Så här ska du äta, och sedan skickade man hem patienterna och tyckte att de skulle förstå det.

Att motivera är att väcka att patienten överhuvud taget har en problematik. Det är första steget, man kanske inte ens är medveten om att man äter ohälsosamt eller dricker ohälsosamt.

Inspelade samtal

Vid analys av 32 inspelade samtal, så uppnådde ingen kompetensnivå för MI samtal. Den del av MI som de uppnådde minst kompetens i var "öppna frågor" och det är ett av de grundläggande verktygen i MI.

Vid analys av 50 inspelade samtal, så var det vanligaste pratet var "neutralt" och det är inte MI och där blev det heller inga svar att patienten skulle ändra sig.

- Intressant var att man såg att de frågor som var riktade mot att patienten skulle göra en förändring, följdes också mest av förändringsprat från patienterna.

Och om man riktar frågan fel. T ex: Vad är det som gör att du vill fortsätta röka? Då blev det mest prat om att man behåller sitt nuvarande beteende.

- Detta är nytt i MI, det har man inte riktigt känt till i metoden. Att riktningen på frågan kanske har större betydelse än om den är öppen eller sluten.

Förr ville man få fram den här diskrepansen, att fråga så för att sedan fråga vidare vad som skulle vara bra med att inte röka.

- Men nu ser man att det blir för mycket prat om det som inte skall vara där. Man skall uppmuntra det positiva!

MI måste användas rätt

Det satsas stora resurser på att detta är en av de metoder som skall användas när det gäller att verka för livsstilsförändring.

- Men man försäkrar sig inte om att MI används rätt. Då kommer det inte att synas några resultat hos patienterna och så tror man att det är fel på metoden.

  • Primärvårdssjukköterskorna tycker att det är en bra metod. De tror på den, men det behövs mer stöd och utbildning. Och den skall uppmuntras, pratas om och utvärderas.
  • Att riktningen på frågorna är av avgörande betydelse
  • Att man måste få feedback, få reda på hur samtalet var

Ann-Sofie Östlund försvarar sin avhandling "Motivational Interviewing in Primary Care – Nurses´ experiences and actual use of the method " den 25 november kl.13.00 i Universitetshuset sal IX, Uppsala.

Huvudhandledare har varit Barbro Wadensten, docent, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap och bihandledare Marja-Leena Kristofferzon, docent, och Elisabeth Häggström, docent, båda på Högskolan i Gävle.

För mer information, v v kontakta:
Ann-Sofi Östlund, doktorand i vårdvetenskap vid Högskolan i Gävle
Telefon: 026- 64 50 10, 070-371 73 31
E-post: ann-sofi.ostlund@hig.se

Text: Douglas Öhrbom
Foto: Ove Wall

 

 

Publicerad av: Douglas Öhrbom Sidansvarig: Veronica Liljeroth Sidan uppdaterades: 2015-11-24
Högskolan i Gävle
www.hig.se
Box 801 76 GÄVLE
026-64 85 00 (växel)