’’Jag är verkligen tacksam att jag får göra något så meningsfullt’’

Hennes forskning om eftervåld har blivit väl uppmärksammade och hon tillhör numera expertisen inom den kunskapssfären. Möt Sara Skoog Waller, universitetslektor i psykologi vid Högskolan i Gävle.

Hon syns ofta och i många olika sammanhang. För Sara Skoog Waller Länk till annan webbplats., universitetslektor i psykologi och ledare för forskningsprogrammet Crime and social harms vid Högskolan i Gävle, är det viktigt att nå de aktörer som kan göra skillnad i frågor som rör könsrelaterat våld, och framför allt det eftervåld som många kvinnor och barn lever med långt efter att de lämnat en förövare.

– Jag känner en ständig sense of urgency och min drivkraft är att ge röst åt de livsberättelser som många kvinnor och barn bär, men som ofta tystas. De bildar ett större narrativ av motstånd och maktlöshet som synliggör mönster i det könsrelaterade våldet – hur våldet i den privata sfären är sammanflätat med historiska och sociopolitiska kontexter. Konkret kan det handla om hur lagstiftning och myndighetsprocesser kan öka förövares makt och fördjupa kvinnors och barns utsatthet.

Synliggöra mönster i våldet

Sara började som amanuens i psykologi vid Högskolan i Gävle år 2007 i samband med att hon skrev sin magisteruppsats. Sen dess har Sara haft en rad olika roller och arbetsuppgifter på Högskolan. Hon fick anställning som adjunkt och doktorerade senare med en avhandling i gränslandet mellan vittnespsykologi och språkperception och har varit kursansvarig på exempelvis kriminolog- och socionomprogrammet. Saras forskning om eftervåld har blivit uppmärksammad eftersom den ringar in ett allvarligt samhällsproblem som det saknats begrepp för. Rapporten ’’Utan mig är du helt ensam’’ - kvinnors levda erfarenheter av omgivningens och samhällets ensamgörande i spåren av mäns våld och eftervåld Länk till annan webbplats. har fått stort genomslag, baserad på en studie som Sara utfört tillsammans med Ulla Forinder, professor i socialt arbete.

Hur kom det sig att du började forska inom dessa ämnen?

– Det finns många orsaker men när jag var doktorand på Högskolan var jag också engagerad i Kvinnojouren Blåklockan i Gävle. I min roll som ordförande intervjuades jag i en artikelserie som ifrågasatte vidden av kvinnors utsatthet. Jag började gräva i det där med könsskillnader i våldsutsatthet eftersom olika studier förmedlar olika bilder och något i siffrorna verkade skevt. Jag kommer från en kvantitativ forskningstradition och kunde se hur metodologiska val i enkätundersökningar verkade osynliggöra kvinnors särskilda utsatthet. Mina frågor växte och jag riktade in min forskning på våld i nära i relationer och det är starkare att visa något än att bara argumentera.

’’En fråga om mänskliga rättigheter’’

Sara berättar också att bilden av våld i nära relationer som ett privat problem lever kvar i samhällets gensvar. Barns skydd från våld avgörs ofta i civilrättsliga vårdnadsmål där våldet upprepat osynliggörs, våldsutsatta kvinnor som behövt fly sina hem har ingen utkrävbar rätt till en ny bostad och de som utsätts för stalkning efter separationen kan få höra att polisen inte kan göra något.

– Min bild efter att ha genomfört enkätstudier och intervjuat många våldsutsatta kvinnor är att du är inte tillåts bli fri, både före och efter separationen kan du hindras från att leva som en fri och fullvärdig rättighetsbärare. Ytterst är det en fråga om mänskliga rättigheter. Ljuset i det mörka är att medvetenheten har ökat och att det finns konkreta åtgärder som skulle kunna motverka eftervåldet.

Alltid haft bra chefer

Sara är engagerad när hon pratar om sin forskning och hon har många pågående projekt. Men hon lyfter också Högskolan som arbetsgivare och möjliggörare.

– Jag har alltid haft otroligt bra chefer, man har nära till ledningen och det är tydligt att arbetsmiljö och ledarskap prioriteras. Jag är tacksam över det stöd jag får och har fått i att utveckla min forskning. Att ha den tilliten från sina chefer innebär en stor frihet. Jag är verkligen tacksam över att jag får göra något som känns så meningsfullt.

Hon uppskattar också att Högskolan har ett så vackert campus, fint beläget vid Boulognerskogen och en god arbetsmiljö ’’jag älskar campus’’ och framför allt att det är ett snällt arbetsklimat där man som kollegor stöttar och lyfter varandra.