Isolering och misstro hindrar våldsutsatta från att lämna

Våld och ensamhet kopplas ofta ihop när det förekommer våld inom nära relationer, men mindre har varit känt om processerna bakom. Nu presenterar forskare vid Högskolan i Gävle och Nationellt Centrum för Kvinnofrid vid Uppsala universitet en modell för hur isolering och manipulation av verkligheten används av förövare inom nära relationer för att skapa misstro mot våldsoffer, och hur isoleringen kan påverka samhällets bemötande av de utsatta.

- Ensamhet är en stark riskfaktor för psykisk och fysisk ohälsa och vi gör mycket för att slippa vara ensamma. Ensamhet påverkar oss känslomässigt och kan påverka vår världsbild. Att göra en människa ensam är att beröva henne frihet, egenmakt och mening, säger Sara Skoog Waller, fil.dr. i psykologi.

Den nyligen publicerade artikeln, skriven av Sara Skoog Waller och Ulla Forinder, bygger på våldsutsatta kvinnors berättelser och belyser hur förövare inte bara isolerar den utsatta socialt, utan även psykologiskt genom så kallad gaslighting. Isoleringen ger förövaren möjlighet att förvränga verkligheten, och ofta även omvärldens perspektiv, och förskjuter ansvar till den utsatta och gör henne ensam i våldet.

Förövare förvränger perspektiven

”Det var så overkligt. Jag satt där och berättade om våldet och dom ville att jag skulle försöka ta hans perspektiv och la ansvaret på mig. Som att det var vilket relationsproblem som helst.”

Så säger en kvinna i studien om bemötandet hon fick när hon sökte hjälp gällande våldet hos kommunen – ett gensvar som hindrade hennes möjligheter att lämna förövaren.

I studien ges många exempel på hur våldet kretsat kring angrepp på de utsattas identitet, ekonomiska begränsningar, och hur gärningsmän använder teknologi för att övervaka och isolera kvinnorna från sina nätverk. Forskarna betonar att ensamhet också handlar om att isoleras från verkligheten, och att förövarna kan utnyttja detta för att förvränga perspektiven.

- Förövaren kan ha påstått för den utsatta att hennes reaktioner på våldet – rädsla, förtvivlan, motstånd – var själva orsaken till att han utsatte henne, säger Sara Skoog Waller.

"Crazy-making"

Artikeln beskriver hur förövare kan använda ’crazy-making’ för att peka ut den utsattas normala reaktioner på våldet som bevis på att hon är sjuk eller defekt. Något som även återspeglades i möten med hälso- och sjukvården där fokus på symptom och diagnoser kunde stå i vägen för den utsattas möjligheter att sätta ord på sina erfarenheter av våldsutsatthet.

- Problemet var inte att kvinnorna inte berättade, för det gjorde många av dem. Det handlade mer om att deras berättelser tystades i mötet med professionella som svarade dem med skepsis och skuldbeläggande. Personalen inom kommunernas socialtjänster och hälso- och sjukvård behöver få ökad kunskap och medvetenhet om isolering och hur den kan påverka våldsoffer. Här finns möjlighet till konkreta förändringar som kan göra stor skillnad, säger Sara Skoog Waller.