Högskolan namnger salar efter vetenskapsprofiler

Högskolan i Gävle namnger föreläsningssalar efter tre vetenskapsprofiler med Gävleanknytning. Vid en ceremoni invigdes de tre nyrenoverade föreläsningssalarna och tre informationstavlor avtäcktes.

Akademichef Gunilla Mårtensson avtäckte bland annat informationstavlan om Pehr Löfling, Linnelärjungen som kartlade flora och fauna i Spanien och Sydamerika.

Ett 40-tal personer var samlade på onsdagen, inbjudna externa gäster och anställda vid Högskolan, för att vara med vid namngivningen av de tre föreläsningssalarna som finns vid Akademin för teknik och miljö.

– Vi uppmärksammar vetenskapspersoner från Gävle och vår region, som i flera fall blivit bortglömda, men som bidragit till avgörande vetenskapliga framsteg, förklarade akademichef Gunilla Mårtensson.

Initiativet till namngivningen har tagits av professor Daniel Rönnow och universitetsadjunkt Per Ängskog vid Akademin för teknik och miljö. De deltog i invigningen och berättade utförligt om de tre vetenskapspersonerna och deras bidrag till vetenskap och forskning.

Universitetsadjunkt Per Ängskog.

Universitetsadjunkt Per Ängskog berättar om Ninni Kronberg som fick patent på Kronbergprocessen för tillverkning av torrmjölk.

Professor Daniel Rönnow.

Professor Daniel Rönnow berättar om Johan Rudman som gett namn åt Rudmansstenen som visar på landhöjningen i Gävlebukten.

Föreläsningssalarna heter nu Kronbergsalen, Löflingsalen och Rudmansalen. I varje rum finns en tavla som berättar om respektive persons gärning.

Sedan tidigare finns några ytterligare namngivna lokaler på Högskolan i Gävle. Till exempel ett mötesrum vid biblioteket som kallas Krusenstjerna-salen som är uppkallat efter författaren Agnes von Krusenstjerna och hennes far som var chef för Helsinge regemente som under 1900-talet hade sin verksamhet i de lokaler som nu nyttjas av Högskolan.

En tidigare medarbetare, Jadwiga, på Högskolan i Gävle har fått ge namn åt två föreläsningssalar, som kallas Lilla respektive Stora Jadwiga-salen.

Lite mer om de tre vetenskapspersonerna

Kronbergsalen

Uppfinnaren Maria Johanna ”Ninni” Kronberg (1874-1949), var kemist, född och uppvuxen i Gävle, och uppfinnare av Kronbergprocessen för torrmjölk.
Hon drev tillsammans med sin man ett livsmedelsföretag mellan 1896 och 1922 och påbörjade då sin forskning. Hennes främsta bidrag var utvecklingen av Kronbergsprocessen, en metod för att framställa torrmjölk ur färsk mjölk, vilket ledde till flera patent. Tidigare försök att producera torrmjölk på industriell nivå hade misslyckats, och behovet var stort. Kronbergsprocessen, som kombinerade flera teknik- och vetenskapsområden, innefattade bland annat tillsättning av mjölksyrabakterier, uppvärmning och användning av statisk elektricitet för att förhindra klumpbildning. Processen kommersialiserades och blev en miljardindustri av SMP (Svenska Mjölkprodukter AB) och sedermera av Semper.

Löflingsalen

Biologen Pehr Löfling (1729-1756), föddes i Tolvfors, Valbo. Han var Linnélärjunge som bidrog till att kartlägga Spaniens och Venezuelas flora och fauna.

Pehr Löfling föddes 1729 i Tolvfors, Valbo, och dog 1756 i Venezuela. Efter hemundervisning skrev han in sig vid Uppsala universitet där han imponerade på Carl von Linné och disputerade 1749. Året efter sändes han till Spanien för att dokumentera den lokala floran och faunan, och han blev snart tilldelad professors namn av den spanska vetenskapsakademin. 1754 anlitades Löfling som kunglig botanicus för en expedition till Venezuela, där han började kartlägga den tropiska floran och faunan. Hans arbete var tänkt att bli en sydamerikansk naturhistoria, men han dog tragiskt av tropiska sjukdomar redan 1756. Postumt publicerade Linné Löflings samlade manuskript från hans resor i verket Iter Hispanicum, där han uttryckte sin sorg över förlusten av sin ”käraste och bästa discipel”. Löfling har lämnat ett stort avtryck i Venezuela, ända in i modern tid och det finns bland annat ett frimärke som uppmärksammar hans gärning.

Rudmansalen

Matematikern Johan Rudman (1699-1750), lektor i matematik och logik vid Gävle gymnasium, nuvarande Vasaskolan, bidrog till förståelse av landhöjningen.

Johan Rudman studerade vid Gävle trivialskola och gymnasium mellan 1708 och 1719, och blev magister vid Uppsala universitet 1731. Han var lektor i matematik och logik vid Gävle gymnasium (nu Vasaskolan) och skapade ett planetarium där. Tillsammans med Anders Celsius initierade och genomförde han 1731 ristningen av ett vattennivåmärke på en sten vid Lövgrund i Gävles inlopp, känd som Rudmansstenen. Detta skedde efter observationen av den så kallade ”vattenminskningen”, vars orsak var okänd vid tiden. Stenen, som senare besöktes av bland andra geologen Charles Lyell, spelade en viktig roll i förståelsen av landhöjning under 1800-talet, då fler nivåmärken hade ristats på stenen under tidens gång.

Sidan uppdaterades 2025-05-22