Skogens växter sprider sig till tundran när klimatet förändras

En internationell studie med forskare från Högskolan i Gävle och Göteborgs universitet visar att tundrans växtlighet snabbt förändras. Arter från den boreala skogen breder ut sig i tundran. Denna utveckling är särskilt tydlig i Eurasien och arktiska bergsområden, där skog ligger nära tundran.

I en allt varmare värld sker en förskogning av tundran i Arktis. Denna process, som kallas borealisering, är särskilt utbredd i Eurasien och i arktiska bergsområden, där avståndet till den boreala (nordliga) skogen är kortare.

– Vår studie som omfattar 32 områden och 1137 rutor i Arktis visar att en gradvis ökning av boreala arter sker i ungefär hälften av rutorna. De boreala arterna som ökat är lågväxande arter som redan finns i gränszonen mellan skog och tundra, främst buskar och gräs. Denna gradvisa expansion kommer att leda till omfattande konsekvenser, exempelvis en ökning av permafrostsmältningen och försämrade förhållanden för rennäringen eftersom lavar blir utkonkurrerade av buskar och gräs, säger Annika Jägerbrand, universitetslektor i biologi vid Högskolan i Gävle.

När buskar och andra trädlika arter tar över påverkas marktemperaturen, vilket kan påskynda upptiningen av permafrosten och frigöra stora mängder kol.

Inte bara uppvärmning som avgör

– Vi ser att borealiseringen är starkare nära trädgränsen, på varma och fuktiga platser, och i områden med begränsad klimatförändring, vilket tyder på att borealiseringen inte nödvändigtvis sker där uppvärmningen är störst, utan där förhållandena är mest gynnsamma för etablering, säger Anne Bjorkman, forskare i växtekologi vid Göteborgs universitet.

I Sverige syns förändringen tydligare i Dalafjällen än i Abisko. Följderna blir bland annat:

• Minskad lav, vilket hotar renbetet och kan påverka samers livsstil.
• Spridning av djur som älg, rödräv och skogssork till nya livsmiljöer.

Vilka växter sprids?

Kortväxta arter, särskilt gräs och buskar, har störst framgång. Bland dessa finns styvstarr och lingon. De klarar sig väl tack vare effektivt näringsupptag och anpassning till tundrans förhållanden.