Mellan strategi och verklighet, i rektors vardag

Hur vet vi att en strategi fungerar, och vad händer när akademin möter samhällets mest komplexa frågor? För rektor Anders Kottorp rymmer våren både halvtids­utvärdering, samhällssamverkan och ett stundande installationstal.

Just nu pågår arbetet med att ta hand om halvtidsutvärderingen av Högskolan i Gävles utbildnings- och forskningsstrategi. Ett arbete som, enligt Anders Kottorp, både är nödvändigt och krävande. Men också spännande.

– Det är ett omfattande arbete där vi har brutit ner strategin i flera delar, från kompletta akademiska miljöer till forskarutbildningsämnen och hur vi också följer upp vårt arbete. Det är lätt att bli överväldigad, men det är också så man får syn på helheten och hur delarna interagerar med varandra.

Utvärderingen handlar inte bara om att mäta resultat, utan om att förstå riktning.

– Vi befinner oss heller inte i ett vakuum som högskola. Det händer mycket i samhället som påverkar oss och som vi också ska bidra till. Då behöver vi ibland stanna upp och se var vi står för och är på väg mot, både för att förstå vad vi ska göra och vad vi faktiskt behöver välja bort.

Arbetet kommer nu att fortsätta i flera delar av organisationen, från styrelse till kollegiala forum, där även studenterna kommer att involveras.

Inga stora kursändringar, men fortsatt fokus på riktning

Arbetet är fortfarande i ett tidigt skede, och några definitiva slutsatser är ännu inte dragna. Samtidigt finns en tydlig bild av riktningen framåt.

– I nuläget ser jag inga skäl att förändra vår vision eller våra övergripande mål. Men utvärderingen fortsätter och vi behöver ta arbetet vidare i flera delar av organisationen innan vi landar i helheten, säger Anders Kottorp.

För honom är processen en viktig del av arbetet.

– Min egen erfarenhet av liknande arbeten på andra lärosäten är att ibland är processen viktigare än resultatet. Det handlar om att strategin ska vara känd och använd i verksamheten. Där ser vi i medarbetarundersökningen att vi har kommit en bit.

Samtidigt betonar han vikten av balans i utvecklings- och utvärderingsprocesser.

– Vi behöver alltid utveckla vårt arbete, men utan att skapa onödig administration. Våra resurser ska alltid i första hand gå till att säkerställa och utveckla kvaliteten i vår utbildning och forskning.

När ingen kan lösa det på egen hand

Nyligen samlade Länsstyrelsen i Gävleborg centrala aktörer till ett nytt råd för social hållbarhet. På plats fanns kommuner, region, myndigheter och Högskolan i Gävle. Syftet är att tillsammans ta sig an några av länets största utmaningar, som otrygghet, psykisk ohälsa och våld i nära relationer.

Här blir högskolans roll en annan än den traditionella.

– Det handlar om komplexa frågor där ingen aktör kan lösa det på egen hand. Då behöver man gå utanför sin profession och ansvarsområde och arbeta tillsammans, säger Anders Kottorp.

Han beskriver det som en rörelse bort från stuprörstänk och mot ett mer gemensamt ansvar.

– Vi som högskola kan här bidra med kunskap och reella arbetssätt att ta sig an komplexa utmaningar i samverkan, men också som en neutral mötesplats. I vissa fall kanske vi också fungera som processledare? Det behövs forum där man faktiskt kan mötas och ta sig an svåra frågor tillsammans.

Här behöver vi inventera vad vi har och kan erbjuda Gävleborg.

En högtid och ett personligt avtryck

Samtidigt närmar sig rektorsinstallationen och den akademiska högtiden. För Anders Kottorp är det både en ceremoni och en personlig milstolpe.

– Det är min första akademiska högtid i den här rollen. Jag har varit med på liknande ceremonier tidigare, men nu är det något annat.

Han arbetar just nu med sitt installationstal och vill göra det på sitt sätt. – Den här typen av tal kan lätt bli ganska formella. Det är inte riktigt jag. Jag vill att det ska vara seriöst, men också personligt. Samt vara relevant för Högskolan i Gävle.

Dagen rymmer mer än bara akademiska ritualer.

– Jag tänker just på våra promovendi som slitit med sina doktorsavhandlingar i flera år. Detta är nu ett tillfälle där deras olika delar av livet möts och kan knytas ihop: familj, kollegor och handledare. Det är inte så många gånger man får vara med om det.

En paus utan krav

Innan dess väntar påsken, en mer lågmäld paus i kalendern.
– Jag har inga starka traditioner kring påsken. Det är mer kravlös ledighet, och det uppskattar jag. Jag hittade igen två påskägg och tre tuppar i en flyttlåda så de är framme i Gävle men inget mer.

Planen är just nu några dagar i Stockholm, med fokus på just det: att vara ledig.

– Det är lätt att bara köra på. Men jag är övertygad om att det är viktigt att både stanna upp och faktiskt fira det man åstadkommer i vardagen. Och ibland behöver man också bara vila för att kunna fortsätta framåt.

Text: Stina Lilja