Att lämna är inte samma sak som att bli fri

Jämställdhetsminister Nina Larsson besökte den 10 augusti Högskolan i Gävle för att ta del av forskning om mäns våld mot kvinnor. Under ett rådgivande samtal presenterade Sara Skoog Waller, universitetslektor i psykologi, sin forskning om eftervåld och de hinder som kan göra det svårt för kvinnor och barn att bli fria från våld även efter en separation.

Eftervåld beskriver hur våld, kontroll och begränsningar kan fortsätta efter att en våldsutsatt kvinna lämnat relationen. Separationen kan dessutom vara en period då våldet eskalerar.

– Mäns våld mot kvinnor behandlas fortfarande ofta som ett privat problem där lösningen är att kvinnan ska lämna. Men för många våldsutsatta kvinnor börjar en ännu svårare period efter separationen, säger Sara Skoog Waller.

En avgörande fråga är möjligheten till en trygg och permanent bostad. Den som lämnar en våldsutövande partner kan tvingas lämna både sitt hem och stora delar av sitt tidigare liv. Utan en stadigvarande bostad blir det betydligt svårare att skapa den trygghet som krävs för att bygga upp ett nytt liv. I dag saknar våldsutsatta kvinnor och barn lagstadgad rätt till en ny stadigvarande bostad när de behöver lämna sitt hem på grund av våld.

När samhällets skydd inte räcker

Rektor Anders Kottorp inledde besöket med att hälsa ministern välkommen och kort berätta om Högskolans forskning och utbildning. Därefter fördjupades samtalet om eftervåld, bland annat kring barns utsatthet och familjerättsliga processer.

Nina Larsson ställde frågor om hur samhällets skydd kan stärkas och hur myndigheter bättre kan upptäcka mönster av fortsatt kontroll och trakasserier.

Sara Skoog Waller lyfte att våld riskerar att förbises eller omtolkas som konflikt mellan föräldrar i processer om vårdnad, boende och umgänge. Barn riskerar då att hamna i en särskilt utsatt situation.

– Det behövs både kunskap och en attitydförändring. Vi behöver bli bättre på att se mönstren och förstå när olika handlingar tillsammans blir en del av fortsatt kontroll och våld.

Skyddet får inte bero på vem du möter

En utmaning är att stödet i dag kan variera beroende på var i landet den våldsutsatta bor och vilken enskild handläggare hon möter. Sara Skoog Waller pekade därför på behovet av mer samordning och styrning på en övergripande nivå, så att skyddet inte blir beroende av lokala arbetssätt eller enskilda personers kunskap och engagemang.

Samtalet berörde också ny lagstiftning mot psykiskt våld. Sara Skoog Waller lyfte att lagstiftning är en viktig del av skyddet, men att det samtidigt behövs kunskap om hur rättsliga och administrativa processer kan användas som en del av eftervåldet. En förövare kan exempelvis driva rättsliga mål mot den utsatta där hon tvingas till fortsatt kontakt, anpassning till förövarens krav och ofta en stor administrativ börda, samtidigt som våldet ofta förbises. Det blir särskilt svårt när varje myndighet bara ser sin del av händelseförloppet.

– Om ingen lägger hela pusslet finns en risk att mönstret av kontroll och våld inte blir synligt. Den utsatta kan i stället bli ifrågasatt. Där behöver samhället bli bättre på att inhämta information och se helheten, säger Sara Skoog Waller.

Text och foto: Stina Lilja