Miljöpsykologi är psykologi med inriktning mot miljöfrågor. Ämnet präglas av det empiriska studiet av den sociofysiska miljön, både med avseende på hur den byggda miljön och naturmiljön påverkar människan, och med avseende på hur individer och grupper påverkar miljön genom sitt beteende, på kort och på lång sikt.
Centralt inom miljöpsykologi är hur psykologiska processer - minnen, upplevelser, attityder, kognition, emotion, perception, och så vidare - figurerar i beteende som är påverkat av miljön i någon mening eller som påverkar miljön i någon mening. Med miljö avses dels den byggda miljön och den naturliga miljön i bred mening, vilket inbegriper byggnader, stads- och naturlandskap, ljudlandskap, urbana miljöer och deras omgivning; dels specifika platser där mänskligt beteende äger rum, som till exempel skolor, arbetsplatser, sjukhus, bostadsområden och parker; dels fysiska faktorer som
finns i alla miljöer, som till exempel ljud, ljus och temperatur; och dels spatiala faktorer i det sociala samspelet mellan människor, så som personligt utrymme och territorium.
Ordet miljö i miljöpsykologi inbegriper även klimat och miljöresurser. De frågor som behandlas inom ämnet täcker både teoretiska och tillämpade frågeställningar om hur människan påverkas av och påverkar miljön. I forskningen används empiriska metoder, särskilt experimentella metoder och andra kvantitativa metoder men också kvalitativa metoder.