Komplementär och alternativ medicin vid funktionella mag-tarmbesvär

Dyspepsi betyder dålig matsmältning men används som sammanfattande begrepp för symtom (uppkördhet efter måltid, tidig mättnadskänsla, smärta eller brännande känsla lokaliserad till epigastriet) som antas ha sitt ursprung i magsäck eller tolvfingertarm. Detta är mycket vanligt i Sverige - i svenska undersökningar redovisas att prevalensen av dyspepsi under en tremånaders period var 19 % och "någonsin" förekommit hos 37 %. Flera studier har visat att prevalensen av dyspepsi minskar med ökande ålder. På grund av att det ofta är svårt för patienten att säga när symptomen startade blir incidenssiffrorna ofta osäkra och svårtolkade.

I Östhammar genomfördes en enkätundersökning efter ett år för att fastställa hur många tidigare symptomfria personer som angav att dyspeptiska besvär börjat under detta år. På så sätt beräknades att den ettåriga incidensen av reflux symptom var 0.2% och av funktionell dyspepsi 1.4%. Om man till dessa nyinsjuknande fall räknade sådana som redan haft magbesvär men som för första gången fått symtom av dyspepsikaraktär var den årliga incidensen 2.6 %.

Patienter med GI-symtom är en stor och resurskrävande grupp. Många patienter söker läkare för sina besvär och utreds ofta utan att någon säker orsak kan upptäckas. Utredningarna kan vara omfattande och upprepas inte sällan då det inte finns någon vedertagen utredningsgång. Än värre är den oro som många patienter erfar då de vid upprepade tillfällen undersöks utan att få några klara besked om orsak eller verksam behandling. I en studie i Tierp sökte under ett år 1.6 % av den vuxna befolkningen läkare för dyspepsi. Av dessa förestod 1/3 mer än ett besök och 1/10 mer än två per år. Yngre kvinnor uppvisade den högsta besöksfrekvensen. Detta överensstämmer med internationella data och enligt dessa betingas ca 2 % av alla besök hos allmänläkare av dyspepsi. Sammanfattningsvis har den totala årliga kostnaden för patienter med dyspepsi beräknats till 3.7- 4.4 miljarder kronor.

Då dyspepsibesvären ofta är långvariga och återkommande använder många dyspepsipatienter egenvårdsmetoder för att själva hitta lindring av sina symptom. Få har studerat detta. Vilka metoder används för egenvård samt hur upplevs effekten av de olika metoderna borde därför vara intressant ur forskningssynpunkt. Att studera egenvård vid dyspepsi skulle kunna leda till att finna strategier för egenvård, när och hur olika metoder kan användas för lindring. Detta besparar patienten mycket lidande och oro samtidigt som det kan vara en samhällsinsats i form av färre läkarbesök.

Målsättning, metod

Att med hjälp av fokusgruppintervjuer med dyspepsipatienter studera egenvård vid dyspeptiska besvär, vilka metoder som används samt hur effekten upplevs.

Forskare

Kerstin Stake-Nilsson, Högskolan i Gävle