Anna Qvarfordt och Sven Blomqvist.

Mindre än hälften av paraidrottarna dopingtestade

Trots att de tillhör den internationella elitnivån har många paraidrottare aldrig blivit dopningstestade eller fått utbildning i antidopning. Det visar en ny studie från Högskolan i Gävle, som lyfter behovet av att förbättra antidopningsinsatser för paraidrottare.

Inför de stundande paralympiska spelen visar aktuell forskning på brister i antidopingarbetet inom paraidrotten. Detta trots att Världsantidopingbyråns (WADA’s) teststatistik visar att andelen dopningsfall per antal tester i Parasport ligger ungefär i samma spann som i andra idrotter,

I den nya studien har 109 elitaktiva paraidrottare från 25 länder svarat på en enkät om sina erfarenheter och upplevelser av antidopningssystemet. Resultaten visar att paraidrottarna värnar en dopingfri idrott men att det finns brister inom det praktiska antidopingarbetet.

– Över hälften hade aldrig blivit testade under sin karriär, och 27 procent uppgav att de inte hade fått någon antidopningsutbildning, säger Anna Qvarfordt, forskare vid Högskolan i Gävle och huvudförfattare till studien.

Behov av jämlika regler

Enligt Världsantidopningsbyråns (WADA) regelverk ska en idrottares första kontakt med antidopningsystemet ske genom utbildning. Ändå är det vanligt att idrottare kommer i kontakt med antidopningsarbetet först i samband med ett dopningstest.

– Vi ser att många paraidrottare känner sig osäkra på den förbjudna listan med preparat och hur de ska undvika misstag. Det visar att utbildning måste ges till alla och också att utbildningsmaterialet kan anpassas bättre för olika typer av funktionsnedsättningar, säger Sven Blomqvist, medförfattare till studien.

Dessutom uppgav många att kraven på att rapportera vistelseort för så kallade out-of-competition-tester, som är en viktig del av antidopingarbetet, är låga. Över 70 procent inte hade lämnat vistelserapporter.

Forskarna konstaterar att antidopningsreglerna gäller lika för alla, men att tillämpningen måste vara mer flexibel och anpassad.

– Systemet måste ta hänsyn till att idrottarna har olika förutsättningar, säger Anna Qvarfordt.

Integritetsproblem och tekniska hinder

Studien pekar också på praktiska och etiska utmaningar. Av de idrottare som testats uppgav en fjärdedel att de inte kunde lämna urinprov utan hjälp.

– För idrottare med syn- eller rörelsenedsättning kan urinprovstagning bli integritetskränkande, förklarar Anna Qvarfordt. Det kan behöva utvecklas mer tekniska hjälpmedel och procedurer som respekterar idrottarnas självständighet.

Studien är en de första att studera antidopingarbete inom paraidrott utifrån de aktivas perspektiv.

Fakta

Forskningen har genomförts av Högskolan i Gävle, Lunds universitet, Gymnastik- och Idrottshögskolan IH i samarbete med flera internationella parasportförbund, och finansierats av Centrum för idrottsforskning och Högskolan i Gävle.

Läs hela studien: “International elite Para athletes’ perspectives on anti-doping: what works, what doesn’t and what’s next?” Länk till annan webbplats. (Författare: Anna Qvarfordt, HiG, Göran Svedsäter, HiG, Kristina Fagher, Lunds universitet, Anna Bjerkefors, GIH, Sven Blomqvist, HiG).

Länkar

Länk till studien Länk till annan webbplats.