Program onsdag 19 mars

Historiskt sett har socialt arbete uppvisat ett visst motstånd mot ny teknologi
(Goldkind, Wolf & Jones, 2016). Samtidigt lever vi idag i en värld där snabb pågående
utveckling av AI överskuggar all högre utbildning, inklusive den för socionomer.
Attityderna kring AI inom socionomutbildningen är dock inte kartlagda.
Socionomprogrammet vid Linköpings universitet har avsatt medel för att integrera
artificiell intelligens (AI) i grundutbildningen. Ambitionen är att gå bortom frågor om AI
och examination för att även inkludera AI:s roll inom det samtida sociala arbetets
praktik. Dessutom, regeringen har tilldelat flera lärosäten medel för att skapa kurser i AI
för yrkesverksamma (Regeringen, 2024). Under vårterminen 2025 skapades en
referensgrupp bestående av studenter, lärare och yrkesverksamma att etableras kring
AI-frågor och socionomutbildningen. En enkät som mäter attityder kring AI-teknologins
nytta, begränsningar och förutsättningar distribuerades till studenter, lärare och
yrkesverksamma inom socialt arbete. Resultatet förväntas kartlägga attityder kring AI-teknologi inom socialt arbete. Resultatet av studien förväntas blir en viktig
grundförutsättning för utvecklingen av principer, policy och formulerandet av en
genomtänkt, hållbar och etiskt fungerande strategi för AI inom socialt arbete.

Alternativa urval finns på flertal akademiska professionsutbildningar i Sverige, exempelvis vid läkarutbildning, tandläkarutbildning, idrottslärarutbildning och arkitektutbildning m fl. Urvalsgrunderna skiljer sig åt men det gemensamma är att sökande till högre akademiska professionsstudier ska få chans att visa praktiska färdigheter, arbetslivserfarenheter, personlig lämplighet och motivation som är särskilt värdefullt för den sökta utbildningen. Denna urvalsform är en kompletterande väg in i högre studier utanför meritpoäng via betyg eller högskoleprov. Två socionomutbildningar som har erfarenheter av arbete med alternativt urval är Marie Cederschiöld högskola samt Högskolan Väst. Syftet med papret är att problematisera konsekvenser för studenter och lärosäten som använder sig av denna form av antagning. Tema så som genomströmning, hur lärosätena tar vara på det som betraktades som särskilt ”värdefullt” vid alternativt urval, men också om detta ”värdefulla” aggregeras och relateras till pedagogiska arbetsformer inom ramen för utbildningens upplägg.

Background: This study aimed to identify distinct patterns of teaching practices in Swedish compulsory schools and their influence on adolescents' subjective well-being, focusing on school satisfaction, learning challenges, and stress. We differentiated among teacher-centered, student-centered, and student-dominated practices using a person-oriented approach. Methods: Data were drawn from a nationally representative sample of 9th-grade students in the Swedish Evaluation through Follow-Up Survey. Latent class analysis identified teaching practice subtypes based on student perceptions, and linear regressions assessed differences in subjective well-being across these subtypes. Results: Three distinct classes emerged: student-centered, student-dominated, and teacher-centered practices. Student-centered practices correlated with moderate school satisfaction and lower learning challenges, while student-dominated practices showed the highest satisfaction but increased stress. Teacher-centered practices resulted in the lowest satisfaction and highest challenges. Discussion: Findings indicate that student-centered and student-dominated practices enhance subjective well-being, though overly autonomous settings may increase stress, underscoring the need for balanced instructional approaches.

One common symptom of major neurocognitive disorder (MND) is trouble in related to remembering, which affects the ability to communicate and produce speech. Persons with MND loose track in conversation, have trouble finding the correct information or just the word. Sometimes, the words or information is replaced by other related or similar information, and sometimes there are extended repair-sequences with no candidate information in the end. By means of conversation analysis, we will demonstrate how bodily actions are used to accomplish repair sequences, as replacement for a word or as part of trouble-indicating behaviour. Here, partners’ contributions in terms of candidate words play a crucial part. The findings have practical implications for professionals supporting families living with MND as they often play an important role in the lives of the families. Also, how professionals understand and make use of gestures and bodily actions ought to influence care and support.

Detta bokkapitel är baserat på ett minne från en fältstudie med deltagande observationer som jag genomförde på särskilda ungdomshem (SiS-institutioner) för 15 år sedan. Där jag följde institutionspersonalen i deras arbete med ungdomarna. Händelsen som ligger till grund för min undersökning är knapphändigt nedtecknad i mina fältanteckningar, men tydligt memorerad i mitt minne. Med vägledning av mitt minne nystar jag i vad som egentligen hände den där gången för många år sedan, för att försöka förstå vad som hände på Kungsberget när jag svarade på Samis fråga. Kungsberget är ett av de särskilda ungdomshem jag studerade, och Sami är en av ungdomarna. Händelsen genererar en rad forskningsetiska frågor. En av dem handlar om vetenskapens (ofta) distanserade förhållningssätt och vad det gör både med dem som blir beforskade och med forskaren själv. En annan fråga handlar om i vad mån det alls är möjligt att bedriva etnografisk forskning på låsta institutioner utan att bli del av och medverka till ett institutionellt våld.

Innovationer som utvecklats i en annan välfärdskontext kan behöva översättas till svenska förhållanden för att kunna implementeras framgångsrikt. Denna studie involverar kommunala och regionala verksamheter i Sverige i vilka en programtrohetsskala för integrerat stöd i arbete och studier specifikt för unga vuxna med psykisk ohälsa utvecklad i USA har testats. Studien bygger på tidigare resultat som indikerat att vissa anpassningar behöver göras för att passa en svensk välfärdskontext men även utifrån organisatoriska förutsättningar. Fokusgruppsintervjuer har genomförts med verksamheterna med särskilt fokus på hur denna programtrohetsskala kan fungera i deras redan befintliga arbete för unga vuxna med psykisk ohälsa som vill studera eller arbeta. Genom att undersöka vilka översättningar som anses nödvändiga i en svensk kontext samt anledningen bakom anpassningar utifrån lokala och organisatoriska förhållanden kan förståelsen ökas för kontextuella faktorer som behöver beaktas vid implementering och bidra till att minska glappet mellan forskning och praktik.

Denna studie undersöker arbetsvillkoren för socialsekreterare inom den sociala barnavården under 2000-talet, med fokus på personalomsättning och specialiseringens roll. Social barnavård präglas av hög personalomsättning och en ansträngd arbetssituation, ofta mer krävande än i andra människovårdande yrken. Tidigare forskning visar att specialisering har introducerats som ett sätt att göra arbetet mer hanterbart och därmed potentiellt minska personalomsättningen. Bureaucratic sludge (ungefär byråkratisk seghet) används för att beskriva den belastning som offentliganställda upplever när de genomför byråkratiska procedurer inom sin organisationsmiljö. Sludge förstås som en kontextuell faktor som påverkar individers upplevelse och tolkning av sina arbetsuppgifter, utan att den nödvändigtvis kan klassificeras som objektivt "bra" eller "dålig". I studien analyseras intervjuer med 15 erfarna socialarbetare som reflekterar över förändringar i arbetsvillkor, personalrörlighet och organisation under de senaste två decennierna. Resultaten ger insikter om huruvida specialisering har bidragit till att fler socialsekreterare orkar stanna kvar i yrket.

Socialförvaltningen i Helsingborg lanserade 2022 en ambition att ”förflytta sig från socialtjänst till sociala tjänster”. En utgångspunkt för förflyttningen var den då pågående välfärdssatsningen H22, vilken beskrevs som en ”språngbräda” för hela kommunens innovationsarbete. Genom olika processer och dialoger har förvaltningens medarbetare, tillsammans med intressenter från andra verksamheter och invånare i Helsingborg, förhandlat innebörden av sociala tjänster och hur socialtjänsten ska vara organiserad för att kunna leverera dessa.

Med utgångpunkt i aktör-nätverksteori och översättning, undersöker jag processen att försöka stabilisera sociala tjänster till något konkret och hållbart. Trots att sociala tjänster inte lyckas bli någon ”svart låda” (en stabiliserad aktör som tas för självklar), menar jag att socialförvaltningens försök att förflytta sig från socialtjänst till sociala tjänster kan betraktas som ett sammanhållet nätverk. Med hjälp av begreppet ”obligatorisk passagepunkt” (Callon, 1986) utforskas hur aktörer, relationer och handlingar bidrar till att skapa, upprätthålla och utmana invånaren som central utgångspunkt i nätverket.

Det påtalas ofta att samhället förändrats sedan 80-talet och inte minst utmaningarna inom socialtjänsten. För att utvecklas i min lärarroll har jag under hösten 2024 deltagit i teamträffar vid en socialtjänst. På träffarna som ägt rum två timmar varje vecka, diskuterade handläggare frågeställningar som aktualiserats när människor söker ekonomiskt bistånd. Kontexten är en kommun i Norrland och gruppen handläggare bestod av mellan sex till åtta handläggare samt en teamchef. Syftet med deltagandet har varit att reflektera över de frågor som behandlas för att öka förståelsen för den problematik handläggare ställs inför idag. Min tanke är att presentera en reflekterande text med utgångsläge i tankar som uppstått utifrån deltagandet i ovan nämnda teamträffar. Genom att inspireras av en autoetnografisk metodansats planeras att lyfta de teman som uppkommit i den skriftliga reflektion som jag gjort efter nämnda teamträffarna. Reflektion kommer att kopplas mot tidigare erfarenheter av eget arbete som socionom samt teoretiska perspektiv.

Drawing on Southern African Critical Masculinity Studies this paper aims to explore social workers degree of agency for combating violence in intimate relationships in a rural Swedish context that in relation to Stockholm and Brussel is becoming increasingly peripheral. In the New Social Service Act (2025) “Prevention” and “availability” are stressed as key terms, but how to handle it? Focus groups discussions with social workers and group leaders show varying limitations: On an organizational level lack of capacity to retain employees, therefore, a lack of experienced colleagues that are embedded in workplace agreements, routines and procedures, and a lack of pedagogical materials on how to deal with issues related to perpetrators of violence. A preliminary conclusion shows the tendencies of a gap between the law’s expectations and social workers’ already vulnerable situations. While this most probably will limit individuals’ access to agency, on a collective level - bargaining
remain enigmatic.

The association between exposure to violence, ill-health and sick leave, and shortcomings in the detection and mapping of domestic violence (DV), has prompted government assignments to coordinate efforts to detect DV and support measures for DV victims. This study investigated the perspectives of professionals within a collaborative approach to rehabilitation from social services, health care, the Swedish Social Insurance Agency and Public Employment Service. The aim was to understand how they worked with the detection of DV and how an individual’s experience of DV was considered in their mapping and proposed measures within health care, rehabilitation and work-oriented activities. Various difficulties at systemic and individual levels were identified, and a lack of consideration of the importance of previous exposure to DV for health and work ability. There is a need to strengthen routines within and between authorities, increase competence in detecting DV and raise awareness of its many consequences.