Nya romantiska relationer på äldre dar - två delstudier
Det har blivit vanligare både att vara skild och att skilja sig som äldre. Nästan hälften av alla frånskilda i Sverige idag är i åldrarna 60+. Projektet innehåller två studier där syftet är att studera attityder till, förväntningar på och erfarenheter av nya intima relationer på äldre dar.
En tredje ålder av självförverkligande
Inom familjesociologin talas ofta om att intimiteten i det senmoderna samhället är befriad från dess barnalstrande funktion och därmed inte begränsad till en viss period i livet. Man hävdar också ofta inom socialgerontologin att adderandet av friska år till livet skapat en "tredje ålder" av självförverkligande, i vilket intima relationer kan tänkas spela en väsentlig roll.
Trots detta har lite forskning, både i Sverige och internationellt, intresserat sig för nya intima relationer på äldre dar och den roll de spelar i de äldres liv.
Detta trots förändrade demografiska förhållanden där människor både lever längre och nya generationer med potentiellt nya värderingar kommer upp i hög ålder. ”Tills döden skiljer oss åt” får en ny betydelse för äktenskap i ett samhälle där människor lever allt längre. Det finns i Sverige idag drygt en miljon singlar (ogifta, skilda, änkor/änkemän) i åldrarna 60+, majoriteten kvinnor. Det har blivit vanligare både att vara skild och att skilja sig som äldre. Nästan hälften av alla frånskilda i Sverige idag är i åldrarna 60+. Och det finns idag fler frånskilda än änkor/änkemän i åldrarna 60–90 år. Relationer avslutas alltså inte längre i huvudsak på grund av den ena partnerns död.
Två studier i projektet
Syftet med de två studierna om nya romantiska relationer och parförhållanden är att studera attityder till, förväntningar på och erfarenheter av nya intima relationer på äldre dar. Vi kommer att studera de här frågorna både ur ett genusperspektiv och mot bakgrund av biografiska erfarenheter, utifrån både en kvalitativ intervjustudie och en större enkätstudie.
Den första delen av projektet om nya parrelationer är en intervjustudie (2010-2012) finansierad av FORTE, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Dnr 2009-0720).
Projektets syfte var att studera attityder till, förväntningar på och erfarenheter av nya intima relationer på äldre dar, i ljuset av teorier om intimitetens omvandling och nya demografiska förhållanden i det senmoderna livsloppet. Empirin bestod av kvalitativa intervjuer med 10 män och 18 kvinnor (63-91 år) som efter 60 inlett en ny relation eller var dejtande singlar (6 dejtande singlar, 11 särboende, 7 samboende och 4 gifta). Intervjuteman var: 1) Vardagslivet som singel/i en ny relation, 2) Den nuvarande relationens historia, 3) Relationshistorien under hela livsloppet, 4) Framtidsperspektiv.
Tidsparadoxen
Resultaten visar att två aspekter av tid – tidsparadoxen – strukturerar nya relationer på äldre dar och skiljer dem från relationer tidigare i livet: Å ena sidan har man mycket fritid efter arbetslivet och barnens flytt hemifrån att odla en relation. Å andra sidan har man begränsad livstid. Detta skapar djupa men också ”ömtåliga” relationer där man är mer rädd om varandra än tidigare i livet. Man vill förverkliga sina relationsplaner inom snar framtid, eftersom man har en begränsad livstid. Det är inte ovanligt att ingå relationer med någon man haft ett förhållande med tidigare i livet för att man inte har tid lära känna nya personer.
Relationskedjan – partnern en resurs för autonomi
En ny intim relation på äldre dar medför en rekonstruktion av det sociala nätverket (barn, anhöriga, vänner), så att tid och energi förs över på den nya partnern. Äldre ser en ny partner som en resurs både för att kunna leva ett parsocialt liv och för autonomi (att kunna gå på teater, restaurang, resa mm utan att förlita sig på andra) – speciellt att inte bli en ”börda” för de vuxna barnen. Barnen uppges vara positiva till att föräldrarna skaffar ny partner på äldre dar men skeptiska till äktenskap av arvsskäl. Eventuella konflikter grundar sig i hur den förra relationen avslutades. Det vi benämnt som relationskedjan innebär en hierarkisk organisering av det sociala nätverket, där partnern alltid är ”den första” man vänder sig till för olika typer av stöd.
Processperspektivet
I ett relationshistoriskt perspektiv visar resultaten hur attityderna till relationer och val av relationsform förändras efter man träffat en partner. Studien visar en viktig diskrepans mellan singlars attityder till ”hypotetiska” relationer och samlevnadsformer och attityder man har i en konkret relation. Nya relationer på äldre dar kännetecknas av kontinuerlig förhandling, t.ex. om samlevnadsform, integrering av den nya partnerns familj och nätverk, omprioriteringar vid förändrat hälsotillstånd. Tvärsnittsstudier av singlars attityder riskerar därmed ge en felaktig och underskattad bild av äldres intresse för nya relationer.
Relationshistorien
De relationshistoriska berättelserna visar på stora normativa förändringar: från uppväxtnormer där sex endast accepterades inom äktenskapet, till nutida normer där sex accepteras – men äktenskap ifrågasätts; från äktenskapsfokuserade uppväxtnormer till nya normer där alternativa samlevnadsformer är accepterade; samt stor variation i relationskarriärer under livsloppet.
Den andra delen av projektet om nya parrelationer är en kvantitativ enkätstudien (2012-2014) som finansierats av Riksbankens Jubileumsfond
Länk till annan webbplats. (RJ P11-0909:1). Syftet med projektet var att studera attityder till, förväntningar på och erfarenheter av nya och långvariga parrelationer bland äldre. Studien bygger på en enkät som besvarades av 1 225 svenskar i åldrarna 60–90 år.
Förändrade samlevnadsformer bland äldre i det senmoderna samhället
Ett centralt resultat är att senmoderna samlevnadsformer nått äldrebefolkningen. Skilsmässokulturen har nått även de äldre: Det har blivit vanligare både att vara frånskild (prevalens) och att skilja sig (incidens) som äldre. Äldre föredrar ofta alternativa relationsformer: I nya relationer som initierats 60+ väljer man i första hand särboende (7/10) eller samboende (nästan 3/10), nästan aldrig äktenskap. En tredjedel av alla som enligt civilstånd är ”ensamstående” har de facto en partner. Utifrån resultaten kan man kritisera offentlig statistik (och mycket tidigare forskning) som enbart använder civilstånd som mått på parförhållande, för att ge en felaktig bild av äldres familjeliv och sociala integration.
Den historiska tid då parrelationen inleddes viktigaste förklaringen till val av samlevnadsform
Samlevnadsform bland äldre förklaras inte främst av kohorttillhörighet utan av den historiska tid och till viss del av den livsfas i vilken relationen ingåtts. Ju senare i historisk tid och/eller i livet en relation ingåtts, desto sannolikare att man väljer en sambo- eller särborelation. Att många äldre trots allt är gifta förklaras av att de inlett sin relation då äktenskapet var norm. Resultatet står i kontrast till antagandet att äldre står för kulturell eftersläpning. De kan istället i viss mening ses som ett avantgarde i utforskandet av nya relationsformer.
Positiva attityder till att äldre ingår nya romantiska relationer
Med avseende på hur senmoderniteten präglar äldres relationer, framstår Sverige som ett globalt extremfall. Vid sidan av preferensen för alternativa relationsformer så syns det i de positiva attityder äldre själva har till att andra äldre ingår nya intima relationer sent i livet. Men också i de klart positiva signaler äldre uppfattar från barnen till att de ingår nya relationer och/eller sambor med en ny partner. Detta kontrasterar starkt mot forskning från andra länder, även så närstående som Nederländerna.
En partner viktig för hur tillfreds man är med livet
En partner bidrar starkt till livstillfredsställelsen – oberoende av samlevnadsform och när i livet relationen ingåtts. En partner är också ett viktigt skydd mot ensamhet, både när det gäller långvariga och nya parrelationer.
Torbjörn Bildtgård
Docent i sociologi, Stockholms universitet
Sidan uppdaterades 2025-02-18