Kroppen i arbete - från problem till potential

Definitionen av ett ABW-kontor är att man inte har en egen fast arbetsplats och att kontoret är indelat i olika aktivitetszoner, tysta och mer aktiva. Har man en egen tilldelad plats, då är det ett kontorslandskap. Ett traditionellt kontor kan vara ett eget eller ett delat rum.

- ABW-kontor är ett öppet landskap där var och en väljer arbetsplats utifrån vad man ska göra under dagen, säger forskaren och ergonomen Eva Bergsten. 2017 disputerade hon inom arbets- och miljömedicin då hon studerade belastningar inom yrkesgruppen flygplanslastare. Hon arbetar idag på Centrum för belastnings­skadeforskning, CBF, där hon delar ett stort kontorsrum med högt i tak med en kollega.

Pengar att spara

Frågan är varför många företag och organisationer vill lägga ner så mycket tid och energi på att införa ABW. Ett svar är att det finns pengar att spara på ABW-kontor. Jämfört med ett traditionellt kontor finns det betydligt färre kvadratmeter per anställd.

- Många arbetsgivare har sett att de har väldigt låg beläggning på kontoren, säger Eva Bergsten.

Den stora fördelen och tanken med ett ABW är att det ska stötta de olika uppgifterna i ett kontorsarbete, som kan innebära allt ifrån koncentrations­krävande uppgifter till korta och längre digitala och verkliga möten.

- Ett incitament för många arbetsgivare är att ABW ska skapa mer samarbete och interaktion på kontoren, säger hon.

ABW-kontor är mindre lämpligt i säkerhetsklassad verksamhet, när man arbetar under sekretess eller när man gör samma sak hela dagarna. Det finns också nackdelar med ABW.

- Många tycker att de får svårt att koncentrera sig, att de blir störda av sina kollegor. De kanske inte vet hur de ska använda kontorets zoner, säger hon.

Trafikverket i fokus

Centrum för belastningsskadeforskning har i många år med stöd av Forte-centret följt och utvärderat Trafikverkets övergång till ABW-kontor. Trafikverket är en myndighet med 9000 anställda med kontor över hela landet. Där arbetar tjänstemännen med bland annat trafik, underhåll, trafikledning och projektledning. Vissa reser mycket, kan jobba i Stockholm och ha personal som de ska leda i Skåne.

- Trafikverket har en verksamhet som passar bra för ABW-kontor, säger Eva Bergsten, och tillägger att hon och forskarkollegorna också borde ha ABW-kontor.

- Ibland vill vi till exempel ha små korta möten, men vi har inte lokaler som är anpassade för det. Det är också sorgligt att se så mycket tomma lokaler, säger hon.

2015 började Trafikverket införa ABW-kontor på fyra orter i Sverige. För att utvärdera resultatet av flytten vände de sig till Forte-centret på CBF.

- Den övriga forskning som fanns tidigare var spretig och visade motstridiga resultat. Vikten av en uttalad implementeringsprocess och vilka metoder som behövs för att lyckas fanns det ingen forskning om, säger Eva Bergsten.

Missnöjda medarbetare

CBF-forskarnas studier av första flytten 2015 – 2017 visade att medarbetarna inte var nöjda med sina nya kontor. Näst i tur för att gå över till ABW-kontor stod två nya arbetsplatser. Visa av resultatet med missnöjda medarbetare tog Trafikverket fram ett nytt koncept för ABW-kontoren, och hur processen skulle gå till med olika aktiviteter, en mer transparent process och delaktighet och information till de anställda.

- Det var klokt av dem eftersom själva processen har betydelse för slutresultatet. Det är inte bara nya lokaler det handlar om, det är ett helt annat sätt att arbeta, säger Eva Bergsten.

Denna gång frågade forskarna tjänstemännen hur de upplevde processen och hur de såg på hinder och möjligheter att lyckas. Det var dock frivilligt att delta i aktiviteter och information före flytten. Det kan ha bidragit till att nästan hälften av chefer och medarbetarna i på det ena kontoret inte deltog i aktiviteterna, på det andra deltog flertalet.

Delaktiga var nöjdare

Det visade sig att de medarbetare som deltog i aktiviteter upplevde sig mer delaktiga i processen, kände sig mer informerade och upplevde att de hade mer kunskap om arbetssätt och spelregler i de nya kontoren.

Många tyckte att aktiviteterna borde varit obligatoriska och att cheferna borde tryckt på mer om detta.

- De saknade stöd från chefer och ledare för att delta i aktiviteterna. Men i en studie har vi sett att de som upplevde att de hade chefer som var förändringsorienterade och uppmuntrade aktiviteter inför flytten var nöjdare, säger Eva Bergsten.

Hur blev då upplevelsen av den andra flytten jämfört med första flytten?

Hälsa och välbefinnande var i princip oförändrat efter flytten hos alla. Det visade sig att nöjdheten med den fysiska och psykosociala arbetsmiljön hade minskat på alla fyra orterna. Medarbetarna var också mindre nöjda med ljudmiljö, kommunikation och kontorsutformning än tidigare.

Det fanns vissa skillnader. Nöjdheten med den fysiska arbetsmiljön hade minskat mer i den första flytten. Där var man också mer missnöjd med ljudmiljö och kontorsutformning. Tre år efter flytten hade dock upplevelsen av hur kontoret stödjer produktivitet förbättrats där.

Upplevd produktivitet sjönk

Totalt hade den upplevda produktiviteten sjunkit märkbart på alla arbetsplatserna, men något mindre för dem som tidigare satt i kontorslandskap före flytt jämfört med dem som kom från traditionella kontor med egna rum.

Frågan är om den minskade produktiviteten raderar ut vinsten med de minskade lokalytorna.

- Det vet vi inte. Det är svårt att mäta produktivitet i tjänstemannayrken. Men i våra senaste studier kan vi se att det finns faktorer under processen som är viktiga för att medarbetarna skall få en mer positiv upplevelse av hur det nya kontoret stöder ett produktivt arbete. Det är bland annat ledarskapet och att medarbetarna deltar i processen för att förstå hur de ska använda det nya ABW-kontoret, säger Eva Bergsten.

Involvera medarbetarna

Vilka slutsatser har forskarna dragit av sina studier av ABW på Trafikverket? Finns det något att lära för andra organisationer och företag?

- Det är viktigt att företaget har ett tydligt syfte och mål med flytten och att företaget kommunicerar ut dem till de anställda, säger Eva Bergsten.

- Det är jätteviktigt att involvera och rekrytera medarbetarna tidigt i processen, och att använda sig av process-aktiviteter och ett förändringsorienterat ledarskap, säger hon.

I framtiden vill hon vara med och utveckla digitala lösningar för att underlätta arbetet i ett ABW-kontor.

- Vi är bland annat intresserade av att se hur man snabbt och enkelt ska kunna hitta en kollega eller en ledig plats, och att själv bli hittad på kontoret, säger hon.

Under pandemin har många tjänstemän jobbat hemifrån och både de och deras arbetsgivare har märkt att det går att jobba och producera på distans.

- Det skulle vara kul att göra en uppföljning och se om pandemin medfört en annan acceptans för AWB-kontor, tidigare var man verkligen för eller emot och jag kan tro att det suddats ut lite, säger Eva Bergsten.

Text: Anna Holmgren
Foto: Mattias Högberg

Det visar en stor studie av äldreomsorgen från Forte-centret Kroppen i arbete – från problem till potential vid Högskolan i Gävle.

– Om personalen kan vara inblandad i planeringen av arbetet på ett smart sätt, så kan det leda till en mindre fysisk arbetsbelastning, mindre värk och sjukfrånvaro. Dessutom kanske personalomsättningen minskar, säger David Hallman, docent i arbetshälsovetenskap vid Högskolan i Gävle.

Skiftar fokus från individ till systemnivå

Anställda i äldreomsorgen har mycket värk och hög sjukfrånvaro. Både den fysiska och den organisatoriska och psykosociala arbetsmiljön är problematisk. Därför vill forskarna David Hallman och Leticia Januario identifiera faktorer på den organisatoriska nivån för att förbättra arbetsmiljön istället för att enbart fokusera på att individen ska använda rätt hjälpmedel eller att personalen behöver gå en utbildning för att lära sig att lyfta på rätt sätt. Studien stöds även av finansiering från AFA försäkring.

– Vi har gått från det individuella perspektivet till hur det ser ut på avdelningsnivå för att anpassa åtgärderna efter avdelningen eller till och med hela äldreboendet, som kan innehålla flera avdelningar, säger Leticia Januario, forskare inom arbetshälsovetenskap, vid Högskolan i Gävle.

Rättvis arbetsfördelning minskar ansträngningen

Ett bra ledarskap kan minska upplevelserna av fysisk ansträngning hos de anställda.

Effekterna är större när man jämför äldreboenden istället för att jämföra mellan anställda på en avdelning.

– Det här sättet att tänka är helt nytt och det leder till väldigt praktiska resultat, som vi kan använda för att identifiera goda interventioner och för att veta om vi ska rikta in oss på de anställda, avdelningarna eller äldreboendena.

I en studie tittade forskarna både på inflytande och på socialt stöd från kollegorna och såg hur det påverkade hur ansträngda de kände sig under vissa specifika arbetsuppgifter. Hur cheferna arbetade med rättvisa och arbetsfördelning på arbetsplatsen påverkade också hur ansträngda de anställda kände sig.
– På avdelningar där cheferna fördelade arbetsuppgifterna mer rättvist, upplevde personalen lägre grad av ansträngning, säger Leticia Januario.

Rörelser mättes hos mer än 300 anställda

Forskningen är ett samarbete med danska forskare vid det Nationella forskningscentret för arbetsmiljö. Istället för att enbart ha ett frågeformulär som skickades ut till alla anställda, samlade danskarna också in data från olika nivåer i organisationen på flera olika äldreboenden.

Den danska datainsamlingen pågick i drygt två år. Därefter registrerades värk och sjukfrånvaro under ett år. Rörelser och fysisk aktivitet mättes hos mer än 300 anställda och forskarna genomförde direkta observationer på äldreboende både på morgon- och kvällsskiftet för att se vilka uppgifter de anställda utförde, och hur interaktionen med de boende såg ut.

Det visade sig att de anställda som hade högre grad av inflytande och mer psykosocialt stöd, inte kände sig lika ansträngda som de som hade lite påverkan och inte kände psykosocialt stöd från sina kollegor, trots att de utförde samma arbetsuppgifter.
– En förklaring kan vara att när du har möjlighet att påverka ditt arbete och planera ditt arbete så kan du bestämma när du ska ta en rast och då kan du återhämta dig bättre, men om du har låg kontroll över din arbetssituation så är det arbetet som bestämmer när du kan vila, säger David Hallman.

Det nya med forskningen är att man undersöker både den psykosociala och den fysiska arbetsmiljön och mäter med olika metoder, inte enbart egenrapporterade data från frågeformulär utan också arbetsplatsobservationer och mätningar.

– Det gör våra resultat mer rättvisande och användbara, säger David Hallman.

Turbulenta avdelningar leder till mer värk

Med hjälp av den insamlade datan kunde forskarna identifiera fyra olika profiler för avdelningarna, där vissa avdelningar var mer turbulenta; där fanns det många avbrott och de anställda fick göra många lyft utan hjälpmedel. På andra avdelningar var det en bra balans mellan arbetsuppgifter och tillgängliga resurser. Därefter jämförde forskarna de olika profilerna med förekomsten av sjukfrånvaro och smärta och såg att på de avdelningar som var mer turbulenta, hade personalen mer värk i rygg, nacke och skuldror.

Forskarna tittar just nu på hur mycket värken påverkas av antalet anställda per avdelning, men där finns inga färdiga resultat ännu.

– Kunskap om arbetsmiljön i äldreomsorgen är viktig för att arbetet ska fungera och bli hållbart, säger David Hallman.

Viktigt att forskare och arbetsplatser samarbetar

I nästa fas ska forskarna diskutera resultaten med olika aktörer i äldreomsorgen och bestämma vad man kan göra för att förbättra arbetsmiljön. David Hallman hoppas att ledningen för äldreboendena ska tänka mer på hur stor fysisk arbetsbelastning och hur mycket värk de anställda har, och att planeringen av arbetet och den psykosociala arbetsmiljön kan påverka vad människor faktiskt gör.

– Jag tror att det är väldigt viktigt att forskningen och arbetsplatserna arbetar tillsammans. De är experter på sin arbetsmiljö och sina utmaningar och vi kan visa vad som faktiskt påverkar arbetsmiljön med hjälp av forskningen.

Andelen äldre blir bara fler och kraven på de som jobbar inom äldreomsorgen ökar. – Det är ju inte en produktionslinje där du kan byta ut eller ändra en maskin. Därför är det verkligen viktigt att främja hälsan hos de som jobbar i äldreomsorgen, säger Leticia Januario.

Text: Ragnhild Larsson
Foto: Mattias Högberg

- Vi har fortfarande problem med jämställdheten i Sverige. Jämfört med grannländerna är Sverige extremt segregerat. Om man tror att det svenska arbetslivet är jämställt så får man tänka om. Det mest segregerande är vilka yrken män och kvinnor hamnar i, säger Svend Erik Mathiassen, som leder projekten.

Jämställdhet i två ICA-butiker

Projektet på ICA finansierades av Arbetsmiljöverkets satsning på jämställdhet i arbetslivet, med stöd från Forte-centret. Frågan var om det där fanns faktorer i organisationen, som kunde förklara könsskillnader i arbetstyngd och fysisk hälsa, och om det hängde ihop med arbetsdelningen. På två ICA-butiker i Stockholm gjorde forskarna biomekaniska mätningar av arbetet, intervjuade anställda och ledning och insamlade enkäter.

- Vi ville kolla om män och kvinnor gjorde samma saker och hade samma belastningar eller om det inte var jämställt. Vi ville inte nöja oss med att dokumentera hur det är, vi ville också veta varför, säger Svend Erik Mathiassen.

Analysen av fysiologiska data är inte klar, men mätningarna pekar på att män satt lite mindre och stod lite mer än kvinnorna.

- Min slutsats av vad jag sett hittills är att tjejerna på ICA-butikerna dessutom hade mer repetitiva rörelser och färre tunga lyft än männen, säger han.

Genusforskarna Malin Bolin och Gunilla Olofsdotter har intervjuat ledning och anställda. De har kunnat visa att vissa uppgifter räknades som manliga och vissa räknades som kvinnliga.

- De har också sett några av de maktstrukturer som man kanske förväntar sig på en arbetsplats, att kvinnorna får mindre prestigefyllda uppgifter än männen, säger Svend Erik Mathiassen.

Till exempel var det i de två butikerna mest kvinnor i kassan, ett jobb med låg status. Männen utförde mer av det som hade högre prestige, som att fylla hyllorna med varor och att arbeta med frukt och grönt.

Jämlikhet på ett tvätteri

Forskningen om jämlikhet och jämställdhet rör inte bara skillnaden mellan män och kvinnor i arbetslivet. Forskarna ser stora olikheter i arbetsmiljön mellan svenskar och människor med utländsk bakgrund.

- De som inte är bra på att tala svenska hamnar i jobb där man inte behöver säga något. Och där blir de lägst rankade. Frågan vi ställde oss inom Forte-centret är hur man kan ändra arbetsvillkoren för dessa människor, säger Svend Erik Mathiassen.

På internationella kvinnodagen 8 mars 2019 kom en förfrågan från Elis tvätteri Ockelbo. Där var både företag och fackförening oroade av att många anställda fick belastningsbesvär. Det fanns också en oro över att arbetet var ojämlikt fördelat, särskilt mellan svenskfödda och nyanlända. Företaget hade misslyckats med att införa en arbetsrotation för att komma till rätta med problemen. Nu vände sig företaget till Forte-centret för att få en objektiv bild av arbetsförhållandena på tvätteriet och för att få stöd att utveckla en ny arbetsrotation och införa den.

Jennie Jackson, forskare vid CBF, tog sig an projektet i juni 2019 och har sedan dess tillbringat många arbetsdagar i tvätteriet i Ockelbo några mil utanför Gävle. Jennie Jackson är biomekaniker, en blandning av ergonom och fysiolog med fokus på kroppens struktur, rörelse och belastning.

- Det som driver mig är om jag kan leverera något som hjälper någon att må bättre, att människor ska kunna känna sig ännu friskare och starkare när de går hem efter arbetet, säger hon.

Forskarna och företaget bildade en styrgrupp på tvätteriet där ledningen, facket och de anställda dels fick komma med önskemål på förändringar, dels fick diskutera hur dessa skulle kunna stödjas av en arbetsrotation. De kom tillsammans fram till målet att den nya arbetsrotationen skulle främja hälsa, jämställdhet, jämlikhet och kvalitet, med en fortsatt hög produktivitet.

Forskaren lärde sig jobbet

Jennie Jackson inledde projektet med att själv lära sig de enklare arbetsuppgifterna på tvätteriet. Sedan bedömde hon tillsammans med produktionsledarna hur fysiskt och mentalt tunga jobben var och om de var repetitiva.

För att nå ökad fysisk och mental variation i arbetet och justera belastningarna måste man kunna rotera mellan olika typer av uppgifter.

- Vi skapade en basgrupp med åtta uppgifter, som cirka hälften av de anställda fick lära sig, säger Jennie Jackson.

Detta krävde en hel del utbildning. Tidigare var det många som bara kunde ett par arbetsuppgifter på tvätteriet. Det krävdes också kunskaper i svenska och företaget satsade på att anlita språklärare.

- Jag har förståelse och empati för hur invandrarna hade det på tvätteriet. Jag har också börjat från noll med svenskan, säger Jennie Jackson som invandrat till Sverige från Kanada.

Hon berättar att hon bland annat försökte lära företagsledningen att prata enklare med personalen och inte använda svenska specialuttryck.

Förutom att förbättra de fysiska förutsättningarna fanns det många psykosociala arbetsmiljömål. Ett teambaserat sätt att rotera utvecklades, med noggrant utformade lag som blandar män och kvinnor och arbetare med olika bakgrund och kompetens. I varje lag fanns anställda som kunde någon arbetsuppgift bättre än alla andra, och som därför kunde vara instruktörer. På så sätt lyfte företaget fram att alla var viktiga, och utvecklade den känsla av ansvar för produktionen, som var ett centralt mål.

Att företaget och forskarna tydligt förklarade målen med arbetsrotationen och metoderna för datainsamling skapade förtroende hos de anställda

- Det var viktigt att alla förstod att det var frivilligt att delta. Alla kunde tacka nej utan rädsla för att förlora jobbet, säger Jennie Jackson.

Pandemin pausade projektet

Forskarna samlade in data om arbetsställningar och puls under flera dagar i följd. Dessutom registrerade de muskelaktiveringen och samlade in enkät- och intervjudata. Satsningen på tillit lönade sig. Till sist var det mellan 85 och 97 procent av de anställda som deltog i de olika delarna av datainsamlingen.

Pandemin kom kort efter att de flesta grupperna hade börjat med arbetsrotationen. Då stängdes plötsligt dörrarna till tvätteriet för alla utomstående, inklusive forskarna. Och de anställda fick inte längre arbetsrotera mellan tvätteriets olika avdelningar.

Ett år senare, i februari 2021, kom projektet i gång igen. Arbetsrotationen har nystartat, men resan mot en mer jämlik arbetsplats har inte varit enkel. Forskarnas utvärdering är inte klar, men det ser ljust ut.

En stor fördel har varit Fortes långsiktiga finansiering av centret. Den gjorde det möjligt att starta projektet utan de sedvanliga långa ledtiderna när ny forskning ska dras igång. Det gick även att ha en lång uppföljningsperiod, där forskarna kunde följa effekterna av arbetsrotationen.

- Vi kunde gå i gång över en natt på tvätteriet i Ockelbo. Det var ett klockrent projekt, och det här visar att det är bra med långsiktiga satsningar, säger Svend Erik Mathiassen.

Text: Anna Holmgren
Foto: Mattias Högberg

– Vi vill förbättra arbetsmiljön för bemanningsanställda, men också förse både kundföretag och bemanningsföretag med värdefull kunskap, säger forskningsledaren Gunnar Bergström, professor i arbetshälsovetenskap på Högskolan i Gävle som leder ett stort forskningsprojekt om flexibla arbeten.

Ungefär 15 procent av arbetstagarna i Sverige har tillfälliga anställningar. Knappt två procent är också anställda hos ett bemanningsföretag.

För arbetsgivaren är det bekvämt att kunna anpassa arbetsstyrkan med hjälp av tillfälliga anställningar och bemanningsanställningar. De flexibla anställningarna kan också ge de bemanningsanställda en högre lön, ökad flexibilitet och i bästa fall fungera som en ingång till en traditionell anställning hos företaget som hyr in personal. Samtidigt visar tidigare studier visar att en majoritet av de som är bemanningsanställda föredrar en traditionell tillsvidareanställning hos en och samma arbetsgivare.

Både fysisk och psykosocial arbetsmiljö undersöks

Forskningen om bemanning och tillfälliga anställningar ingår i ett stort Fortefinansierat program, FlexA, om flexibla arbeten som pågår mellan 2019 och 2025. FlexA fortsätter och utvecklar det nationella forskningscentret Kroppen i arbete – från problem till potential.

I FlexA ska forskarna undersöka effekterna av flexibla anställnings- och arbetsformer i olika organisationer inom industri och offentlig verksamhet. Framför allt kommer forskarna att titta på hur det flexibla arbetet skiljer sig beroende på arbetslivssektor, genus, ålder och socioekonomiska faktorer.

Just nu fokuserar Gunnar Bergström och hans kollega Sven Svensson på arbetshälsan hos bemanningsanställda industriarbetare.

– En styrka med forskningsprogrammet är att vi förutom den psykosociala arbetsmiljön också undersöker den fysiska arbetsmiljön. Ett sådant kombinerat fokus är ovanligt i studier av personalinhyrning, säger Sven Svensson, lektor i arbetshälsovetenskap på Högskolan i Gävle.

Mäter faktisk fysisk belastning

När ledningen tillfrågas säger man oftast att bemanningsanställda och direktanställda gör samma arbetsuppgifter, men i praktiken verkar det inte vara så.
– Därför vill vi veta mer om den faktiska fysiska belastningen på de bemanningsanställda, för att ta reda på om det finns skillnader mellan grupperna som kan påverka hälsan, säger Sven Svensson.

Forskarna kommer också att använda sig av registerdata från SCB:s longitudinella databas LISA, som har data över i stort sett alla som var bemanningsanställda på svensk arbetsmarknad mellan 2010 och 2014.

– Då kommer vi att kunna jämföra deras karriärutveckling, hur de rör sig på arbetsmarknaden och på vilket sätt de går in i eller ut ur samma typ av yrken eller om de går till andra yrken. Vi vill också veta om de är kvar i samma typ av anställning, säger Sven Svensson.

Mindre delaktig som uthyrd

Forskarna kommer också att jämföra delaktigheten mellan de bemanningsanställda och de som är direktanställda på samma arbetsplats.

– Det finns en risk att man som bemanningsanställd är mindre delaktig och att det är svårare att få information. Att man inte blir en i arbetsgruppen på samma sätt, säger Gunnar Bergström. Men detta behöver undersökas.

En doktorand som ingår i projektet tittar närmare på industripersonal och samspelet mellan kollegor på samma industrigolv. Det handlar dels om socialt stöd mellan kollegor inom den bemanningsgrupp som kommer från samma uthyrare, dels om samspelet med de som är direkt anställda av företaget där man arbetar.

Komplicerat att ha två chefer

Sedan tidigare vet man att det är viktigt för hälsan att ha en fungerande relation med sin chef. Tillgången till information om arbetsmiljö och säkerhetsrutiner är också en typ av socialt utbyte, som forskarna tittar på.

– För uthyrda blir det mer komplicerat i och med att de har två chefer, en formell chef på bemanningsföretaget och en informell chef i kundföretaget. Därför undersöker vi relationen med bägge cheferna, säger Sven Svensson.

– I en tidigare studie undersökte vi hur inhyrda uppfattar ledarskapet i organisationen. Det fanns tendenser till att de som var inhyrda uppfattade ledarskapet som mer uppgiftsorienterat vilket verkar logiskt om man är inne för att utföra ett visst uppdrag på en viss tid. Sannolikheten var också mindre för att de inhyrda uppfattade ledarskapet som relationsorienterat, vilket annars sägs vara bra för hälsan, säger Sven Svensson.

Objektiva data och självupplevd information

I det nuvarande forskningsprojektet kan man följa människor och organisationer över flera år och dessutom ha en väldigt bred uppsättning mätmetoder; både intervjuer, frågeformulär och tekniska mätningar.

Forskarna studerar både det självupplevda och tar fram olika objektiva, mätbara data. Man sätter till exempel en så kallad accelerometer på den anställda för att se hur hen rör sig över dagen samtidigt som man mäter pulsen och ställer frågor om arbetet. Forskarna kommer också att titta på organisationens egna register för att se hur det ekonomiska utfallet påverkas av antalet bemanningsanställda, det vill säga hur mycket företaget producerar. Registerdata om sjukfrånvaro ger en grov skattning av hälsan hos de anställda och säger en del om arbetsmiljön.

Öppen attityd viktigt

Forskarna ska också ta reda på om bemanningsjobben är en hållbar väg in på arbetsmarknaden eller om man hamnar utanför, och hur ekonomin och hälsan påverkas för den bemanningsanställda på kanske tio års sikt.

– Vi försöker att ha en öppen attityd. Vi har förstås arbetshypoteser och forskningsfrågor som är baserade på tidigare forskning, men vi vill inte vara normativa och sätta det ena eller det andra utfallet som mer önskvärt, säger Sven Svensson.

Förbättra arbetsmiljön - om det behövs

Forskningsprojektet kommer att kunna svara på många nya frågor, men även öppna för flera studier. Konkreta frågor kan till exempel handla om huruvida den fysiska arbetsmiljön skiljer sig åt för bemanningsanställda jämfört med de direktanställda på en viss arbetsplats, hur cheferna ser på bemanningsanställda och hur den anställda ser på cheferna.

Inom några år är planen att forskarna har flera konkreta resultat.

– Då hoppas vi kunna ge rekommendationer för hur man kan förbättra bemanningsanställdas situation där det behövs, säger Gunnar Bergström.

Text: Ragnhild Larsson
Foto: Mattias Högberg

Fortfarande har sex av tio anställda i EU-länderna repetitiva hand- och armrörelser i sitt arbete. Var fjärde anställd i Sverige har besvär och smärta av sitt arbete och huvudorsaken är just ensidiga, upprepade uppgifter. Det konstaterar Susanna Mixter i inledningskapitlet i sin avhandling.

Riktigt tungt arbete har minskat på många håll, med hjälp av ny teknik. Men även fysiska jobb som är lättare, men repetitiva, leder till utmattning och förslitningsskador. Detta trots att Arbetsmiljöverket sedan länge kräver att ett förebyggande arbetsmiljöarbete ska leda till ökad variation.

Arbetsrotation är ett huvudspår till att åstadkomma detta.

- Men forskning har visat att om människor roterar mellan enbart fysiska arbetsuppgifter, som är alltför lika varandra, så ger rotationen inte de resultat som vi vill ha, säger Susanna Mixter.

När de roterande belastar samma muskler, även om uppgifterna är olika, finns riskerna kvar.

Återhämtning inbyggt i arbetet

- Samtidigt vet vi att den återhämtning som anställda kan få på vanliga raster och på fritiden, inte är tillräcklig för många med lågintensiva repetitiva arbeten. De behöver mer återhämtning under själva arbetsdagen. Men det finns ju gränser för hur mycket vi kan förvänta oss att arbetsgivare kan och vill utöka tiden för raster, säger hon.

- Därför blir det så viktigt att försöka skapa en arbetsrotation som också ger tillfälle till återhämtning.

Förutom att uppgifterna är tillräckligt olika, finns det två viktiga faktorer som avgör hur bra arbetsrotationen blir: Hur ofta växlar de anställda pass? Och hur mycket behöver de anstränga sig på varje pass?

- Hur bra det blir, beror på hur vi kombinerar och utformar de här faktorerna, säger hon.

Svårt men inte omöjligt

Exempel på arbetsrotation som ger både variation och fysisk återhämtning finns på en del arbetsplatser. Som på Det Stora Möbelvaruhuset, där anställda växlar tre-fyra gånger per dag mellan att arbeta i lagret och hjälpa kunder ute på de olika avdelningarna. Eller i en del framåt fabriker, där arbetare kan växla mellan att montera och att vid en dator utföra administrativa uppgifter, som att detaljplanera, rapportera och beställa delar till monteringen, med mera.

Susanna Mixter menar att sådana exempel visar att den här typen av arbetsrotation mellan fysiska och mentala jobb som ger kroppslig återhämtning må vara svår, men inte omöjlig. Det gäller bara att tänka utanför det invandas ramar. Och tänka på fallgropar.

Det är ingen bra idé att i samma pass kombinera fysiskt arbete med alltför mycket av kognitiva uppgifter. Det kan tvärtom leda till ökad trötthet och stress. Men när man växlar mellan pass av de två typerna, kan i vissa fall återhämtningen under ett arbetspass till och med bli större än under en rast. Det visar tidigare forskning, bl.a. vid Centrum för belastningsskadeforskning, CBF, under åren som Forte-centret ”Kroppen i arbete — från problem till potential” (2009-2020).

Pipetter och bokstäver

I sina studier för doktorsavhandlingen valde Susanna Mixter att genomföra två försök med 24 kvinnor, flertalet i åldern 25-35 år. Hon försedde dem med mätutrustning som mätte bl.a. puls, muskelaktivitet, och nivåer av stresshormoner. Varje omgång tog fyra timmar.

I sjuminuterspass utförde de först en fysisk uppgift med ensidiga upprepade rörelser: från ett stort provrör sög de med en pipett upp en vätska, som de fördelade mellan ett antal mindre provrör.

Dessa pass följdes av treminuterspass med en kognitiv uppgift: på en dator fick de se en rad bokstäver, och så fort en bokstav åter dök upp skulle de trycka på en knapp.

I det första försöket var ”hjärnuppgifterna” olika svåra. I det andra skiftade det både när det gäller svårighetsgrad, och hur ofta och länge experimentpersonerna genomförde de olika uppgifterna.

Susanna Mixter mätte hur trötta och stressade som personerna blev, och hur de presterade.

- Det kan tyckas vara verklighetsfrämmande att studera det här i laboratorium, istället för att gå ut i arbetslivet, säger hon. Men ute i arbetslivet är det så många andra faktorer som påverkar. Fördelen med en labbstudie är att vi där kan renodla effekter, kombinera olika belastningar och minimera störfaktorer.

Mätningarna visade att under de fysiska passen ökade den kroppsliga tröttheten, men försökspersonerna återhämtade sig under de kognitiva. Svårare uppgifter påverkade inte hur väl återhämtningen gick.

Pröva i praktiken

Forskningsstudier är ju ofta en länk i kedja, där man tar vid efter en tidigare studie, och nya studier följer. Så är det också med Susanna Mixters avhandling som utgick från tidigare resultat av forskning vid CBF - och forskare kommer att använda sig av resultaten i nya projekt.

- Vi behöver ju pröva de här resultaten i praktiken, på arbetsplatser, säger hon. Det finns t.ex. ett intressant projekt om arbetsrotation på ett tvätteri i Ockelbo.

Men hon menar att redan denna laboratoriestudie kan bidra till underlaget för de chefer och skyddsombud som vill skapa en arbetsrotation med bättre återhämtning under arbetsdagen – till fromma för bättre hälsa och bättre prestationer.

Text: Mats Utbult
Foto: Mattias Högberg

Svend Erik Mathiassen är professor vid Centrum för belastningsskadeforskning och förvånar kanske en och annan när han med eftertryck säger:

- Vi måste släppa principen ”ju mindre belastning desto bättre”. Istället behöver vi fråga oss: ”vad kan jag göra i jobbet som ökar belastningen”? Det är nödvändigt att öka den fysiska arbetsbördan i många moderna arbeten, för att få bättre hälsa och arbetsförmåga. Många gånger kan en mycket måttlig insats ge en tydlig bonus.

I ett arbete kan människor ha för mycket kroppslig belastning, och de kan ha för lite - och så kan det vara precis lagom belastning. Det är precis som när Guldlock kom in i björnfamiljens hem och fann stolar, gröt och sängar, som var ”för lite, för mycket och lagom” för henne, när det gällde storlek, temperatur och mjukhet.

Guldlocksprincipen går alltså ut på att hitta lagom kroppslig belastning, i balans med återhämtning. Det handlar om hur vi utformar det fysiska arbetet, hur intensivt det är, och hur anställda kan växla mellan olika arbetsuppgifter. Tillsammans med forskarkollegor från Danmark och Australien formulerade Svend Erik Mathiassen principen (eller visionen) 2018, utifrån olika tankar och idéer som de tre länge burit på. Idag några år senare, 2021, finns ett nätverk med 25 forskare i fem länder som prövar principen i projekt i praktiken.

Gåmöten och höj- och sänkbart bord

Guldlock handlar inte om någon comeback för den gamla pausgymnastiken. Inte heller om friskvårdssatsningar med gymkort, att använda på fritiden.

- Vi vet att det oftast blir de som redan tidigare är aktiva på fritiden som utnyttjar dessa möjligheter, men inte de som behöver det bäst, säger Svend Erik Mathiassen. Istället gäller det att utforma arbetet så att alla behöver röra sig mer under arbetsdagen. Detta ska inte vara beroende av individens eget initiativ.

Ett enkelt exempel på hur det går att få in mer rörelse och belastning i arbetet är att placera skrivaren långt bort från användarna. Höj- och sänkbara bord är vanliga numer, för att minska det farliga sittandet, men där hänger det oftast på individens eget initiativ: höja och sänka, eller samma hela tiden?

På senare år har en del prövat gående möten. Deltagarna kan i viss mån få upp pulsen genom att öka takten - dock inte mer än att de klarar av att prata utan att flåsa för mycket.

Mer rörelse i allmänhet ser Svend Erik Mathiassen som ett första steg, för att förbättra välmåendet och förhindra ohälsa. Men den stora utmaningen, och möjligheten, menar han ligger i det där med att få upp pulsen. Det ger mer ork och prestationsförmåga, och förebygger hjärt-kärlsjukdomarna, med mera.

För att få upp pulsen måste vi som bekant ta i utöver det vanliga. Och detta kan människor se olika på, beroende på var och när de gör det:

- Tunga fysiska aktiviteter på fritiden, i gymmet och löparslingan, mår vi bättre av. Men vi mår sämre av mer belastning på jobbet. Det går inte ihop, säger Svend Erik Mathiassen.

Han förklarar att det självklart finns jobb där det är svårare, eller rentav omöjligt, att tillföra ökad fysisk belastning, utan att problem uppstår. Men han är helt övertygad om att det går i de flesta jobb!

Från teori till praktik

Nu är forskarna på stadiet från teori till praktik, från vision till verklighet. De har några pågående guldlocksprojekt, och några på gång, i nära samverkan med arbetsgivare och anställda.

I varje projekt börjar de med att kartlägga arbetet och de anställdas hälsa och kondition. I starten på åtgärdsdelen sitter alla tillsammans och forskarna berättar om nyttan av att belasta kroppen mer. På gula lappar skriver anställda ner idéer om hur de kan få in mer kroppsansträngning i arbetet. De sätter upp idéerna väggen, diskuterar och sållar fram vad de vill börja att pröva. Efter en försökstid följer forskarna upp: blev de anställda i bättre form?

Förskolebarnen höjer de anställdas puls

Ett av de första projekten har de genomfört vid en dansk förskola, berättar Svend Erik Mathiassen. De anställdas arbete där var till mer än 40 procent sittande. De hade i stort sett inga moment som höjde pulsen tillräckligt för att förbättra konditionen (bara 0,7 procent av tiden). På fritiden ägnade de mer tid åt pulshöjande aktiviteter (3,5 procent), men var också ännu mer sittande (60 procent). Tidigare försök med hälsofrämjande åtgärder på arbetsplatsen hade inte fungerat.

- I diskussionerna kom det fram idéer om att förändra hur de leker med barnen, för att få mer pulshöjande inslag under arbetsdagen, säger Svend Erik Mathiassen.

De utformade tre “Guldlockslekar”, Äggjakten, Guldlockståget och Kaninjakten. Lekarna innehåller de klassiska inslagen ”jaga och fånga”, men har också inslag av att hoppa och sträcka ut sig, med mera. I en av lekarna genomför de anställda ytterligare fysiska aktiviteter innan jakten börjar.

En viktig framgångsfaktor är att barnen tycker att de här lekarna är så roliga, att de vill leka dem varje dag. Så det hänger inte bara på de anställda själva att de får sina pulshöjande inslag i arbetet.

Forskarna gick också ytterligare ett steg för att puffa på barnen, och därmed de anställda. Varje gång barnen leker en ”Guldlockslek” får de sätta upp ett klistermärke, med olika färger på en tavla. Det gäller att få upp alla olika som finns. Detta är ett mycket effektivt sätt att höja de anställdas puls: barnen kräver det!

Just nu utvärderar forskarna om lekarna lyckas förbättra de anställdas form. Men det tar tid innan det går att säga något om detta, för träning leder ju inte till förbättringar över en natt.

Målkonflikt om lådlyft

- I en studie på en dansk fabrik diskuterade vi mycket om hur vi kunde hitta arbetssituationer där arbetarna kunde få upp sin puls, genom att göra arbetet tyngre under en begränsad tid, säger Svend Erik Mathiassen.

- En idé var att de måste lyfta flera lådor. Vi hade också ett förslag om att göra lådorna tyngre. Men efter ett tag fick vi veta att de hade strukit idéerna om lyft. Orsaken var att de bedömde att risken för olycksfall skulle öka, och att de kunde få ont i ryggen av de tyngre lyften. Så det vi vinner stort på ena sidan, med att komma i form, kan vi förlora lite på andra sätt, genom små ökningar i risker. Men man verkar inte ha insett att man vinner mer än väl på gungorna, vad man förlorar på karusellen.

Rättvis fördelning av vårdtyngd

Ett nystartat projekt, inom hemtjänsten i Trondheim i Norge, visar hur forskarna kan hitta olika sätt att öka belastningen.

- De norska forskarna började med att se på hur de anställda tog sig till brukarna, med bil, cykel eller till fots. Det skiljde sig mycket mellan olika områden i Trondheim. Kunde man fördela brukarna annorlunda, så att alla fick variation i arbetet när de tog sig mellan brukarna? Det var inte så lätt, för i centrala staden fungerade det inte att åka bil. Då började de istället att titta på hur tungt själva arbetet med brukarna är, vårdtyngden, som varierar beroende på behoven.

Där finns stora skillnader. Arbetet går att fördela mer rättvist, så att alla får del av pulshöjande arbetsuppgifter, utan att bli överbelastade totalt sett.

Till sist: i Australien ska forskarna studera hur man kan få in mer rörelse och mer pulshöjande uppgifter för de alltför stillasittande lokförarna. Det låter inte helt lätt.

- Nej, jag vet inte hur de ska göra. Studien har bara börjat och det ska bli spännande att få se vad den resulterar i, säger Svend Erik Mathiassen.

Danmark, Norge, Australien… men Sverige då?

- Det kommer! Vi siktar på att få igång en studie snart, säger han.

Text: Mats Utbult
Foto: Mattias Högberg